Med eller utan galler?

Efter att ha kört två år med spärrgaller för drottningen hade vi funderat på det där med gallrets vara eller icke. Nätet och diverse forum slänger åsikter upp och ner och fram och tillbaka. Somliga för galler, somliga mot (eg. att det underlättar ett antal moment i biodlingen vs att det går minst lika bra utan och att spärrgaller är ett hinder för bina och resulterar i ett antal nackdelar).
 
Förra året misstänkte Michael att vi hade ett samhälle som inte var så benägna att gå igenom spärrgallret. Tanken föddes om att det kanske kan gå minst lika bra utan.
 
Vi låter damerna i kuporna yngla hej vilt så vi kanske kan maxa bimassan inför de planerade avläggarna? Inget spärrgaller 2016! Sagt och gjort.
 
Bimassa? Blandat resultat. Men, jo då, de ynglade bra med resultatet att vi kunde göra en hel del avläggare. Från en del fler, från andra mindre. Hur det hade gått med spärrgaller? Ingen aning. Någon sådan jämförelse kan inte göras med ett så här litet test. Men vi kanske kunde få en känsla för hur det funkar utan...
 
Vi läste någonstans att för att slippa få honung i yngelrummet så behövs "en drottning som pekar med hela handen". Med det i tanken kan vi ju säga att några sådana drottningar har i alla fall inte vi. :) Både jag och Michael lade pannan i veck när vi hittar honung och yngel lite hej och hå i hela kupan. Visst, ett yngelklot fanns som regel hyggligt centrerat, men även hel hel del skvättar med ägg och larver på lite lediga klickar högt och lågt. Honungsramar i nedersta lådan känns lite klurigt. Vi gjorde en första skattning i slutet av maj och fick rumstera om en del i kuporna för att få honungen överst. Sedan hade vi ju bitillsynmannen här och vid genomgång kunde det observeras att det var nyindraget lite varstans och yngel spritt högt och lågt. Hmm. Hur sjutton skall man kunna skatta det här på ett vettigt sätt?
 
Nepp. Det blev till att bita i det sura och hugga in. 
 
 
Vi kan numera konstatera att alla samhällen är genomgångna (igen!) och att spärrgaller ligger på! Drottning och yngelrum under spärrgaller - honung över spärrgaller.  Vi gjorde en andra skattning i helgen. Mycket trevligare att arbeta på detta vis. :) Inget stök med yngel eller risk att störa drottningen. Bara honungsramar. 
 
Sammanfattningsvis kan vi säga att även om det funkar utan spärrgaller så fick vi inte riktigt rätt ordning i kuporna utan. Med spärrgaller blev det enklare och vi tyckte att momenten störde bina mindre. Kanske att vi kör nåt mer test nångång, men inte i produktionssamhällen. 

Separation av miniavläggare och första utbigården.

Våra miniavläggare, som skulle vara "förvaring av drottningar vi fått över", har gjort så bra ifrån sig att de fem ramar de fått till förfogande har tagit tvärslut och akut brist på utrymme uppstått. Men med det kom nya bekymmer. Typ, man bygger en halv vinter och försöker förbereda sig med ramar, sarger, tak och bottnar så man tycker man har till hundra kupor... minst! Men se, tak och bottnar tog slut. Attans.
 
Ett dygn av turbosnickeri senare hade Michael koll på läget igen. Dags att ge miniavläggarna mer plats. 
 
Dåååå kom nästa problem. Vi gjorde avläggarna med dubbla fluster och skiljevägg. Två avläggare i varje låda och var sin utgång - en på baksidan och en på framsidan. Hur skall man dela dem utan att det blir en herrans massa felflygningar? Efter lite tankemöda... gjorde vi så här:
 
 
De med flusteröppningen bakåt fick stå kvar, med flustret bakåt, i egen kupa. De med flustret framåt fick en ny, egen bänk och egna kupor med flustret som förut. De ställdes alltså rygg mot rygg. Och gissa vad? Bina missade ta mig fanken inte ett vingslag. Det var flustertrafik precis som före separationen och bina brydde sig inte ett smack! Ha! Seger! ;) Nu har de utrymme för några veckor till och vi kan planera kommande utbigårdar.
 
 
Vi gjorde vår första flytt till en utbigård för några dagar sedan, faktiskt. Första gången vi körde kupor i bilen och lämnade dem utanför hembigården. Jo, det snittade lite att lämna dem. Våra fina bin.
 
 
 

Men herregud... Visserligen är klockan typ 22.30 på kvällen men är det inte förbjudet att se så sliten och menlös ut? :[

Michael fick bygga en rigg av en gammal pall som vi kunde ankra i bilen. I pallen kunde vi därefter ankra kuporna. Skumgummi i flustren och en kil i det löstagbara bakstycket gjorde det relativt bisäkert under transport (Michael satt med bidräkten på sig under hela resan - några vi mötte under färd tittade till både en och två gånger). Här finns potential förbättringar. För själva transporten alltså. ;) Men nu står fyra pluttar till kupor på vår första utbigård. Det skall bli spännande att se hur utvecklingen blir under våren nästa år. 

 

Bitillsynsman.

Vi hade bokat in ett besök av vår tilldelade bitillsynsman. Nu har flera avläggare blivit nära på samhällen och det börjar bli lite stökigt med all flustertrafik i trädgården när bina far som vinande projektiler utmed örsnibbarna. Man får med andra ord passa sig lite vart man går. Planen är att det skall provas en handfull utbigårdar inför kommande säsong. För det behövs tillstånd att flytta kupor. För tillstånd behövs en bitillsynsman. :) Häpp! Ett möte inbokat. 
 
Britt-Marie, bitillsynsmannen, dök upp kl13.00 och alla 27 enheter i hembigården var genomsynade och klara till kl18.00. Bitillsynmannens uppgift är att syna samhällen efter sjukdomar. I synnerhet amerikans yngelröta. Michael fick göra det mesta jobbet och Britt-Marie var med och synade. Vilket i stort var varenda ram utom möjligen rena mellanväggar som sattes i dagen innan. 
 
Michael gick kursen "Godkänd biodlare" den 30 mars i år och har fått sin ansökan om att bli Godkänd biodlare godkänd av Jordbruksverket. En utbildning som går igenom bisjukdomar och vilka skyldigheter du har som biodlare. Det är lagstiftning, föreskrifter och förordningar. Man inser att det är rätt tunga grejer och det är inte vind för våg man skaffar bin och har dem i kupa. Inte heller vind för våg man skeppar kupmeterial och bipryttlar kors och tvärs över riket. 
 
En bitillsynsman får enligt 7 § (SJVFS 1992:38) ge en godkänd biodlare tillstånd att flytta bisamhällen, bibostäder och biodlingsredskap mellan ut- och hembigårdar. Tillståndet gäller över en bestämd tidsperiod, men aldrig längre än 12 månader (31 december rekommenderat sistadatum - nytt år nytt tillstånd kan man säga). Samtliga bigårdar skall vara anmälda till länsstyrelsen. 
 
Vare sig Britt-Marie eller Michael eller jag hittade något misstänkt eller konstigt. Ett samhälle har haft en släng av kalkyngel, men är troligen, efter drottningbyte och lite tajt boende, på god väg att hantera situationen. Men ingen yngelröta hittades (puh...) eller missbildade vingar pga varroa. Det blev blanka papper och inga konstigheter som hindrade flytt till utbigårdar. Yay! :)
 
Vi var lite nervösa inför att gå i det elaka samhället... 
 
Monstret till höger. :(
 
 
Sist vi kikade under huven på den stapeln var det antihistamin, betapred och tre timmar på akuten för Michael. Å andra sidan påpekade Britt-Marie att man kanske inte skall gå i en kupa kl22 på kvällen...
 
17.00 på eftermiddagen visade sig dock inte vara några särskilda bekymmer. Rökpuffen doserade visserligen lite elakheter, men överlag ansåg Britt-Marie att det var ett beskedligt samhälle... Som behövde skattas! Och byggas ut! Ok. Vi får kavla ned ärmarna och ta tag i det så snart vädret blir tillåtande igen.