Är det nåt fel på att laga saker?
Lappa och laga. Ibland så får man se sig besegrad och inse att det inte är mödan värt att få saker att hänga ihop eller fungera igen. Men ibland blir man även lite förbryllad över vad folk slänger. Det är som om folk inte vet hur man gör eller orkar skänka bort möblemang och bohag som de inte vill ha längre. Eller för den delen laga eller fixa saker som gått sönder eller blivit slitet. Som senast vi var på lokala stationen för återvinning. Köksbord och fyra stolar i massiv furu låg i bingen för trä. Klassiskt snitt. Trasigt eller slitet var det knappast. Lite Ernsta-anamma, möjligtvis en slipmaskin och färg så hade det möblemanget prytt vilket hem som helst i tio år till... Michael muttrade.
Han skulle INTE kunna jobba på en återvinningscentral. Michael skulle utan tvekan släpa med sig allt möjligt hem och fylla lador och boutrymmen med saker han vill rädda... Inget fel i det. Bra inställning och syn på saker. Men han kan rädda lagom med prylar här hemma ändå. Ungarna bygger högar med saker de "råkar ha sönder" (och inte brås de på mig då jag vääääldigt sällan har sönder något *harkel*). Så här har han tur att jag drar gränser. Annars skulle här se ut, minsann. Tro mig. ;)
Dammsugaren har fått nio liv här hemma och verktyg blir lagade med nya handtag och bytta maskindelar. Diskmaskinen har även den (där jag tar åt mig äran som gammal diskmaskinsmontör man är) fått ett par andra chanser. Tvättmaskinen blev efter 10 år utbytt då lagret skar och vi insett att det skulle vara svårt att få det värt besväret. Det är för billigt med tvättmaskiner! Vettigaste alternativet borde väl ändå vara att laga. Eller?
Michael passar i alla fall på att laga bäste-västen när dagarna fortfarande är löjligt korta. Dragkedjan har släppt i sömmen i nederkant och en reva i kragen har vuxit under året.
Mintgrön tråd till orange avslöjar väl att nån modeikon är han inte. Hahaha! Men lagad blev den. Och inget fel i det. :)