'Monstret' kom av sig.

Ett och annat rebelliskt bi som gärna vill stifta närmare bekantskap med dig när du kikar i kupan har nog de flesta upplevt. I skalan med aggression kan det gå ungefär från det just beskrivna till andra änden där hela bisamhället (upplevs det som) förvandlas till ett effektivt mordvapen. Det kan till och med vara så illa att man tar sig en ordentlig funderare på om det där med biodling verkligen är så intressant. Man har ju hört en och annan riktigt otäck historia. Tack och lov(!) så har vi inget som är i närheten av det värre. Men, vi hade ett samhälle som reste tagg (haha) lite väl lätt. Och vid ett tillfälle (vårt eget fel då få bin gillar att man öppnar kupan på sena kvällen!) så blev det mer än vad vi tyckte var ok. Dagen efter var de också irriterade och gillade inte sällskap på närmre håll än 5-10 meter. 
 
Så vad göra? Drottningbyte! Basta! Men så var det ju det där med att damen var en annars duktig (och dyr!) avelshistoria som sprutade ur sig ägg och bina samlade honung som tokiga (bästa samhället i bigården!). Vi kunde ju hantera det hela med att ta på oss bra skyddskläder, men "Lilla hembigården" står bara ett antal meter från den grusväg som går genom vår gård. En grusväg som också är ett populärt gångstråk. Vi kunde kanske skifta plats på detta och ett annat samhälle. Elaka dragbin får ny drottning och byts därmed sakta men säkert ut - elaka tanten hamnar långt från där hon inte kan störas annat än av oss. Man har ju ett ansvar som biägare att ens bin inte stör sin omgivning allt för mycket i alla fall.
 
Men som tiden gick och vi klurade på hur detta skulle hanteras, lugnade bina ner sig. Vi skulle flytta bin till utbigårdar och hade bitillsynsman här. Vi plockade igenom hela Monstret ram för ram och häpet kunde jag se att bina lugnat sig. Fortfarande ett och annat busbi, men något helt annat mot vad de varit. Monstret hade kommit av sig. Michael och jag beslutade att vi låter samhället stå kvar till slutskattning och följer noga uvecklingen.
 
Slutskattning gick bra om än att ett och annat bi ville in i ansiktet på en. Kanske helt normalt i augusti? Men man var ändå på spänn. Man förväntade sig alltid det värsta när man var i den här kupan. En känsla som inte är helt ok. Så som fysiskt inledning på biåret 2017 görs följande:
 
Monstret till höger. På andra sidan staketet går en grusväg. 
 
När väl bina gått i klot kommer kuporna att flyttas. Bara ett kort stycke. Till bänken man ser till vänster i bild. 
 
 
Då står de bakom Lilleladan där vi hade ett gäng avläggare i somras. Och något vi märkte när vi hade bin där var att de flög upp och över taket på ladan när de skulle någonstans. Dvs högt över vägen och störde inte gångare eller trafikanter på grund att att de flög på högre höjd. Detta tänkte vi nyttja med flytten till den nya bänken. Utifall att Monstret skulle till att få utbrott igen och vi behöver lite tid på oss att åtgärda buset. 

Det tråkigaste med egen äpplecider är disken.

Därför låter jag Michael och ungarna fixat! ;)
 
 
Nä. Inte riktigt så. Gardinbyte och fönsterputs låg inte Michael i fatet så han lämnade det till mig. Istället bet han ihop och fick med sig barnen ut, trots att det bara var 4-5 grader, duggregn och nordanvind, för att göra en sista omgång äpplemust så den där cidern vi suktat efter ett par år äntligen kunde bli av. 
 
Men som sagt. Hinkar, press, baljor och redskap. Disk före och disk efter... Himla trist! När väl sista droppen var pressad och efterdisken stod för dörren försvann barnen mystiskt... Krämpor, köld och allehanda undanflykter lämnade Michael ensam med ståhejet att diska. Och gardiner hänger inte sig självt. ;P
 
Detta blev den tredje pressningen för året och kanske den bästa musten! Verkligen jättegod och inte alls grumlig som med de andra äpplena. Denna gången körde vi bara på vårat mysterie-träd med vinteräpplen vi har bakom huset. Helt galet mycket äpplen och Michael har bekymrad min för att vi inte har tid eller ork att ta hand om allt. Vi hade säkert kunnat pressa 8-900 liter must minst ur det trädet.  
 
Bilden gör inte trädet rättvisa. Det är löjligt mycket äpplen. 
 
 
Det blev några liter must för cidertest. Nu är det ju på amatörnivå detta och vi får se vad det blir av det. Vi har gjort cider förut (när vi inte pastöriserade några flaskor ordentligt länge) av en händelse. Det blev vildjäsning i flaskorna. Men till vår förvåning en mycket angenäm kolsyrad äpplecider. Inte särskillt stark alkoholmässigt med spontanjäsning utan tillsatt socker, men ändå. Nu hade Michael införskaffat jäst avsedd för just cider. 
 
 
Så utan att vare sig göra avancerade mätningar om sockerinnehåll i musten tillsatte vi 1408 gram socker (16g socker per liter must ger 1% alkohol). Med chansar vi på att våra 22-23 liter kan hamna runt 4% kanske. Vilket kan vara rätt lagom för en bordsdryck till festligare tillfällen.  
 
 
Det skall blandas ordentligt! Sockret upplöst. Musten fått en temperatur runt 25 grader. I med jäst och jästnäring. Få inte panik över att det inte händer så mycket. Det dröjer en till två dagar innan jästen har fått ordentlig fart och sätter innehållet i rörelse. Även om det redan till kvällen kom en och annan bubbla och locket såg spänt ut. 
 
 
Efter ett par dagar i rumstemp åker cidern ned i källaren (17-18 grader) där den får stå i ett par veckor. Sedan skall den omtappas och efterjäsas. Sedan får vi se vilken kvalité cidern håller. Tror vi återkommer vad gäller denna cider. ;)  

Slutskörd och städning.

Det var inför de första minusgraderna som överraskande visade sig på väderleksprognosen för ett par veckor sedan som fick en att inse att det var nog dags att knyta ihop odlingsåret i tomathuset. Dags för slutskörd. Ännu ett år till ända. 
 
 
Sista korgen tomater från tomatväxthuset och paprikaskörden från glasväxthuset. Paprikorna skall rensas, delas grovt och frysas in. Tomaterna blir konserverade. I källaren blev det några kilo tomater som vart inkokta och burkade.
 
En och annan pizza, köttfärssås och gryta blir det nog i vinter. ;)
 
 
Tomathuset rensades på odlingssäckar och sopades rent från skräp. 
 
 
Säckarna får ligga ute och frysa till ordentligt över vintern. Till våren blandas jorden upp med kompost och rejält med brunnen hönsskit och hamnar sedan i odlingslanden.  
 
 
Nästa år funderar vi kanske att bara ha en planta i varje säck för att få näringen att hålla längre. Alternativt att vi odlar i sand rakt av. Gödslar med nässelvatten och blötlagd höneskit. Men, men. Det blir experiment för 2017 det. Tomatåret 2016 avslutat.