Besök hos Spring Valley Honey Farms
Perry, Iowa, USA. Landet i väster... Nästan lite surrealistiskt att åka tvärs över planeten för att via outgrundliga vägar och fantastiska släktingar få möjlighet att besöka en storbiodlare av amerikansk modell. 😅 Michael skrev en blänkare om vårt besök på instagram @rannagardshonung i slutet av september, men nu tänkte vi skriva lite mer utförligt om besöket.
Vår släkting Tara hade ringt och förvarnat Connie om att det skulle komma ett par svenska biodlare på besök. Connie och Curt Bronnenberg äger och driver Spring Valley Honey Farms. Så på tisdag morgon den 24 september fick vi kaffe av Tara och hoppade in i hyrbilen för att göra en liten roadtrip några mil utanför Des Moines (Michael behövde inget kaffe då han redan hoppade upp och ned av spänning). 😂
Iowa är rätt så likt Skaraborg och Varaslätten. Hyfsat platt, mycket åkermark med grödor och vindkraftverk. Vad som kanske skiljer är skalan och grödorna. I alla riktningar mil efter mil av antingen majs eller sojabönor. 😄 Och vädret. Det är rätt så varmt!
Lagom till att kaffet var slut och spänningen på topp, passerade vi gränsen till Perry.
Biodlingen skulle ligga utmed Raccoon River...
...och en tvär avfart till vänster visade att vi var på rätt väg.
Hull Avenue och ett par, tre krokiga grusvägar senare hamnade vi här:
Spring Valley Honey Farms är ett företag i andra generationen och hade vid besöket (vi får reservera oss för eventuella fel, men vi tror att vi fått det mesta rätt) ungefär 4000 bisamhällen fördelade på 150 bigårdar utspridda i en radie av (vi kan minnas fel men vi tror det var) 100 miles från Perry (och om man undrar hur långt det är så 100 miles ca 160 km).
150 bigårdar!? Själva kan vi snurra till det ibland över de få vi har och hur sjutton håller man koll på så många som 100+? 🙃 Men mer om det senare...
Connie tog emot oss på verandan och undrade om vi var "the swedish beekeepers"? Och det var vi ju. 😄 Så efter en kort presentation bjöd hon in oss i butiken (Connie kan ha varit lite fotoskygg, men vi fick med henne på bild lite senare). 😊
Om man besökt MS Biredskapsfabriken i Töreboda så hade man i alla fall känns igen sig på doften. Det doftar vaxmellanväggar! 😉
Innehållsmässigt inte heller så annorlunda. Spring Valley Honey Farms är återförsäljare av biredskap, kupmaterial, ramar, kläder, verktyg, material för honungshantering, m.m.
De säljer även såklart sin honung, pollen (fast just det pollen de hade inne nu kom från Arizona då de denna säsong inte gjort någon pollenskörd), vax och vaxprodukter från allt mellan ljus till hudkrämer.
Vi diskuterade lite honungspriser och kom fram till att vi faktiskt låg rätt så lika när det kom till bulk och mer förädlat.
Björnhonung - En storsäljare!
De hade nyss varit på någon form av konvent/större biodlarträff (om vi förstod rätt?) där de hade deltagit och representerat Iowa Honey Producers Association. I butiken stod lådvis med profileringsmaterial och av det vi såg så förstod vi att man kanske överlag är rätt så duktiga i USA på att promota honung och biprodukter?
Vidare blev vi visade in i honungshanteringlokalerna. Connie poängterade att de var i slutet av skördeperioden och att hennes man, Curt, är ute i fält och plockar de sista bigårdarna "as we speak". Med en suck förklarade hon att i början på säsongen är lokalerna städade och fina och ju längre slungningen pågår, desto mer kaosartat blir det. Vi fick lova att inte ta kort på det mest stökiga. Inga problem. 😇 Vi riktar kameran selektivt.
Skörden pallades in i slunglokalen med truck. De använder inte spärrgaller i sin odling, utan förlitar sig på att honungen tvingar ned yngelrummet i de nedre lådorna lagom till skördetid. Vilket ibland föranledde att det kom in staplar med högt belägna yngelrum. Sådana lådor ställdes åt sidan och kördes sedan ut till avläggarbigårdar. Det fanns en del bin i lokalen, ja. 😅
Skattlådorna kördes fram till avtäckaren där en till två personer stod och matade avtäckningsmaskinen.
Som vi förstod det så var det roterande apparatur som avtäckte bägge sidor av ramen samtidigt vid passage. Vaxet föll ned genom galler/strut direkt till vaxsmältaren. Därifrån pumpades flytande vax i rörsystem i golvet till stora kar för efterhantering och vidare rening. De var inte helt nöjda med vaxlösningen och i vanligt biodlarmanér är det något man skall åtgärda till lågsäsongen, men då har man häcken full med annat och det blir inte åtgärdat så man får genomlida allt en säsong till. Vaxet ville gärna sätta sig i rören nämligen och det var "inte roligt", som Connie sa.
Efter inmatning skrapades lådorna rena från vax och vildbygge (här fick vi Connie på bild). 😊
Under högtryck så matas fyra stycken 64-ramars slungor (kan varit 62 eller 68 också?!), två på var sida avtäckaren, av fyra personer. Honungen rinner ur slungorna i botten och pumpas, likt vaxet, i rör i golvet till stora klarningstankar i rummet intill.
Här står den kvarvarande delen av skörden i väntan på att de sista bigårdarna skall slungas, så att en lastbil kan hämta alltsammans. Några lastbilar har redan varit där tidigare på säsongen. 😅
Eftersom det går mot lågsäsong och mer pollineringsuppdrag behövs inte lika många skattlådor. De ställs in på lager i väntan på nästa säsong. De använder medium och shallow som skattklådor.
Om jag och Michael förstod det hela rätt så gör de mer eller mindre inget för att hålla vaxmotten borta. Connie förklarade att vissa år är värre än andra. Har man tur så blir det inte så farligt. Vi kunde se vaxmott flyga runt takbelysningen. I år skulle angreppen nog bli tuffare. Det hade varit varmare än normalt, och det är inte till fördel. "Men, vi går igenom skattlådorna till våren och rensar bort det som är för illa däran", resonerade hon och menade att det är mindre arbete med det då än att försöka skydda lådorna nu.
När vi stod här inne förklarade hon också att det har varit ett tufft år för dem. De gör nu för tiden nämligen bara EN varroabehandling om året och förra hösten hade de haft väderomslag vid behandlingen, vilket medförde att behandlingen antagligen inte tog som den skulle. De förlorade 2000(!?) samhällen under vintern... 😱 Halva produktionen borta. Sedan arbetet med återställandet av bigårdar, lokalisering av döda kupor. Städning, rensning, vaxhantering. Följt av en enorm avläggarproduktion, inköp av paketbin. Och som sagt, de var tillbaka på 4000 samhällen igen nu. På en säsong. Respekt! 😘 Vi undrade vad de gjorde för varroabehandling, men hon ville inte gå in på det. Förr har de använt myrsyra och oxalsyra, som vi gör här i vår egen biodling. Men nu var det framåt som gällde och man får lägga sorgerna bakom sig! Vi släppte den diskussionen. 🙂
Vi lämnade surret och arbetet med slungning och gick in i tapprummet. Förutom att de säljer honung i tunnor till större uppköpare så säljer de även honung i hink. Connie förklarade att de har många kunder som har några mindre bigårdar, men som säljer på marknader eller olika "farmers market". Deras egen honung räcker inte till, utan får istället köpa på hink, vidareförädla och sälja under eget märke. Tydligen en rätt stor kundkrets.
De hade även en liten Nassenheider tappstation intill för att fylla klämflaskorna som ser ut som björnar (fick dock inte den på bild, tyvärr). 😊 Här skedde även lite olika experiment och tester, som vi glömde fråga om.
Så hur roddar man egentligen runt en sådan här jätteproduktion (i våra ögon mätt iaf)? Ja, Connie är sällan själv med ute i bigårdarna nu för tiden. Hon sköter lokalerna hemma tillsammans med döttrarna och en handfull anställda. I fält får hennes man, Curt, vara tillsammans med sonen (brorsonen?) och några fler "händer". De står sällan på marknader eller liknande heller. De har fullt upp och har funnits så länge att kunderna hittar till dem istället.
Under honungssäsongen har de kuporna runt omkring i Iowa där kuporna får pollinera fruktodlingar, men även klöver (som växer/odlas frodigt längs Raccoon River åt bägge håll). Klöver var deras huvuddrag och största nektarkälla. Hon pratade även om nån mer växt med ett namn jag inte kände igen då, och minns inte nu... 😅 Eftersom de inte ville ha fler kupor än cirka 4000 gör de i regel också avläggare/paketbin för försäljning. Detta året åsido så tror de att nästa år kommer avläggarproduktionen vara normal igen. De odlar och säljer även drottningar. På deras hemsida står det "Carniolan or Italian", men Connie nämnde bara Italian, tror jag.
Hur håller man koll på 100+ bigårdar? Tja, förr var det mycket "längs den här grusvägen tills man kommer till den lutande, grå ladan, där tar man till höger, sedan höger igen efter den stora eken osv." Sånt fick man sluta med. Istället är det gps-kordinater som gäller. Det och rigorösa planeringslistor.
Man skördar en gång per säsong. Efter skörd varroabehandlar man och ger bina majssirap. När det är gjort kommer vintern till Iowa. Och ja, det lästes helt rätt. Man ger bina majssirap. På gårdsplan stod flera behållare både på in och utgång.
Majssirap är billigt, tillgängligt och färdigkoncentrerat. Ser inget fel i det resonemanget.
Efter invintring lastas bikuporna på lastbilar (vi såg flera lastbilar på gården och anade detta) och körs till pollineringsuppdrag i Kalifornien.
Bild lånad från Spring Valley Honey Farms.
Bild lånad från Spring Valley Honey Farms.
I Kalifornien ställs de upp för att pollinera allt från mandelodlingar till apelsinlundar. En resa på 30 timmar eller 300 mil. Men behovet av pollinering i Kalifornien är stort och betalningen bra, så det är en lockande (eller till och med behövlig) inkomst för biodlare i USA. Efter pollinering hämtas kuporna hem, matas upp (Connie talade varmt om "proteinpatty" som de gav bina på våren för att boosta yngelsättningen), och går över i honung- och avläggarproduktion igen.
Den absoluta majoriteten av biodlare i USA använder trälådor. Så även Spring Valley. Ramarna var av trä med plastmellanväggar. De hade provat det mesta och ansåg att detta var den bästa och mest effektiva kombinationen enligt deras ändamål. De tillverkade det mesta materialet själva.
Två timmar senare tackar vi ödmjukast för besöket och rundturen. Vi överlämnade lindhonung vi haft med oss från sverige just för detta besök och som tack fick vi björnhonung, honung i vaxkaka, en receptbok för honung och var sin t-shirt som Iowa Honey Producers Association använder/säljer för att promota bin och biodling.
Ett otroligt inspirerande och spännande besök. Vilka fantastiska människor! 😄 Connie var härligt laid-back och jättetrevlig. Vi är så tacksamma för att vi fick komma på besök.
Bin surrade på gårdsplan. Solen stod rakt ovan. Bilen var varm som en bastu. Vi tog den kurviga grusvägen ut till asfalten igen och körde över Raccoon River. Bara nån kilometer från Spring Valley Honey Farms syntes längre inga spår av deras verksamhet.
Det är ju lite så man är som biodlare. Bara ett stycke från där allt det häftiga/magiska händer märks liksom inget. Är det därför de jobbar så hårt för att synas over there? Det kändes som om de lyckats rätt bra. En höjd medvetenhet. "Save the Bees" är ju en övertygande försäljningsslogan. Vi borde också visa oss mer.