Få djur är så nyfikna som höns.

Idag var det starka vårvibbar och solen inte bara kryssade mellan molnen (kändes det som), utan den sken med god vigör och smälte snö och värmde söderväggar. Så till den grad att vi fick släppa badrumsrenoveringar och ta oss an hönshuset. Ett boende som sett bättre dagar vad gäller städning och luftning. Det är inge kul att vränga typpe-huset ut och in när det är -5 grader eller fläktar en frisk nordanvind som har inställningen att här skall det inte snålblåsas. :(
 
Men som sagt idag var det fördel sol och hönsen fick sin skit rensad och sitt strö bytt som värsta lyxkryssningen. Och höns är nyfikna. Vissa mer än andra. Kunde inte låta bli att ta ett par bilder på damen som promt ville ned i påsen med smutsig strö för ett sista krafs. Hahaha. :D
 
 
 
Tre gånger fick vi lyfta ur hönsfröken för att kunna slutföra jobbet. Sista gången passade vi på att doppa hennes fötter i olja mot fotkvalster då vi ändå hade henne i famnen. Smått förnärmad gick hon över till det nya ströt för att kontrollera om det krafsbart. Vilket det var. 

Typpera vågar sig ut igen.

De riktigt längtar efter våren. Man kan se det på dem. De accepterar snö. Det gör de. Hedemoratjejerna kan strosa runt ute i mediumtrist väder och inte tycka något särskilt. Men efter ett antal veckor med ömsom snö, regn och minusgrader har de absolut tröttnat nu. 
 
Inte direkt ett välkomnande hönsväder. 
 
Så här har det sett ut de senaste veckorna och att hålla sig inomhus så länge tär på de inneboende. Vi har försökt hålla det så snöfritt som möjligt runt i hönsgården och gett dem lite att pyssla med inomhus. Grönsaker att picka på och saker att undersöka. De värper dock på och gör inga dumheter. 
 
Men så härom nyss verkade det som om några fått nog och ansåg att det gick bra att gå ut för friskare luft. 
 
Fotografen har uppenbar kameravana med finger för linsen... :)
 
Hönsgården är ingen vacker syn och de behöver flyttas så snart snön tillåter. De sprätter och hittar lite av varje ändå. Men man märker att de suktar efter grönt och värme. Det skall bli så skönt när vi kan börja flytta runt dem igen. Och så får ju Michael nytt tillfälle att beklaga sig över att han inte löst bättre transportmedel för dem än att haka på det lösa, tredje hjulet och putta dem dit de ska. Något han alltid stönar över och säger att han måste få löst till nästa gång. ;) Det är ju det där med tiden. Men snart är det ju vår... och då, då finns inte tid till något. Hahaha... :D
 

Hur länge klarar sig äpplemust?

Ja, innan den blir dålig, alltså. Inte längre drickbar. Bra fråga för den som mustar själv.
 
Vi har mustat själva i ett antal år och har gått från att pastörisera allt och flaska allt, till att mer och mer frysa in den färskpressade musten. Varför? Enkla svaret för att vi är lata. Det mer komplexa svaret blir väl att det har varit mycket att göra de senaste höstarna och för att klara äpplemustandet på en dag (ej räknat plockning) så går det betydligt snabbare att bara tappa upp i diskade mjölkpaket och frysa in i frysbox, jämfört med att pastörisera i ugn och vattenbad som vi fått göra eftersom vi inte har tillgång till större partöriseringsanordningar. Här mustar 2016.
 
2017 blev det bara frys av alltsamman. Men som av en händelse... Har vi lyckats blockera åtkomsten till den flaskade äpplemusten från 2016 i källaren på grund av för mycket grejer. Den blev inte uppdrucken och först nu i dagarna gick det att röja av såpass att vi kunde fiska fram en back flaskor för provsmakning. 
 
Om man ignorerar att glaset är repigt och koncentrerar sig på innehållet...
 
Must som får stå i flaska klarnar bra med tiden. Efter några månader har den oftast klarnat helt. Här har vi must som är 17 månader. Bilden ljuger lite då musten är hyggligt klar. Man skall höra ett litet pys (inte ett utåt-kolsyre-pys, utan ett inåt-vakuum-pys!) när man öppnar. Musten skall dofta friskt och syrligt/äppligt. Den här musten är hur fin som helst och när barnen fick nys om vår arkeologiska källarmust så blev det omsättning! Fördelen med att ha frusen must är att man får vänta på att den skall tina - och då varar den längre än flaskmust. ;)
 
Michael gömmer några flaskor för årslagring med sikte på 2 år. Om vi kan överlista ungarna med gömställen.