Man ropar inte hej, men sover godare.
Natten mellan lördag och söndag var det oro och rastlöshet från andra sidan sängen (Michael är sån när det kommer till bin och övervintring). 😊 Dagen innan hade vi flyttat några bikupor och i och med det kanske tyckt att de var lite lätta? Eller? Ju fler kupor vi flyttade desto mer bekymrade blev vi. Jädra skitväder. Vi for hem och kollade vad nätet sa om skicket på sveriges övervintring. Mindre kul läsning... Därav ett jäkla oroande och rastlösande natten igenom. På morgonen sa jag: "Idag är det ju bra väder. Vi far ett varv så får du lyfta lite kupor tills du känner dig nöjd."
Swish ned i bidräkten och hopp ut i bigården. Jag höll mig på avstånd medan Michael spanade in kuporna. De nyflyttade kuporna i hembigården gjorde rensflyg modell större. Bra! Flyttade i grevens tid, med andra ord.
Michael lyfte kupor och det blev brottargrepp och tyngdlyftargrymtningar för att få dem att lätta nån cm. Ju fler han lyfte, desto mer log han. Den 'lättaste' kupan öppnade vi snabbt och konstaterade att det fanns mat och en jäkla massa bin. Läget såg okej ut. Vi for vidare.
De här var också stabila och tunga. Vissa knappt lyftbara, andra aningen lättare.
36 lyft senare var det hög musik i bilen och glada miner på hemvägen. Alla samhällen levde än så länge och mat fanns i varierande grad från så gott som nymatat till nästan knökfullt. Rensflyg pågick i 4 av 6 bigårdar.
Inte hej, men nu sover man lite bättre om natten och får planera in en rundtur i bigårdarna med nån veckas mellanrum för att bevaka kontinuerligt.