Två gånger om året har vi änglaljus i hallen.
Mjölken slut, så det blir en tuff morgonkopp... Glömde köra ut soptunnan till sopbilen... Glömde stänga av larmet på klockradion fastän det är sovmorgon...
Men det gör inget just nu. För vid två tillfällen på året - cirka en vecka tidig höst och en vecka sen vår - ligger solen precis och exakt rätt för att lysa upp vår trapp till övervåningen under 15 minuter på ett speciellt sätt. Lite löjligt kanske, men det funkar som balsam just som det behövs som mest i en mörk hall. :)
Man skulle kunna tro att det är jag som kommer ned för trappan, men sleten morgonrock, kudden kvar i håret, fnas i ögonen och ränder i ansiktet, är inte änglalikt nog för denna bild. ;)