Vaxursmältning.
I början av oktober hade vi fått nog av lådstaplarna med ramar som stod inför ursmältning. Det kliade i fingrarna på Michael och efter att ha gjort ett halvhjärtat försök med vår lilla hemmasnickrade ursmältare (en sån med en ångare för tapet) så insåg vi att det gick alldeles för långsamt och att den hade för liten kapacitet. Det funkar utmärkt om det skall smältas ur några ramar eller en handfull lådor kanske. Men +30 lådor smälter man inte ur i ett huj.
DÅ är det jäkligt bra att ha en lokal biförening där man som medlem får vissa förmåner. Så som att hyra hem en ursmältare med lite mera muskler för en yttepytte peng! :)
Eftersom biodlare är ett märkligt släkte som sällan kan hålla fingrar i styr har vaxursmältaren blivit lite modifierad med extra isolering, hjul, distanser och kranar och gängtejp för ett helt rörmokarlandslag. Små förbättringar här och där helt enkelt.
Lite mera krut i den här ångmaskinen! Ladda nästan 30 ramar och hux-flux så forsar vaxet ur bottenutloppet.
Här gäller det att hinna cirkulera glassbunkar i vänstervarv och ha koll på när det blir mer vatten än ånga i bunken. Varför inte större hink till vaxet? Glassbunke fungerar alldeles utmärkt vid nästa reningsprocess och omsmältning. Större doningar kändes omständigt. Kan ha fel. Men inte helt. ;)
Den tristare delen med ursmältning är rengöringen. Men mer ånga, Virkon S, skrapa och skurborste fick bukt med det mesta. Lånar man grejer är det bra om lämnar dem vidare i acceptabelt skick.
Lånade grejer bör hanteras med försiktighet med tanke på kontaminering/smitta. Vaxet i sig smittar dåligt då det har inkapslande egenskaper. Men kokongrester, delar av döda bin, honung, pollen osv skall man se upp med. Grundlig rengöring innan (då vet man själv att det är skurat in i hörn och kanter även om den är rengjord av förre innehavaren). Några rundor med ånga och Virkon för att sterilisera.
Ännu tristare är vidare hantering av ramarna. Vaxet är ju som en dans jämfört med kokonger och pollenrester. *gnisslar tänder* Skrapar man snabbt medans ramarna fortfarande är varma från ångan går det hyggligt. Men så snart de blir kalla igen klibbar propolis och helvetets kladd igen alla verktyg och handskar! *mera tandagnissel*
Förra året körde Michael över ramarna med högtryckstvätt. Funkade rätt ok. Spåren i Hoffmannramarna och högtryckstvätt var som hand i handske. Men det var blött och kallt. I år lejde vi ut jobbet till dottern. ;)
Sista stapeln av en oändlighet av lådor och ramar inför avsköljning.
Istället för högtryckstvätt testade vi diskning med Virkon S och efterskölj. Lika rena som vid högtryckstvättning blev de ju inte. Inte visuellt. Å andra sidan dödar väl Virkonet av lite annat som inte vatten, om än med högt tryck, gör? Nästa år skall vi testa hederlig gammal kaustiksoda. Sedan får vi testa att lämna in ramarna vid något tillfälle också. Därefter får vi utvärdera på vilket sätt de blir mest rena kontra arbetsinsats och kostnad och välja väg.
Ett sista tips: Vaxursmälning bör ske så sent på säsongen att bina håller sig inne och inte är ute och flyger, såvida man inte vill ha totalt bikaos runt vaxsmältaren. Ett bi blir snabbt två...hundra. Och sen är det kört. Början av oktober var gränsfall och trots att vi säkrade upp med duggregn och 5 grader varmt så dök det upp ett och annat segt bi för att undersöka.