Bordskyckling på upptäcktsfärd.
Bordskycklingarna har bott i "buren" under en tid för att få bekanta sig med övriga inneboende.
Bordskycklingarna var väldigt intresserade av att få komma ut i hönshuset och väldigt på om att kika närmre på släkten. Intresset från släkten att hälsa på kycklingarna har dock varit tämligen avmätt och svalt. Som mest ett irritationsmoment, kanske.
Men härom dagen var det dags för dem att få gå på uptäcksfärd. Vi gläntade på dörren...
Det är så charmigt när man kan liksom se och känna hur nyfikenheten bara strålar om krabaterna :)
Insikten om att världen är STOR är fantastisk att se någon uppleva. I det här fallet en kyckling.
Det var med mycket försiktiga steg de burboende gjorde sina första upptäckter i nya världen. För att se hur det skulle förlöpa tillsammans med övriga höns var det bäst att sitta med i hönshuset/hönsgården ett tag.
Höns är lite knepiga och har speciella system för hierarki och rangordning. Det tog inte lång tid förrän övriga skulle börja göra klart för nykomlingarna om vem som bestämmer över vem och vem som får vara kompis med vem. Det kan gå rätt tufft till och får inte tillåtas eskalera till mobbning.
Skall man utöka flocken är det ett gott råd att göra det med mer än en. Två eller fler. Och dessa får gärna känna varandra sedan tidigare. På så vis har de alltid någon att ty sig till. En egen flock.
Väl på upptäcksfärd fann samtliga kycklingar varrandra snabbt. Jag gissar att de åldersmässigt blir förpassade till en och samma grupp av övriga och kan således hänga ihop som ett ungdomsgäng.
Det tar några dagar för kycklingarna att orientera sig, hitta tillbaka till sin bur, som står kvar som en säker plats de kan fly till om övriga går för hårt åt, och om de som på bilden ovan har råkat hitta ut åter kan hitta in igen.
En stor fördel med bordskycklingarna jämfört med övriga är ju att de är handtama och tyr sig till oss (mest Michael). Man kan hantera dem och lyfta dem utan problem. Åker de på däng och tjyvnyp från övriga familjen kommer de springande för skydd och tröst. Kungen i hönsgården (Michael) får rycka ut och tllrättavisa övriga.
Det skall bli spännande att se hur det fortlöper när de växer till sig. Det är ju inte helt fel med höns som inte är helt vettskrämda när man städar och grejar i hönshuset. Inte för att våra är speciellt nervösa av sig, nej. Men det är lite av ett arbete om man skall göra närmare undersökningar eller behandla fotskabb.
Jag gissar att fortsättning följer.