Oxalsyran droppad och klar.

Inte bara nöjd med att ha säkrat äppleträden från håriga busar, som rådjur och hare, utan även att vi tog beslutet att oxalsyrabehandla samma helg. Väderprognosen såg inte så festlig ut så yngelfritt eller ej, droppas skulle det. :)
 
 
Bina satt i snygga, prydliga klot och var inte angelägna att hetsa upp sig för att vi droppade lite ljummen oxalsyra. Fick tipset att ha oxalsyran i en kylväska. Fyllde några PET-flaskor med nästan kokande vatten och stoppade i väskan. Oxalsyran hamnade intill. Den höll sig ljummen och trevlig hela turen runt i bigårdarna. Smidigt! 
 
 
Inte lika kul att leka tittut med bina i dagsläget. 

Dåligt äppleår = dags att beskära.

Inte helt sant, men inte heller helt fel. Våra äppleträd blommade någorlunda friskt och det såg ut som om det skulle kunna bli något utav det hela. Rikligt med humlor och bin surrade och mådde i träden. Men lömska nätter med frost och glåmiga dagar med blåst gick hårt åt blomningen. Det var över på en vecka och helgen där efter stod plommonträden i vacker skrud och se plommon, det fick vi massor av. Äpplen? Kanske 10-talet fördelat på 7 träd! Som tur var gick det bättre hos mor och far i Hedared och Michael och Elsa for dit en helg och fyllde bagagen med lånta äpplen så vi kunde få till åtminstone en omgång med äpplemust. Tack, mamsen och papsen! :)
 
Så i brist på frukt för träden att lägga krut på kan de lägga den på annat. Så som att läka och samla kraft till nästkommande år. Vi beslutade oss för att gallra. Något vi gjort tidigare år, med gott resultat, när skörden uteblivit. Med det goda resultatet menar vi att det har blivit finare träd och stabilare skörd kommande år. 
 
Ja, inte klipper vi träd nu om någon undrade. Det gjorde vi i somras.
 
 
Hööög tid att gallra ur den här stackaren. Risigt värre. För att inte tala om hur misshandlad man blir när man försöker klippa gräset in under den här kraken. Nog är nog och bort med krafset. Luftigt och mer plats för sol. Tack och bock. Nu håller vi tummarna för att det skall bli mer frukt på den här än vad vi fått de senaste 4-5 åren, då det varit tunt och gärna lite skorvigt. 
 
Under vintern skall det runt träden ösas hönsgödsel som får dela med sig av sina godsaker och rinna med regn och smältvatten ned i marken till rötterna, nu när inte gräset snor åt sig allt. 
 
 
Glad är jag också åt att vi gjorde insatsen att skydda småträden från rådjur och hare redan i fredags. 
 
 
Och Vikarrydymparna - absolut!
 
 
I söndags såg det ju ut så här:
 
 
Inte lika roligt att knacka ned käppar och häfta nät då inte. Så *klapp, klapp* på axeln där. 

Vaxursmältning.

I början av oktober hade vi fått nog av lådstaplarna med ramar som stod inför ursmältning. Det kliade i fingrarna på Michael och efter att ha gjort ett halvhjärtat försök med vår lilla hemmasnickrade ursmältare (en sån med en ångare för tapet) så insåg vi att det gick alldeles för långsamt och att den hade för liten kapacitet. Det funkar utmärkt om det skall smältas ur några ramar eller en handfull lådor kanske. Men +30 lådor smälter man inte ur i ett huj. 
 
DÅ är det jäkligt bra att ha en lokal biförening där man som medlem får vissa förmåner. Så som att hyra hem en ursmältare med lite mera muskler för en yttepytte peng! :)
 
 
Eftersom biodlare är ett märkligt släkte som sällan kan hålla fingrar i styr har vaxursmältaren blivit lite modifierad med extra isolering, hjul, distanser och kranar och gängtejp för ett helt rörmokarlandslag. Små förbättringar här och där helt enkelt. 
 
 
Lite mera krut i den här ångmaskinen! Ladda nästan 30 ramar och hux-flux så forsar vaxet ur bottenutloppet. 
 
 
Här gäller det att hinna cirkulera glassbunkar i vänstervarv och ha koll på när det blir mer vatten än ånga i bunken. Varför inte större hink till vaxet? Glassbunke fungerar alldeles utmärkt vid nästa reningsprocess och omsmältning. Större doningar kändes omständigt. Kan ha fel. Men inte helt. ;)
 
Den tristare delen med ursmältning är rengöringen. Men mer ånga, Virkon S, skrapa och skurborste fick bukt med det mesta. Lånar man grejer är det bra om lämnar dem vidare i acceptabelt skick. 
 
Lånade grejer bör hanteras med försiktighet med tanke på kontaminering/smitta. Vaxet i sig smittar dåligt då det har inkapslande egenskaper. Men kokongrester, delar av döda bin, honung, pollen osv skall man se upp med. Grundlig rengöring innan (då vet man själv att det är skurat in i hörn och kanter även om den är rengjord av förre innehavaren). Några rundor med ånga och Virkon för att sterilisera. 
 
Ännu tristare är vidare hantering av ramarna. Vaxet är ju som en dans jämfört med kokonger och pollenrester. *gnisslar tänder* Skrapar man snabbt medans ramarna fortfarande är varma från ångan går det hyggligt. Men så snart de blir kalla igen klibbar propolis och helvetets kladd igen alla verktyg och handskar! *mera tandagnissel* 
 
Förra året körde Michael över ramarna med högtryckstvätt. Funkade rätt ok. Spåren i Hoffmannramarna och högtryckstvätt var som hand i handske. Men det var blött och kallt. I år lejde vi ut jobbet till dottern. ;)
 
Sista stapeln av en oändlighet av lådor och ramar inför avsköljning. 
 
Istället för högtryckstvätt testade vi diskning med Virkon S och efterskölj. Lika rena som vid högtryckstvättning blev de ju inte. Inte visuellt. Å andra sidan dödar väl Virkonet av lite annat som inte vatten, om än med högt tryck, gör? Nästa år skall vi testa hederlig gammal kaustiksoda. Sedan får vi testa att lämna in ramarna vid något tillfälle också. Därefter får vi utvärdera på vilket sätt de blir mest rena kontra arbetsinsats och kostnad och välja väg. 
 
Ett sista tips: Vaxursmälning bör ske så sent på säsongen att bina håller sig inne och inte är ute och flyger, såvida man inte vill ha totalt bikaos runt vaxsmältaren. Ett bi blir snabbt två...hundra. Och sen är det kört. Början av oktober var gränsfall och trots att vi säkrade upp med duggregn och 5 grader varmt så dök det upp ett och annat segt bi för att undersöka.