Grönkål - dags att plocka in det sista.

Jo´rå, så att... Michael går och sträcker sig och ser stöddig ut när grönkålen kommer på tal. Bara ett och ett halvt grönkålshuvud(eller vad säger man?), gick åt till rådjuren. 
 
Han hade (eller vi för den delen) högflugna planer om att grönsakslanden skulle stängslas in och skyddas, men vi hann eller orkade inte med det. Istället täckte Michael över grönkålen med odlingsväv under vinter och senhöst. Och nog hade rådjuren smaskat i sig grönkålen om de kommit åt. Men nu var det bara lite på ett hörn de kom åt när väven blåst av under en höststorm. Kålen stod emot både snö och kyla och vind och kunde skördas både till höns och oss hela hösten fram till nu, typ. För nu, är det dags att ta hand om de sista kvistarna och kalla grönkålsåret 2017 avslutat. 
 
Inte mycket kvar när vi plockat och knipsat. Bara några stammat och småblad. 
 
Nog hade de kunnat stå kvar in till februari, men det som var kvar var inte övermäktigt att skörda så va´fasen. In med böset. ;) 
 
Sagt och gjort. Det sköljdes och rensades. Egentligen bara att skära bort det grövsta av bladnerven...
 
 
Sedan en snabb förvällning. 5 minuter kanske. 
 
 
Vi sköljder den avrunna grönkålen snabbt i kallt vatten och kramar sedan ur den. Det blir en kompakt boll. Stoppa bollar i fryspåsar och platta till. Det tar inte mycket plats i frysen när det väl är klart. Vad man har här är ett hyggligt grönkålsbestånd. Såg mäktigare ut i landet än här i påsar. Hm. 
 
 
Frys in. Tvärlätt och användbart i det mesta. Ungarna ser lite suspekt på grönkålen, men äter om det serveras i grytor osv. :)

Mini-ägg!

Nu har sista typpan från 2017 (de som kläcktes under året) äntligen fått lagt sitt första ägg! Hurra! :)
De första äggen brukar vara lite konstiga. De kan vara skinn-ägg (ett ägg i mjukt skal). Vanligtvis går dessa skinn-ägg sönder nästan omgående. Eller så kan de vara vanliga ägg - fastän i miniatyr. Så som detta:
 
Ett pyttehöneägg som bara har halva vikten av vad vi i vanliga fall hämtar i redena.
 
Så nu är alla potentiella värpare igång och vi ser fram emot fler vackra ägg nästa år. :)

Biodlingen 2017 och tankar där om.

2017... Nu skall man ju skriva en summering och dra lysande slutsatser. :)
Lite har jag nog skrivit om förut, annat blir lite löst omnämnande allt efter som det dyker opp i skallen. 
 
Alla samhällen överlevde vintern 16-17 och var i hygglig ordning redan i april. Bra drag och varma dagar tidigt. Sen kom ett par veckors köldknäpp så de tvingades sitta inne i full yngelproduktion. Vinterfodret, som de hade kvar i relativ omfattning, gick åt i rasande fart. Hade kölden hållt i en vecka till så hade det inte gått lika bra. Tur i oturen återkom värmen och allt gick väl. 
 
Drottningodling i maj. Här har man mycket att lära och 2018 skall det läggas mer krut på detta. Vi vill bli vana i drottningodling och apideor står på inköpslistan. Istället för EN odlingsomgång blir det troligen flera. Går det alldeles för bra så kanske det räcker med en omgång 2018 ändå. 
Att larva om var inte så svårt som vi trodde (även om Michael hade mer fallenhet för det än jag...) och gick bra med antagning och odling. Nästa år blir det bara omlarvning och ingen stansning som vi också parallellkörde. 
 
 
Svärmförhindrande åtgärder? Ja, tack. :) Ett lärorikt år när det kommer till svärming. Är man inte tillräckligt duktig för att veta tecknen på förberedande svärming (2v eller åtminstone 1v innan) så får man arbeta desto hårdare och även missta en och annan svärm. Mycket lärdomar intagna under året om när det kan vara dags tidsmässigt och vilka tecken man skall kika efter. "Skaffa svärmtröga bin." Duh... Bra råd... Eller varför inte köpa honung i affären och slippa en jäkla massa bekymmer. Ännu bättre. >:(
 
Råden borde vara: 
 - Lär dig enkla svärmförhindrande åtgärder, så som utrymme i tid och nåt att bygga på för bina.
 - Lär dig tidiga tecken på svärmförberedning, så som reducerad äggproduktion i ett förövrigt starkt samhälle. 
 - Lär dig mer avancerade svärmförhindrande åtgärder, så som olika avläggarvarianter.  
 - Ha alltid med dig material för svärmfångst till bigården (och för övrigt också!?).
 - På sikt, säg en 2-5 års period, konvertera till så svärmtröga bin du kan. Det kommer spara både tid och arbete. 
 
Att läsa draget och uppehåll i detta har vi fått bättre öga för. Drag påverkar drottningodling, avläggarproduktion och vilka åtgärder man gör i bigårdarna. 
 
Årets surprise: Skendöd drottning! Hade Michael inte läst om det bara dagarna innan hade han nog hivat den döda drottningen i gräset, sörjt och skaffat fram en ny på nåt sätt; Han skulle märka drottningen som vanligt, men efter att hon fått sin gula plupp på ryggen så låg hon bara orörlig i märkburen. Benen spretade lite och hon kanske ryckte en aning i bakkroppen. Var hon klämd? Handskarna ger ju inte riktigt en jätteprecision med propoliskladd och veckat skinn. Tanken om skendöd dök upp. Tänk om det var så? Han öppnade märkburen och lade ned henne försiktigt på ramen hon kom från. Lite uppassningsbin samlades runt henne och efter nån halvminut spratt hon till, reste sig och kilade ned mellan ramarna. Fortfarande aktiv och producerande är hon nu invintrad och vi hoppas hon lever till våren. :)
 
Biblåsen reducerade arbetsbördan med en miljard procent, typ. Vi hade inte överlevt slutskörden utan den. Mycket väl investerade slantar. 
 
Släpkärra, eller ännu hellre, en rejäl bil för biverksamheten är ett måste. Vi tittade faktiskt tidigt 2017 på en transportbil, men insåg att det är mycket pengar som skall till. "Vi klarar oss på kombin detta året med." Hahaha! Det var nog tur att vi inte kikade på bil i augusti. Glöm kombin. Släpet var det som fick oss runt bigårdarna. Skuffen på kombin tar på sin höjd biblås, lite reservgrejer och en liten bigårds vinterfoder.
Lååånga tankar i korthet: Vi får ha släpkärran som the main carrier som går mellan bigårdarna 2018. Investeringarna förbehålles annat.
 
Investeringar, ja. Pust o stön. Biodling är inte gratis och har en respektingivande startsträcka (iallafall om man skall upp i storlek på odlingen). Startsträcka vad gäller både kunskap och pengar. "Biodling är en materialsport." Så sa en biodlarkollega för många år sedan innan vi börjat med bihållning. Vi är benägna att hålla med. Material går åt. Och det tar ett tag innan honungen skördad betalar tillbaka sig ekonomiskt. Emotionellt är det en annan sak. Egentappad honung tillhör något av det bästa som finns. 
Att investera EN gång och investera rätt! DET är riktigt svårt. Det kräver efterforskning, hands-on, och mycket planering. Samt en hel del råd från andra i den positionen man själv vill till. Vad har de gjort och hur tog de sig dit? Sedan får man plocka godbitarna och foga samman det som man tror fungerar för en själv. 
 
Något som resulterat i att vi skall prova bygga egna yngellådor och testa en ny botten till bikuporna. Enkla trälådor, för att de fungerar och är billiga. Nackdelen är investerad arbetstid. En ännu enklare botten än innan där vi troligen kommer kunna få ut två bottnar ur material vi bara fick en botten av innan. Färre moment och fler kupor = pengar att tjäna. 
Att spara pengar i bigården är svårt. Den tid som går åt går åt. Stressa inte i kuporna! Man skulle kunna reducera antalet besök på sikt, men det kräver en skicklig biodlare med erfarenhet. Att alltid se till att man har med sig tillräckligt material reducerar resor. Att effektivisera fodring och invintring gör också en del arbetsmässigt och vad gäller resor då fler bigårdar hinns med på en runda. 
Hastigheten på skattningen med biblås skall också nämnas (redan nämnt men kan nämnas igen tycker jag).
Effektiviseringen som vi ser det kommer hamna i slungrum och honungshantering. Där vi redan investerat och ökat på kapaciteten ordentligt, men där vi ser att det går att öka på ganska mycket till. Flytsilen var en bra bekantskap. Vi får däremot kika igen på slungning och avtäckning. Där går att göra mycket.
Honungshantering har också en lärokurva. Ympning, lagring, burkning och hinkning(?). Livsmedelsklassning och regelverk. Det är mycket att tänka på och noggrannheten får inte vika en tum. 
 
Slungrum och lager. Ett bättre utrymme att sköta slungning och honungshantering står högt på listan men är ett jäkla hästjobb. :P Vi har redan gjort en omgång med gjuten platta och allt därtill för att få ett varmt och bonat utrymme för diverse möjligheter. Vi gjorde allt själva och ser inte fram emot att göra allt en gång till. I och för sig nu mycket kunnigare och kommer kunna lösa allt snabbare än innan, men det är inget litet projekt från start till målgång. 
Lådlager är lite enklare (enligt Michael) att lösa då vi kan konvertera 'Lille-ladan' på gården till ett kallager för skattlådor. "Bara att lyfta hela ladan, med syll och allt. Gräva ur lite. Isolera och gjuta platta och sätta ny kantmur till syllen. En liten gjuten lastbrygga/ramp till det så kan vi dra runt grejerna med handtruck och pall. Häpp!" Låter lätt och prima. Men mycket jobb innan man är där... Frågan är om ny slunglokal och förråd står klart innan 2019? 
 
Allergi mot bistick är också en god motivator för bra logistik och effektivisering. Efter min ambulansfärd i augusti har min självsäkerhet fått sig en ordentlig törn, för att inte säga blivit omintetgjord. Jag känner mig inte alls lika bekväm runt bikuporna och jag är orolig och nervös med bin runt mig. Något som kommer göra att Michael får dra mer eller mindre hela lasset i bigårdarna under 2018. Visserligen går jag på vaccinering, men det går upp och ner och det är lååångt kvar innan jag kan säga att jag har immunitet. Biodlare skall upp i dubbel dos jämfört med medel-svensson för att få ännu bättre motståndskraft kontra risk. Jag är uppe i "en dos" och skall trappa upp mot dubbel med början i vecka 4. Känns jäkligt olustigt, då jag reagerar mer eller mindre varje gång. Trots extra sprutor som skall 'blockera' reaktion (samt att jag tar antihistamin och astmamedicin förbyggande). Mot ett gott syfte byter jag några dagars trötthet och klåda. Blä! 
Med det sagt blir det att tänka efter hur bigårdsbesöken kan bli en så bra enmansshow som möjligt. Lastning och lossning. Avläggarproduktion och skattning. Planering och att ha så bra hjälpmedel vi kan få tag i för tillfället, helt enkelt. 
 
Vintern har inneburit vila från biverksamheten. Vi har roddat med hus och trädgård. Sista veckan i december och första i januari har vi tagit mer eller mindre helsemester. Legat på soffan och blegat tv och läst. Moffat godis och annat som hör julen till. Efter nyår smyger Michael säkert i snickarbrallorna och börjar pilla på saker som behöver bli klara. Badrum och andra småsaker. ;)