Tomatsäsongen är över.

Vi kan tacka oss själva över att vi investerade i en bevattningsanordning till tomatväxthuset. Utan den hade vi haft en hög med tomatkompost lagom till juni. 😅 Det var bara så in i bomben hektiskt i somras och att springa och vattna stup i ett, likt förra året, hade resulterat i tomatkatastrof. Men, som sagt, med slang tillkopplad och en autovattnarmojäng som droppbevattnade tomaterna vid behov, överlevde de stackars krakarna och kunde producera en del tomater åt tomatsugna. 
 
Hihi. Minitomatisar! Ingen aning vilken sort, men de avlånga, orange är bara så jäkla goda! 😋
 
Men nu har frosten redan nupit och det är mer brunt än grönt i växthuset. Michael plockade av de sista tomaterna - som synes även gröna - för att städa rent hus. 
 
 
Här skymtas bevattningssystemet. 
 
 
Tomatplantorna hamnar i komposten och säckarna bärs ut. De sprättas och töms på jord för jämna till på tomten (hönsen gräver ju badgropar i gräsmattan så man stukar fötter i vänstervarv när man klipper gräset!). 😣
 
Så vad fasen gör man med gröna tomater? Michael visste råd och ett-tu-tre så hade han picklat dem i en 1-2-3 lag med lite kryddor! 
 
 
Vi har inte smakat än, men ryktet säger att det skall vara väl ätbart i sällskap med en bit stek, potatis, sås och vinbärsgelé. Låter som ett söndagstillbehör med andra ord. Nu skall vi bara se om burkarna får plats bland tomatkross och inkokta tomater och diverse varianter av de två... Michael har varit flitig, den rackarn´. 😄
 
 

Dags att rengöra pusten.

Jag har skrivit om det förut, men vad fasen. Tål att nämnas igen. 😅
 
Numera eldas endast med pellets. Här skriver jag om hur vi gör för att tända pusten. Vi upplever att det inte sotar lika mycket som när vi körde lite blandat med stickor och tretex och kartong. Men hur skulle det bli att rengöra pusten. Svårare eller enklare. Tja, here goes. 
 
Ett styck sotig pust. Typ 2 mm sot i hållaren och 5 mm i mynningen!
 
Läggs i blöt. Balja med vatten som täcker det sotiga. 
 
 
 
Nu blev det liggandes i en vecka, så lite längre än vad jag tänkt mig. Men inte spelar det någon roll. 
 
 
Väl ur baljan spolas det värsta bort med vattenslang. En gammal diskborste får gå några varv tillsammans med mera spolning. och på nån minut är det klart för nästa säsong. 
 
 
Pelletsen kändes, förutom då att det verkade sota lite mindre, även spontant inte lika tjärig som när vi eldade stickor och tretex osv. Nöjd. 😀

Rengöra slungutrustning.

Michael, min mångsidige man som för det mesta är lugn och stabil, går igång på vissa specifika saker. Brusar upp, blir irriterad och till och med så grinig att han rynkar ögonbrynen. 😆 Saker som särskillt utlöser denna tornado av ondska är ologik, avsaknad av konsekvensanalys och förpackningar (nämnda saker har oskarpa underkategorier och grenar). Men hamnar dessa utöver detta i kombination så är jordens undergång nära... 😘
 
Ett gott exempel är när han (för många år sedan nu - pre Facebook till och med! 😉) mailar VD´n för Fjällbrynt (innan märket köptes upp och såldes flera gånger om och innan tillverkningen flyttades från Fjällbryntland) och frågar om denne själv provat att öppna en förpackning Messmör?! En mailkonversation och två månader senare är den folie som täcker förpackningen gjord tjockare och går att få av i ett stycke utan att gå sönder och utan kladd. Michael har kvar mailen...
 
 
 
Så oväntat att när det kommer till rengöring utav slungutrustning kan Michael (och även jag) se en del brister i konstruktion och möjligheter. Tex: måste slungan vara så djup att man inte når med till botten med arm och skurborste - bekvämt? Varför sitter tappkranen inte i botten och istället lite ovan sidokant så att man alltid får honung kvar i slungan? Varför har all utrustning skarpa hörn och skarvar som är svårstädat och smutssamlande? Tungt och bakvänt att plocka isär och rengöra... En slunglinje är ju en mardröm i rengöring! Nu har vi ju ingen avtäckningsmasking än, men väl en vaxskruv. En honungs- och vaxtorped när det kommer till avtäcking, men en missil i misströstan när det skall städas. Nog finns förbättringspotential även när man kikar in i en storköksindustri, men där kan tillverkarna inom honungsindustriutrustning lära sig en hel del. 😠 Michael rynkar ögonbrynen...  
 
Efter en djupdykning ned i rengöringsalternativ (inom livsmedlesindustri och restaurang) hittade Michael ett alternativ vi ville testa. Nackdelen var att allt kostar en arm och ett ben och bägge barnen i pant. Men skam den som ger sig. Det tog bara fem månader av dagligt genomsök innan ett lämpligt alternativ dök upp på Blocket. 
 
En resa senare har vi grejerna i bilen. 
 
 
En högtrycksångtvätt med hetvattenfunktion. 
 
 
 
Man kommer långt med vatten och armbågssmörja ("elbowgrease", som jänkarna säger), men vatten i slungrummet och runt motorer och frekvensomriktare är mindre bra. I allafall i den mängd som går åt för att få en vaxskruv ren. Högtrycksångtvätten blåser ånga i 8 bar och vid behov kan den leverera varmvatten för tyngre spolning. Ångan tränger in och trycket gör att skarvar och hörn blåses rena. Bonus blir att regöringsmedel inte behövs då ångan inte bara rengör från honung, vax och propolis utan även desinficerar ytan. Tämligen effektiv manick som alltså kommer åt där skurborsten får det svårt. Sådant gillar inspektören. 😇 Mekanisk rengöring där 'det värsta' avlägsnas är ju att rekommendera då hetångan smälter vaxet, och man vill inte belägga utrustningen, omgivningen eller sig själv med smältvax. 
 
Efter den första rengöringen av slungutrustningen med tvätten konstaterar vi att så här ren var den banne mig inte ens när vi köpte prylarna! Skinande, spegelblankt. Michael ser potential för rengöringsproceduren i kommande slungrum.