Utvärdering: Invintra bina med foder i påse.

Då var invintringen avklarad och alla samhällen har med god energi dragit ned 21kg socker (siktade på 20kg, men i slutändan blev det lite mer). Vilket för mig till hur det var att invintra våra bin med påse i sarg istället för dedikerad foderlåda. Invintring med påse. 
 
Preppad sarg med distans, påse, foder och lecakulor. 
 
Så hur gick det? Jo, uppenbarligen bra. Ett snabbt svar på den självklara frågeställningen: Vilket är smidigast, enklast och mest rationellt? Foderlåda eller foderpåse? Foderlåda. Punkt.
 
Men, det var egentligen inte det som var grejen. Utan som jag svarade på någon kommentar i det ursprungliga blogginlägget. Nämligen att det är lite som gungor och karuseller. Vilka förutsättningar har jag när det kommer till invintring?
 
Hur många samhällen har jag?
Hur mycket plats har jag till förvaring av biodlarprylarna?
Hur mycket pengar är jag redo att lägga på hanteringen av vinterfodret?
Hur mycket tid och energi får det lov att ta?  
 
Vår förutsättning här på Rännagården var att vi hade fler lådsarger än vad behovet på samhällena var. Ett inköp av foderlådor skulle ta en del uppmärksamhet från annan investering i biodlingen. En foderpåse kostade ca 70 öre. 80L lecakulor 149kr (och kulorna räcker till 60+ samhällen minst). Det vill säga att vi skulle kunna komma undan med en relativt liten nyinvestering. Det var också rätt trevligt att slippa ett par staplar med foderlådor på redan ansträngd yta, ja.  
 
Lite plus och minus med påse:
+ Relativt billigt. Absoluta budgetvarianten är ju att snickra samman fyra brädlappar till en fyrkant, ställ på kupan, i med foderpåse och nån form av distans så bina kommer upp. Lite flytetyg. Fodra på. :)
+ Man kan ge en kollosal fodergiva på en gång. Vi hade från början planerat två givor men man skulle nog - om man skött sin drivfodring ännu bättre, flyttat ned ynglet till nedersta lådan och fyllt på uppåt med utbyggda- eller rena mellanväggar - kunna ge bina en enda dundergiva som de kan dra ned bäst de vill. Vad man planerar och hur man sedan gör är ju något helt annat. Vi sätter upp årets tabbar på amatörkontot. ;) 
+ Påsarna tar väldigt lite plats. Kartongen med 500 påsar tar man under armen. 
+ Inget att rengöra/diska efteråt. Ta hem sargen. Spara leckulorna. Släng påsen. 
 
- Påsen vi valt var lite bökig att hantera när det vindade.
- Bina kunde faktiskt bita hål i påsen (lagom intressant att hiva i 12L foder och se hur det börjar strila ur flustret efter några sekunder...). Kan ha varit en engångshändelse, men vi tog det som en läxa och bytte hädanefter påsarna inför varje giva. Lyft ur den gamla, i med den nya, häll tillbaks de lecakulorna och i med foder.  
- Man behöver konstruera eller lösa någon form av separat gång upp till fodret.
- När påsen skall bort tar det lite extra tid om det är bin kvar i påsen.
- Kräver något större arbetsinsats än foderlåda. 
 
Ja, så man kan säga att det som man vann på gungorna tappade man på karusellerna. Eller vice versa. Beroende på ens förutsättningar. Michael gissar att vi kommer gå över till foderlåda. Men... vi kommer troligen köra påsarna nästa år med. Det här var ju premiärturen. :) Nu har man lärt sig hantera och parera guppen längs vägen för att få en smidigare resa, liksom. Det är ju inte så att jag står här och vrålar aldrig mer
 
Häftpistol behövs inte. Räcker med tejp. Troligen behövs heller inte den mittersta distansen i bigången,
så en enda tejpremsa för att säkra påsen räcker. Smidigare och snabbare. 
 
Inför nästa år och vår variant: 
Skatta tidigt. Drivfodra kraftigt för säker yngelsättning i 2-3 veckor. Flytta ned det mesta ynglet i nedersta lådan. Mellanväggar eller utbyggt uppåt i 2 lådor. Vinterfodra med sarg och påse. Säkra påsen med tejp. 2 fodergivor. Ny påse till varje giva.   
 
Sen var det ju det där med vad man planerar och sedan gör... ;)

Äpplen, äpplen, äpplen...

*pust*
 
Okej. Nu blev det lite mycket i början av september och flera saker behövde göras och flera saker gick i varrandra. Man känner sig konstant sent ute, men inget att göra åt. Bättre sent än osv... ;)
 
 
Förra året var en rejäl depp vad gäller våra äppleträd. Det var nåt som hände vid blomningen (vi gissar på en frostnatt eller två) som gjorde att alla kart föll av innan de ens blivit ärtstora. Konstigt. Några trädgårdar bara nån kilometer härifrån kunde stoltsera med välfyllda äppleträd, dignande av rosiga äpplen senare under sommaren. Lokal köldknäpp? Blä...
 
Men inte i år! Så här såg vårt vikarydträd ut i våras:
 
Vad säger man? Helt sjukt... Det var humle- och birumpor i varenda blomma. :)
 
 
Samtliga äppleträd stod i samma praktskrud. Så vad skulle det bli av det här? Haha. Jo, äpplen.
 
Ser kanske inte så mycket ut för världen, men det finns äpplen så det räcker i den kronan. 
 
Vet ej sort, men gillar det här trädet för äpplena sitter hårt - även som mogna - och under hösten blir hela äpplet klarrött. Och vill det sig väl sitter de och lyser fantastiskt röda när snön kommer till vintern. Uppskattade utav fåglarna också. 
 
Vet ej sort. Presterar ett trevligt äpple som duger till det mesta. Barnen gillar det. Sött. 
 
Vårt stackars vinteräppleträd. Misskött under många år. Rena trasslet. Producerar regelbundet ordentligt med äpplen. Det har dock varit hårt angripet av skorv på grund av att det fått växa sig för tätt. Så förra året gjorde vi ett hästjobb och tog säkert bort halva grenverket (not joking!) för att få bättre luft och styrsel på trädet. Som tack har trädet i år levererat äpplen så det håller på att knäcka sig självt. Se hur grenarna hänger! De brukar peka uppåt! Inget skorv! Kanonfina äpplen. Mognar i oktober och behöver en eller ett par minusknäppar för att bli riktigt goda. Rätt lagrade håller de en evighet och lite till. :)
 
 
Vi börjar med lite äpplemos! Bilderna får tala för sig själva. Transparente blanche är det första som mognar. 
 
 
 
 
 
 
Vi fuskar och kör med separatorkit till köksmaskinen. Hela äpplen med skal och kärnhus kokas lätt och hivas i maskinen. Hårda delar kommer i änden och moset kommer i skålen innan. Bara äpplen, inget annat. Moset hälls i fryspåsar och stuvas i frysen. En påse tar man fram efter behov och tinar i kylskåpet. På burk i kylen håller det ett par veckor lätt.
 
 
 
Sedan har vi den tyngre produktionen. Must!
 
Igen så plockas det äpplen.
 
Det är inte Elsas hand som är liten - det är äpplet som är stort. :)
 
En bild från produktionslinan: Två potatislådor med äpplen. Mellantvätt. Delning av stora äpplen. Eftertvätt. Ner i flismaskinen. Häv äpplefliset i pressen och pressa!
 
Primitivt, men det funkar! Förstapressen är alltid godast. Eller hur, Elsa? ;)
 
Hittills har vi gjort två omgångar must. Första omgången åkte i mjölkkartong och ned i frysboxen. Bara att ta fram och tina efter behov. Håller ca en vecka i kylen (fast musten brukar vara slut samma dag som den är tinad). 
 
 
 
Andra omgången flaskade vi på glas.
 
 
Då är man tvungen att pastörisera musten. Det blir vattenbad i ugnen. Uppvärmda till det börjar röra sig lite i flaskorna. 175 grader cirka 20 minuter. 
 
 
Sedan är det bara att korka medans de fortfarande är varma. Lagras mörkt och svalt. Håller lätt ett år.
 
Fryst eller på flaska. Bara pressat äpple, inget annat. 
 
 
Nu var det ju bara det där med den där cidern som Michael var sugen på att göra också. Vi får se om barnen är sugna på ett äppleplockarpass till... Hm. Tror det får bli mutor denna gången. ;) 
 
 

Årets trevligaste investering i biodlingen.

Senhösten 2015 planerades biåret 2016. Något som hamnat i fokus var det där med själva tappningen. Att få honungen i burken, så att säga. Efter några hundra burkar handtappat är man stel högt och lågt och att väga varje burk för att rätt skall bli rätt är tidskrävande och inte vidare effektvt. Mysigt de första gångerna/burkarna. Absolut! Men det sliter till slut. Och eftersom jag är "fröken Effektiv" så satte jag Michael i arbete. ;) Michael fick surra på nätet några månader för att hitta en väg till effektivitet. 
 
Något som gjorde att vi hamnade på Beecome i Malmö! Vilket var just rätt ställe att få komma ett par steg närmare själva prylarna man kan använda till honungshanteringen. Vi hade ganska snabbt kommit fram till att någon form av tappmaskin skulle komma att behövas 2017. Förväntad honungsskörd skulle bli en pärs att sitta och handtappa.
 
Förutom allt annat som fanns att se och göra på Beecome hamnade vi i samspråk med folket från Nassenheider. Vi hade fått tillfälle att kika närmare på deras tappmaskin. Och efter en mycket noggrann genomgång om hur maskinen fungerade, programmerades och plockades isär för rengöring noterade vi priset och åkte hem med mycket funderingar och tankar. Det skulle bli att bita i det sura.
 
Men så rätt som det var dök en begagnad tappmaskin upp under vår näsa. Visserligen inte nuvarande modell (modellen innan), men det var en tappmaskin som hade mycket att erbjuda ändå. Vi tvekade inte många sekunder innan vi slog till! Mycket trevlig säljare som var allt en säljare skall vara. Tack! :)
 
 
Michael, sin vana trogen, när det kommer till sådant här, plockade isär maskinen i sina beståndsdelar för att se hur allt hänger ihop och fungerar. Maskinen rengjordes minutiöst och fick även en sväng förbi vår verkstad så att Michael kunde reparera/modifiera några skavanker. Några skavanker som medförde att priset varit det helt rätta, men som vi kunde fixa. Som ny!
 
 
Allt man behövde medföljde och efter att ha studerat manual och knappat runt lite i tappmaskinens menyer körde i vi igång. 
 
 
Milde himmel... Efter kalibrering och invägning gick det hela i ett rasande tempo. Vi kontrollvägde var tionde burk för att säkerställa att inte det drog iväg åt något håll viktmässigt. Maskinen gick som en dans. Det som i vanliga fall skulle ha tagit flera timmar att tappa gick på 15 minuter! DET är en effektivisering, det! Sånt gillar man. :) Helt klart årets trevligaste investering när det kommer till biodlingen och honungshanteringen!