Nu går det åt foder i parti och minut.

För en vecka sedan såg det ut så här intill hembigården:
 
 
Grannens ekologiska odling översvämmas av tussilago när vårsolen kommer till. I år 2-3 ha ordentligt solgul av blommor. Fantastiskt. 😊 En välkommen och trevlig treat för bina. Jag kikade närmare...
 
 
Rejält med brumm i gräset och luften susade av stinna bin. Stinna på nektar och pollen. Jag följde stråket med surrande bin. 
 
 
Siktet verkade inställt på hembigården, ja. Verkar som om det pågår full kommers! 
 
 
Ett och annat pollenpaket på väg in i kuporna! 
 
 
Brandgula energibomber på ingående. Redo för att ladda hungriga larv-magar. 😋
 
Om nu bara våren inte vore så förbaskat nyckfull vore allt galant. Men en vecka av raketbränsle för binas utveckling stannas upp av nuvarande ful-väder. Och faran med att få möjlighet att knöka kuporna med vackert pollen innebär att där blir fullt med yngelsättning. Hungriga magar som behöver mat. Vilket gör att foderåtgången går på overdrive. Nu behöver värmen snart komma åter, annars kommer det bli baklut på vårutvecklingen och bina behöver stödfodras. Vi får ta en sväng i bigårdarna i helgen och känna vikten på dem igen...

Sent bottenbyte och änder i bigården.

Hade vi varit snabbare med kameran så hade vi fått med gräsänderna på bild, men vi får nöja oss med att konstatera att vi har ett par gräsänder som bor bakom kuporna i ena bigården. 😊
 
 
Ett av de blötare bottenbytena vi upplevt hittintills. 😅
 
Sent omsider (vi ligger ca 2 månader efter med årets kupsnickerier och bigårdsförberedelser) så fick Michael kastat ihop lite bottnar för årets bottenbyte. 
 
Usel bild som visar att vi inte gjorde den nya bottenmodellen vi avsett utan fortsatte på bottnar vi
påbörjat förra året. 
 
Runt i bigårdarna var läget bra och alla kupor härjade efter pollen och hade bra tempo. Viktmässigt var det endast tre av de 36 kuporna som eventuellt behövde stödmatas - så de fick lite extramat bara utifall. 
 
 
 
 
Gräsandsparet har just flugit iväg. 😄
 
Första gången man stått i vatten och grejat med bin. Lite kämpigt med bra sug efter stövlarna i den sankiga marken, men bina verkade helt obrydda och bottenbytet gick i övrigt smärtfritt. 
 
 
Modest nedfall enligt våra lekamannabedömning. Några kilo på 36 kupor. Känns gott att få hjälpa dem städa av lite, trots att de börjat släpa ut döda bin och städa ur själva. 
 
Nu väntar hektiskt snickeri och stundande vårgenomgång. 

Fortsatt vaxrensning.

Vaxet måste ju tas om hand och det som blivit ursmält behöver rensas vidare. Men innan dess så hann det dåliga samvetet ikapp och den där kupan som fick drottningfall och kapsejsade mitt under vinterfodringen behövde hämtas hem för omhändertagande. Michael som motvilligt gått med på, typ tjugo gånger, att det är nog dags att kasta den där provisoriska ramursmältaren med tapetborttagaren, fick vatten på sin kvarn om att inget skall slängas ifall det kan komma att behövas senare, tog åbäket åter i bruk. 😊
 
Man anar tapetborttagaren bakom den omålade sargen och den lutande anordningen Michael riggat. 
 
Kladdigt göra att smälta ur sockerlösning och vax och gammalt pollen. Något man helst vill slippa, men blir tvungen ibland. 
 
Hursom. Vaxet från detta projekt lades till vaxet från höstursmältningen och avtäckningen. För att sedan smältas om i vaxgrytan vi köpte förra året. Osäker på hur mycket ånga den skulle läcka började vi projektet utomhus. Locket är oisolerat så vi försökte behålla lite värme med en flis frigolit. 
 
 
En av flera intressanta lådor med vaxprojekt i varierande stadie... Lades på smältning.
 
 
 
Bra drag i grytan!
 
 
Vaxet är ganska smutsigt. 
 
Vi hade en tanke om att rensa och hälla i mjölkkartonger för bekväm storlek och hantering. Nylonstrumpa som sil. 
 
 
Vilket fungerade hyggligt, men vi insåg snart att det var för mycket vax att hantera den vägen. Således tog det praktiska över och vi silade genom tyg ned i honungshink istället. Michaels gamla jobbar-tröjor fick sätta livet till. 😁 Lite vatten på botten och låt svalna ett dygn. Sen är det viss teknik att få klumpen ur hinken, men är man bara tillräckligt på´t och slug nog så går det utan verktyg och blodspill. 
 
 
Det kändes som om vaxet smälte snabbare ju renare det blev. Vi smälte om det i två omgångar och silade innan vi fick det så rent som vi ville ha det. Vaxgrytan ångade i stort sett inget förutom när man lyfte ur den inre grytan för att att sila det smälta vaxet, så det gick bra att stå inomhus och smälta. 
 
Grytan skrapades med slickepott mellan varje smältomgång då det samlades en del smolk och skräp på botten. 
 
Här är den hyggligt kall och hyggligt ren. 
 
Nöjda med vaxrensningen för nu med 39,2kg rensat och klart så ställdes grytan undan. *klappar händerna så som att sedär nu var det jobbet klart*