Ympa fruktträd? Hur svårt kan det vara?
Ja, jädrans. Inte så himla lätt... Men skam den som ger sig.
Saken är den att vi har ett Vikarydträd på tomten (äpplesorten Vikaryd, från stället med samma namn). Eller Vikaryd är iaf vad bedömningspanelen på Kiviks äpplemarknad hävdar (Mattias Iwarsson, lär mer om denne farbror på www.mattiasbiologi.se). Jag hoppas återkomma med bilder senare i augusti. Kanske någon annan tycker annorlunda. Käbbla kan vi göra senare. Oavsett så är trädet tokstort (stammen är 175cm i omkrets!) och i rätt illa skick. Det har någon gång, från före vår tid här på gården, fläkt en gren illa och skalat barken ända ned till rot. Ett sår i vilket det gått röta, svamp, myror och annat som är inge bra för träd. Väl kämpat då trädet säkert levt 20-30 år med denna skada. Men nu är det så illa att vi femte (eller sjätte) året i rad konstaterar att: "Nu kommer trädet knäckas. Vi måste göra ympar så äpplena blir kvar på gården." Det är så att ibland tar projekt tid, men nu är det dags och vi skall se ifall vi kan få ympat eller okulerat lite av vårt fina Vikaryd.
Hepp! Vår eminenta biförening, se nedan, anordnar titt som tätt en mängd intressanta aktiviteter. Däribland en snabbkurs i äppleympning! :)
Eldsjälar behövs! Och dagens lärare var utan tvekan en sådan. Hans Elvingsson instruerade, visade och berättade om ympningstekniker, hur man får till det och vilka äpplesorter som dög till det ena och det andra.
Vi fick öva på sälgspjut för att få till rätta knycken. Inte helt riskfritt. Ett nytt sätt att använda silvertejp hann vi alltså också med att ta in.
Här får vår biföreningsordförande, Ida, lite tejp om tummen...
...för att inte bli av med den ifall det skulle slinta!
Senare bjöd även Hans frikostigt med ympämnen tillhörande en uppsjö äpplesorter. Bara att välja. Vi kom hem med Oranie och Iglabo Stött.
Men hursom, vårt Vikaryd planeras att bli okulerat i augusti på tio A2-grundstammar vi införskaffat och som nu står och rotar sig. I väntan på det ympar vi hej vilt på kringströdda vildapel och rotskott för att få in snitsen.
Här skarvar jag friskt i ett stackars malplacerat och ansatt vildapel med barkympning och läggympning. Mest för att öva och för att ha nytt ympris att ta längre fram. Svårt? Ja!