Hembakta pepparkakor - en hjälteinsats?

Traditioner finns det många av. Från somliga nedärvda från tidigare generationer. Breda, stora och alla gör dem. Till somliga nyskapade och så små och nischade att de bara sker inom till familjen exempelvis. Icke desto mindre verkar 'traditionslagarna' lika oavsett. Från att somliga tar det ganska så lätt och resonerar att: ja, ja, ibland så får man hoppa över saker till förmån för annat. Till somliga som ser ut som om man just gett dem en örfil när man föreslår en utlandsresa över midsommar eller kanske att vi kan köpa pepparkakorna i år istället för att baka dem (nu hör jag Michael kippa efter andan och ser hur han tar sats för ett brandtal  - allt inom 'traditionslagarnas ramverk)? 😅
 
December attackerade överraskande snabbt och tog oss helt på sängen. På något vis var vi på det klara med att visst köpte vi julklappar, men december? Nej, nej. Alldeles för mycket november kvar för att oroa sig. Men se. Rätt som det var var det ju Lucia och hela klabbet. Och vi bommade den avsedda pepparkakssöndagen då vi skulle bakat upp lagret för ett par veckors seriöst pepparkaksmissbruk! Nooooooo! 😲
 
Fram skrider Michael. Tar traditionstjuren vid hornen och angör en pepparkaksdeg. Här skulle det inte köpas pepparkakor, inte. Det skulle bakas!
 
Det modifierade receptet uppstod inom traditionsbaket, då vi anser att pepparkakor skall smaka rejält!
 
Barnen skickas till skolan (jag smet till jobbet) och Michael kliver upp i ottan, tar sats med kaffe och mjöl och kavel och tar över köket i en pepparkaksbatalj. Tre timmar av stansande, ungspassande och knådande senare är slaget över. Som segrare står mannen i huset. Bytet är fällt. Pepparkaksfrosseriet är räddat. Tacka de högre makterna för traditioner och de ståndaktiga hjältar som står upp för dem. 😁 I allafall hävdas det så om man är en Michael som bor på Rännagården. 
 
 
Förbannat goda pepparkakor! 😘😘😘 Tack!

Tomatsäsongen är över.

Vi kan tacka oss själva över att vi investerade i en bevattningsanordning till tomatväxthuset. Utan den hade vi haft en hög med tomatkompost lagom till juni. 😅 Det var bara så in i bomben hektiskt i somras och att springa och vattna stup i ett, likt förra året, hade resulterat i tomatkatastrof. Men, som sagt, med slang tillkopplad och en autovattnarmojäng som droppbevattnade tomaterna vid behov, överlevde de stackars krakarna och kunde producera en del tomater åt tomatsugna. 
 
Hihi. Minitomatisar! Ingen aning vilken sort, men de avlånga, orange är bara så jäkla goda! 😋
 
Men nu har frosten redan nupit och det är mer brunt än grönt i växthuset. Michael plockade av de sista tomaterna - som synes även gröna - för att städa rent hus. 
 
 
Här skymtas bevattningssystemet. 
 
 
Tomatplantorna hamnar i komposten och säckarna bärs ut. De sprättas och töms på jord för jämna till på tomten (hönsen gräver ju badgropar i gräsmattan så man stukar fötter i vänstervarv när man klipper gräset!). 😣
 
Så vad fasen gör man med gröna tomater? Michael visste råd och ett-tu-tre så hade han picklat dem i en 1-2-3 lag med lite kryddor! 
 
 
Vi har inte smakat än, men ryktet säger att det skall vara väl ätbart i sällskap med en bit stek, potatis, sås och vinbärsgelé. Låter som ett söndagstillbehör med andra ord. Nu skall vi bara se om burkarna får plats bland tomatkross och inkokta tomater och diverse varianter av de två... Michael har varit flitig, den rackarn´. 😄
 
 

Årets sista äppelmustning.

Jahopp. Dags för sista omgången. Äpplen så in i bänken och det finns bara inte tid att ta hand om allt. Man får göra det bästa man kan av saken. Musta på! 😅
 
Efter mutor och fula förhandlingar lyckades Michael och jag engagera dottern med pojkvän för att fylla våra traditionella potatislådor med äpplen. Två lådor blir en lagom omgång mustning på 35-40 liter. Sedan börjar man tröttna. Mer var för övrigt inte aktuellt. Speciellt när förhandlingarna föll samman med barnen och de lämnade diskussionen mitt under pågående framställan... Vi börjar få slut på effektiva konfliktvapen. 😋
 
Innan mustningen kan börja måste allt diskas. 
 
 
Jag är så jäkla bra på att diska! 
 
Sedan allt är riggat och klart är det bara att köra igång. Michael brukar sköta pressen och påfyllning/tömning av äppelrivet från kvarnen. Jag hamnade vid äppeltvätt och delning. 
 
 
 
 
Efter tvätt och delning "knökar" (Michaels beskrivning på hur jag mycket modest matar kvarnen med äpplen) vi äpplena i rivaren. 😁 När baljan under rivaren är full häller Michael äppelmassan i silduken som ligger i pressen. 
 
 
Och varje gång pressen åker fram stönar Michael att han måste ordna en bättre press till nästa gång - hinken har för glest mellan hålen. Har han stönat de senaste fyra åren kan vi gott stöna nåt år till. Must blir det ju ändå. 
 
 
Vi har helt gått ifrån pastörisering (tog alldeles för lång tid) för att istället frysa in musten i diskade mjölkförpackningar. Mycket smidigt och enkelt. Rymlig frysbox rekommenderas dock. 
 
Sist men inte minst blir det en slutdiskning så grejerna kan stuvas undan till nästa år. Häpp!
 
Hm. Nog kunde han ha valt en bättre vinkel för bilden än en där jag ser ut som en puckelryggig gumma. Nä, smörj skall han ha. Och sen dricker vi lite äppelmust. 😘