'Monstret' kom av sig.

Ett och annat rebelliskt bi som gärna vill stifta närmare bekantskap med dig när du kikar i kupan har nog de flesta upplevt. I skalan med aggression kan det gå ungefär från det just beskrivna till andra änden där hela bisamhället (upplevs det som) förvandlas till ett effektivt mordvapen. Det kan till och med vara så illa att man tar sig en ordentlig funderare på om det där med biodling verkligen är så intressant. Man har ju hört en och annan riktigt otäck historia. Tack och lov(!) så har vi inget som är i närheten av det värre. Men, vi hade ett samhälle som reste tagg (haha) lite väl lätt. Och vid ett tillfälle (vårt eget fel då få bin gillar att man öppnar kupan på sena kvällen!) så blev det mer än vad vi tyckte var ok. Dagen efter var de också irriterade och gillade inte sällskap på närmre håll än 5-10 meter. 
 
Så vad göra? Drottningbyte! Basta! Men så var det ju det där med att damen var en annars duktig (och dyr!) avelshistoria som sprutade ur sig ägg och bina samlade honung som tokiga (bästa samhället i bigården!). Vi kunde ju hantera det hela med att ta på oss bra skyddskläder, men "Lilla hembigården" står bara ett antal meter från den grusväg som går genom vår gård. En grusväg som också är ett populärt gångstråk. Vi kunde kanske skifta plats på detta och ett annat samhälle. Elaka dragbin får ny drottning och byts därmed sakta men säkert ut - elaka tanten hamnar långt från där hon inte kan störas annat än av oss. Man har ju ett ansvar som biägare att ens bin inte stör sin omgivning allt för mycket i alla fall.
 
Men som tiden gick och vi klurade på hur detta skulle hanteras, lugnade bina ner sig. Vi skulle flytta bin till utbigårdar och hade bitillsynsman här. Vi plockade igenom hela Monstret ram för ram och häpet kunde jag se att bina lugnat sig. Fortfarande ett och annat busbi, men något helt annat mot vad de varit. Monstret hade kommit av sig. Michael och jag beslutade att vi låter samhället stå kvar till slutskattning och följer noga uvecklingen.
 
Slutskattning gick bra om än att ett och annat bi ville in i ansiktet på en. Kanske helt normalt i augusti? Men man var ändå på spänn. Man förväntade sig alltid det värsta när man var i den här kupan. En känsla som inte är helt ok. Så som fysiskt inledning på biåret 2017 görs följande:
 
Monstret till höger. På andra sidan staketet går en grusväg. 
 
När väl bina gått i klot kommer kuporna att flyttas. Bara ett kort stycke. Till bänken man ser till vänster i bild. 
 
 
Då står de bakom Lilleladan där vi hade ett gäng avläggare i somras. Och något vi märkte när vi hade bin där var att de flög upp och över taket på ladan när de skulle någonstans. Dvs högt över vägen och störde inte gångare eller trafikanter på grund att att de flög på högre höjd. Detta tänkte vi nyttja med flytten till den nya bänken. Utifall att Monstret skulle till att få utbrott igen och vi behöver lite tid på oss att åtgärda buset. 

Kommentarer:

1 Jasse:

Hej ! Bottnar är fina ,enkelt och praktisk.
Jag tänker bygga några .Hur mycket är höjd på distanslist?
mvh Jasse

Svar: Hej! Blev lite osäker på vilka bottnar du syftar på, men de vi använder numera är de som byggs i detta inlägg: http://rannagarden.blogg.se/2017/february/kupbottnar.htmlPå dessa är distanslisterna 35 mm och det lösa bakstycket och flustret är 34 mm.
Är de inte dessa bottnar du menar så får du återkomma. :)
/M
Martina Karlsson

2 Jasse:

Hej Jag tänkte denna bottnar tack
Mvh jasse

Kommentera här: