Ett varv i bigårdarna efter veckans blåst.

När det tjuter i knutarna och knakar i timmerväggarna ser man inre bilder om hur kuptak fladdrar för vinden och kupor ligger i kullblåsta travar. En biodlare vet känslan. Kusin med känslan om huruvida vinterfodret skall räcka etc, etc. 😅 Så dagen efter det värsta busvädret körde vi ett bigårdsvarv för att kolla den inbillade förödelsen.  
 
Men ingen fara på (kup)taket. Gård efter gård stod på plats och i kuporna kurade bin i godan ro.
 
 
Bigården nedan har översvämningsproblem tidig vår så de har fått behålla EPS-lådorna.
 
En av de nya bigårdarna från 2018. Den nya platsen klarade blåsten bra.
 
Vindskyddat inne på en gammal gödselplatta. 
 
Den här bigården står om skuggsidan på en granskog och snön ligger kvar länge. Här känns det bäst med EPS också. 
 
Ny bigård från 2018. Hahaha 😁 Mycket bilder på skogskant bakom kupor på rad. 
 
Nygammal bigård från 2018. Avläggarna står kvar på EPS så länge. 
 
I hembigården, som står i hyggligt lä, surrade det om flustren när solen låg på. Damerna passade på att städa ut lite fallna kamrater. Nej, nej, nej. In med er igen. Ingen vår i sikte än på flera månader. 😘
 
 
Allt som allt var det ingen fara med vare sig bortblåsta tak och trasiga kupor i drivor. Istället var läget lugnt och vi konstaterade att än så länge var även nedfallet modest. Nu sover vi godare till slutet av februari i alla fall. Sen börjar kusinen, inledningsvis omnämnd, att gnaga. 😉

Nyårsmjöd och växthusvin.

Michael gick och surrade om att göra mjöd och i kombination med att vår vinstock i växthuset (med rankor som tar över halva växthuset i vild fajt med fikonträdet 😅) slog rekord i att producera druvklasar, gjorde vi slag i sak och beställde lite lämplig jäst från Humlegårdens Ekolager för att få gjort lite viner. 
 
Mjöd kan smakmässigt komma i spridda skurar och som ovan (mjöd-)drickare kan smaken vara rätt så: "nja". 😬 Kanske lite som första gången man dricker iste eller iskaffe eller kumbucha. Inte allas grej och viss tillvänjning krävs. En kollega gjorde mjöd för ett par år sedan som vi fick smaka på och nog var det en smällkaramell i både alkohol och smak. Kollegan var överlycklig, men det fanns lite för mycket "nja", för vår del. Senare har vi smakat på Mjödhamnens alster och vi får nog lov att säga att de har en mer nedtonad profil och är mer försiktiga med smaksensationen. Mer vinprofil än vikingabrygd. Lite mer i vår smak. Så vi tänker att vi provar och hoppas att vi lyckas få fram något mer lågmält. 
 
För att lätta lite på honungsbetoningen (som kan vara lite svår att komma överens med) plockade vi lite körsbär som smaksättare. En kombination som kanske ger mjödet en lite fruktigare och mildare karaktär. 
 
4,5 kg honung ned i jäskärlet. 
 
 
2 kg körsbär kokas upp i några liter vatten. Kokades i mer än 10 minuter. 
 
 
Lite utav det varma körsbärsvattnet användes för att skölja den sista honungen ur burkarna. 
 
 
När körsbären kokat sig mosiga östes bären över honungen. 
 
 
Sedan fylls det på med mer kokt vatten och sedan kallvatten upp till cirka 20 liter. Medans brygden svalnar till jästvänlig temp förbereds jästen. Ta inte för mycket kokt vatten för det tar ett jäkla tag för 20 liter vatten att kallna! 😁
 
 
Som Michael skötte honungsblandning sköljde jag druvor till druvvinet. 
 
 
Ned i nästa jäshink. 
 
 
Inte så att jag tänker ställa mig barfota och trampa fram vårt vin, nej. Istället kokade vi upp vatten, skållade druvorna i omgångar och mosade dem med potatisstöten! 
 
 
Resultat likvärdigt, fast med färre kärnor mellan tårna. 😊 Sedan fylldes även detta kärl upp mot 20 liter och jäst tillsattes vid rätt temp. På med lock, vattenlås och invänta det mysiga gurglandet från kommande jäsning. Druvorna kom igång över natten och på morgonen bågnade locket och vattenlåset fräste. Mjödet var mera saktmodigt och efter viss oro kom även den jäsningen igång ordentligt dag tre! 
 
Efter tre veckor har allt lugnat ned sig och det har blivit dags att göra en omtappning. 
 
 
 
Druvvinet är rätt så kolsyrat. Vi får se om det blir kvar eller om det jäser bort i nästa jäsrunda. Nedan är även så mjöden omtappad och körbärsmoset bortsilat. 
 
 
Intressanta färger! Mjödet är rosa och ganska klart redan. Vinet är grumligare och mer grågrönt. Hm. Nytt vatten i vattenlåsen och ned i källaren på efterjäsning. 1 till 2 månader.
 
 
Sedan var det dags för tappning. 😋 Usel bild, men vinet åkte på vinflaska för efterlagring ytterliggare och mjödet fick tappas på 33:or för praktiskt backlagring. 
 
 
 
Hur smakar det och hur blev det!?
 
Vinet på druvor är fortfarande något grumligt (blir mer grumligt vid kylskåpsförvaring). Doftar och smakar  - vin. Går onekligen att bli rund under fötterna på. Något spretigt och vill en massa saker överallt. Hoppas det lugnar ned sig med nåt års lagring. Vårt plommonvin lugnade sig och hittade smakerna efter 1-2 år i lugn och ro. Svagt mousserande.
 
Körsbärsmjödet doftar fantastiskt. Honungen och sötman går först, sen hittar man fruktiga toner och "röda bär", som man säger. Len smak, inte så sött som det doftar. Mjödsmak, men lätt sådan. Smakar mindre körsbär än vi hoppades. Något flyktigt och bärigt som snabbt åker förbi smaklökarna. Mycket svagt mousserande. Hade nog varit en roligare dryck om man tillsatt några gram socker vid tappning för att få till lite bubblor. Men vi skall inte klaga. Efter ett glas eller två smakar det fantastiskt. 😄 Plus att det blev så otroligt klart efter sista tappningen. 
 
 
Ett glas sommar lagom till nyår. Mycket trevligt. 😉

Hembakta pepparkakor - en hjälteinsats?

Traditioner finns det många av. Från somliga nedärvda från tidigare generationer. Breda, stora och alla gör dem. Till somliga nyskapade och så små och nischade att de bara sker inom till familjen exempelvis. Icke desto mindre verkar 'traditionslagarna' lika oavsett. Från att somliga tar det ganska så lätt och resonerar att: ja, ja, ibland så får man hoppa över saker till förmån för annat. Till somliga som ser ut som om man just gett dem en örfil när man föreslår en utlandsresa över midsommar eller kanske att vi kan köpa pepparkakorna i år istället för att baka dem (nu hör jag Michael kippa efter andan och ser hur han tar sats för ett brandtal  - allt inom 'traditionslagarnas ramverk)? 😅
 
December attackerade överraskande snabbt och tog oss helt på sängen. På något vis var vi på det klara med att visst köpte vi julklappar, men december? Nej, nej. Alldeles för mycket november kvar för att oroa sig. Men se. Rätt som det var var det ju Lucia och hela klabbet. Och vi bommade den avsedda pepparkakssöndagen då vi skulle bakat upp lagret för ett par veckors seriöst pepparkaksmissbruk! Nooooooo! 😲
 
Fram skrider Michael. Tar traditionstjuren vid hornen och angör en pepparkaksdeg. Här skulle det inte köpas pepparkakor, inte. Det skulle bakas!
 
Det modifierade receptet uppstod inom traditionsbaket, då vi anser att pepparkakor skall smaka rejält!
 
Barnen skickas till skolan (jag smet till jobbet) och Michael kliver upp i ottan, tar sats med kaffe och mjöl och kavel och tar över köket i en pepparkaksbatalj. Tre timmar av stansande, ungspassande och knådande senare är slaget över. Som segrare står mannen i huset. Bytet är fällt. Pepparkaksfrosseriet är räddat. Tacka de högre makterna för traditioner och de ståndaktiga hjältar som står upp för dem. 😁 I allafall hävdas det så om man är en Michael som bor på Rännagården. 
 
 
Förbannat goda pepparkakor! 😘😘😘 Tack!