Falkenbergsmys med fiskelycka!
Någon gång per år ser vi till att ta oss till Falkenberg. En fantastisk liten sommarstad som barnen älskar. Själv blir jag mest glad av att få andas lite havsluft och förhoppningsvis få fiska lite.
I år hade vi otroligt tur med vädret och Michael och jag bestämde oss för att i år skall vi vara lite retro och återuppleva lite barndoms minnen. Tält fick det bli!! Nu är det ju så att min sambo hatar allt vad campingliv innebär, förmodligen traumatiserad från barndomen då det var tältturné med familjen och pitstop vid varje kyrka vilket ledde till att han slutligen vägrade att gå ur bilen. "Ser jag en enda jävla kyrka till så kommer jag att bli religös!". Ord som det enligt vittnen skall ha uttryckts i situationen. ;)
Nog med detta, i vuxen ålder kan man ju bestämma själv vart man vill stanna. Nu var det vår sons tur att bli traumatiserad. "Inga mer biredskapsaffärer!!" =D
Vi åkte till Skrea camping och hade det fantastiskt. Två nätter i tält var det vi mäktade med. Sista kvällen stod fiske på schemat.
En liten makrill blev fångsten (första makrillen för mig). En rolig fisk att fiska. Håven hade jag inte tagit med så Michael fick agera fiskupplockare.
Med solen i ögonen hade mina fiskeglasögon vara bra att ha (tar bort blänket). Men de låg hemma också, troligtvis bredvid håven...
En liten söt fiskare som på kort tid blivit grym på att kasta. Dock står en ny rulle på inköpslistan då den
envisas med att släppa fästet för bygeln.
Fiskelycka! Även om jag inte ser så glad ut så var jag faktiskt det. Det där med kameror ni vet!
Knappast brunbränd, men lite rosaröd och grisskär blev jag på kuppen. Jag och solen kommer inte helt överens, liksom. Sonen och sambon blir ju snyggt medelhavsbruna av att exponera sig för typ kylskåpslampan i tio minuter, medans jag och dottern står för det grisrosa. Såååå fuskigt... :P
Nytt spö blev också inhandlat då sambon av någon outgrundlig anledning stympade mitt fina och superbästa kastspö. Tre(!?) ställen på toppen av spöt knäckte han. En liten olycka med en dörr som stängdes med lite spö kvar på fel sida. Klassiskt. Givetvis erbjöd han sig att köpa mig ett nytt, men vresig som man är (eller kan vara ibland när man är arg) så tackade jag mycket bestämt NEJ till detta erbjudande. Men nu har man ett nytt, och en markill kan plåstra över de mest stympade spön. Fiskelyckan är märklig den. ;)