Så kom flytten av monstret till slut.

Ja, det blev en kupflytt i veckan. Monstret som kom av sig och kompisen skulle få stå lite mera avsides. 
 
Härom helgen fick vi i det vackra vädret ett litet utomhusryck och filade på diverse saker i trädgård och hönehus. Typpera flyttades och fick nytt strö. Solen sken och rätt som det var susade ett bi förbi. Vad i hela...? Jo, då. Helt sant. Termometern ljög inte när det visade 7 grader i skuggan. Kuporna stod i soligt läge och när vi spanade in flustren var det febril aktivitet. 
 
 
Städning och lite rensningsflygning stod på dagordningen. Inte bra. Tänk om vädret blir helgalet och värmen kommer redan nu? Tänk om de rensningsflyger på riktigt? Yngelsättning? Foderbrist? Och hur skall det gå med flytten? Vi skulle ha flyttat dem redan vid första minusgraderna!
 
Väderprognosen har väl sällan varit så darrig som denna veckan. Skulle det bli värmerekord eller skulle kylan hinna hit? Några dagar senare bestämde sig vädret tacksamt nog för att runt nollan eller strax där under är bäst för januari. Yes! :) Nu eller aldrig skulle monstret flyttas. Innan de är ute och flyger igen. 
 
Sagt och gjort. Flustret garderades med skumgummi...
 
 
...och med nätta rörelser och steg hamnade de i tur och ordning på sin nya plats (inga foton på själva lyften, nej). 
 
 
Så lade vi tillbaka stenarna och tog bort skumgummit igen. 
 
Ja, de står inte helt centrerat på bänken, men flytten blir nog för nu. Vi kan kasa dem på bättre plats när de väl varit ute och rensat sig ordentligt. Inte störa i onödan.
 
 
Stunden efter själva flytten brusade bina bara aaaningen oroligt, trots att vi smög som ninjor med kuporna. Men dagen därpå när vi lyssnade i flustren susade det bara så där stilla och gott som det gör i kuporna om vintern. Ha! Nu står samhällena mer skyddat. Flygvägen går inte rätt ut över vägen där folk går. Ifall monstret blir på dåligt humör så slipper de se oss eller andra i trädgården eller på vägen. Ett par avläggare får plats dessutom. Känns mycket bättre för oss! Flytten får tumme upp! :)
 

Biodling 2017 har startat.

Biåret har redan börjat i och med invintring 2016, jag vet. Men mer symboliskt kan man väl ändå säga att året startat om inte annat. :)
 
Michael har planerat att (och vad förra året lärde oss var ju att planering går alltid åt helv...) 2017 kommer biodlingen inte växa allt för mycket. Förutom att eventuella vinterförluster skall ersättas så skall ett par bigårdar få växa med utökat antal samhällen. Målet är att invintra mellan 30 och 40 samhällen. Några andra bigårdar skall få vara produktionsgårdar i lugn och ro så vi ser vad vi kan hämta i honung där. Huvudinriktningen för året är logistik och honungsprocessen. Ett ordentligt slungrum står på agendan. Hur långt vi hinner med det får vi väl se, men skall man kunna hantera den planerade honungsavkastningen måste logistik, process och hantering hamna högt på "att-göra-listan". ;) 
 
Årets rivstart blev lite snickeriarbete. Vi behöver fler tak till bikuporna. 
 
 
Dyckertpickan är en skänk från ovan. Smack-smack-smack så sitter det på plats. En enkel träram...
 
 
...som man limmar en femma frigolit på, målar och häftar lite takpapp över. Häpp!
 
 
 
Några blev väl snyggare än andra, men de duger. Lätta att lyfta men sitter kvar när det blåser. Nu skall de bäras upp på loftet så det blir utrymme för att bygga bottnar. ;)
 

Är det nåt fel på att laga saker?

Lappa och laga. Ibland så får man se sig besegrad och inse att det inte är mödan värt att få saker att hänga ihop eller fungera igen. Men ibland blir man även lite förbryllad över vad folk slänger. Det är som om folk inte vet hur man gör eller orkar skänka bort möblemang och bohag som de inte vill ha längre. Eller för den delen laga eller fixa saker som gått sönder eller blivit slitet. Som senast vi var på lokala stationen för återvinning. Köksbord och fyra stolar i massiv furu låg i bingen för trä. Klassiskt snitt. Trasigt eller slitet var det knappast. Lite Ernsta-anamma, möjligtvis en slipmaskin och färg så hade det möblemanget prytt vilket hem som helst i tio år till... Michael muttrade. 
 
Han skulle INTE kunna jobba på en återvinningscentral. Michael skulle utan tvekan släpa med sig allt möjligt hem och fylla lador och boutrymmen med saker han vill rädda... Inget fel i det. Bra inställning och syn på saker. Men han kan rädda lagom med prylar här hemma ändå. Ungarna bygger högar med saker de "råkar ha sönder" (och inte brås de på mig då jag vääääldigt sällan har sönder något *harkel*). Så här har han tur att jag drar gränser. Annars skulle här se ut, minsann. Tro mig. ;)
 
Dammsugaren har fått nio liv här hemma och verktyg blir lagade med nya handtag och bytta maskindelar. Diskmaskinen har även den (där jag tar åt mig äran som gammal diskmaskinsmontör man är) fått ett par andra chanser. Tvättmaskinen blev efter 10 år utbytt då lagret skar och vi insett att det skulle vara svårt att få det värt besväret. Det är för billigt med tvättmaskiner! Vettigaste alternativet borde väl ändå vara att laga. Eller?
 
 
Michael passar i alla fall på att laga bäste-västen när dagarna fortfarande är löjligt korta. Dragkedjan har släppt i sömmen i nederkant och en reva i kragen har vuxit under året. 
 
 
 
Mintgrön tråd till orange avslöjar väl att nån modeikon är han inte. Hahaha! Men lagad blev den. Och inget fel i det. :)