Lindhonung.

Vi har bekanta som i sin trädgård har ett par stora lindar. Förra året kunde vi vid blomning höra hur det dånade och surrade i hela trädet. Och efter att ha hört att lindhonung är något speciellt och särskilt uppskattat av många så gjorde vi i år ett försök att få lind som sorthonung. 
 
 
Vi bevakade blomningen och just som de första blommorna slog ut lite här och där gjorde vi iordning det samhälle som skulle bli flyttat. Vi valde ett starkt och stabilt samhälle med god samlariver och fint temperament (skall det stå i anslutning till någon annans trädgård känner man ju ett visst ansvar att de inneboende inte skall behöva springa hukandes för biattacker). Det skattades tomt på förmiddagen. Urslungade och utbyggda ramar sattes på och samhället fick stå ifred till kvällningen. Vid 21-tiden flyttades det. Inte särskilt långt. 2-3 km bara. Ett bekvämt avstånd helt enkelt. Vi fick bevaka om några bin ville vända hem till deras gamla trakter och se om det blev bekymmer. Flytten gick bra och vi lade även in några blomkvistar från linden i flustret bara för att. Kanske tar de sikte på doften och hittar lättare till lindarna. Även om de bara stod 30m ifrån. :) Detta var den 2 juli och beräknad blomning var 3 veckor som bäst.  
 
Dagen efter åkte vi dit och kollade. Kanske skulle det misslyckas? Linden skall ju enligt ryktet vara lite lurig. Ibland ger den ju ingen honung men skall tydligen dofta rikligt ändå. Men vi möttes av fint väder och bin som flög som tokiga i skytteltrafik fram och tillbaka till lindarna. Vi tittade riktigt noga och såg vart bina flög och om de verkligen var i lindarna... Men det rådde ingen tvekan. Entaka bin bin flög förbi, men de flög vidare 50m ned till bäcken för vatten. Det här kunde ju kanske gå vägen ändå? 
 
Efter en vecka gjordes en första inspektion. Doften när man öppnade kupan var disktinkt och annorlunda. De hade redan börjat täcka delar av ramarna. Honungen var i det närmaste lysgul! Det här var nytt och intressant. Kupan bevakades med jämna mellanrum och lindarnas blomning och binas flygrutter noterades. Efter 3 veckor kunde vi skörda 50kg lindhonung. :)
 
 
Det slungades i vår lilla handvevade slunga.
 
 
Man har hört att lindhonung skall liksom skifta i grönt och i visst ljus var det ingen tvekan om att det fanns gröna toner i honungen. Doften och smaken var intressant. Potent. Frisk och kraftigt blommig, inte överdrivet söt. Överraskningen på slutet med ett släng av beska var ett trevligt avbrott. Smakpalletten har en intressant bredd i denna honung. 
 
 
Ympen som i många fall blir väldigt ljus efter ett par dagar blev på denna honung istället kraftigt gul!
 
 
Bilden ljuger lite och dagsljuset gör honungen lite blekare än vad det är. Vi tappade denna delikatesshonung i 250g burkar. Lindhonungens kraftiga smak gör att väldigt lite behövs för att smaksätta det man använder den till. Själva äter vi det som den är rakt upp och ned eller har den som komplement till smakfulla ostar och ostbrickor. Michaels favorit! ;)    

Kommentarer:

1 norrbotten emma:

ha en toppen dag


kramizz

Svar: Inga problem. Tack detsamma! ;)/M
Martina Karlsson

Kommentera här: