Drottningtillsättning.

Några avläggare har gått miste om sin drottning. Starka avläggare som har fullt upp med att fylla allt ledigt utrymme med honung. Tillräckligt pigga och på gång för att vara värda en ny drottning. Och tur i oturen så blev ett par drottningar från våra miniavläggare (avläggare som får dela på en sarg, tak och botten och som får var sin ram yngel och var sin ram mat och fyra mellanväggar) parade. De hade drottningar på gång och växte så det knakade. Dock tveksamt om de skulle hinna bli starka nog för invintring och syftet var från början extradrottningar alternativt möjlighet för senare sammanslagningar. De hade vilket fall fått egna lådor sedan ett par veckor och det är fullt med yngel. 
 
Lite lustig uppställning, men ett ganska tvunget när de har fluster åt vardera hållet på delad låda och för att få dem att flyga rätt när man ger dem var sin kupa. Som här. Nyss delade. 
 
Vi snodde drottningarna och märkte dem och placerade dem med ett par följebin i transport- och tillsättningsburar. Mat geggade vi ihop av florsocker och sirap.  
 
Gult inte bara på drottningens sköld, utan även på Michaels fingrar. :)
 
Ett tips vi fått av en biodlarkollega för att se om ett samhälle är villiga att ta emot en drottning är att placera drottningburen på ramarna och se hur bina beter sig. En parad drottning på yngelrummet:
 
 
Från inga bin till så här på 20-30 sekunder. Även en novis som en annan inser att det verkar föreligga ett visst intresse för vad som finns i buren. ;) Men är de intresserade av att få henne som drottning, då de är drottninglösa? Eller är de intresserade av att döda henne för att de redan har en drottning eller tycker att de kan klara sig utan? Tipset bestod i att man puttar undan bina som sitter på buren och som försöker komma in. Flyttar de på sig utan motstånd är de vänligt inställda. Klänger de sig fast och vägrar flytta på sig frivilligt så skall man vara mer vaksam och hitta en annan tillsättningsmetod kanske. De vill troligen döda henne. 
 
Tilläggas skall väl också att utav alla drottningar vi tillsatt som ovan, så har alla bin flyttat på sig frivilligt. De går åt sidan när man drar med fingret över buren, för att sedan återvända med sitt intresse till drottningen. Alla tillsättningar har gått bra och vi har alltså inte råkat på några illvilliga bin som dräpt sin nya dam. Så hur solitt tipset är kan vi inte säga. Annat än att det verkar vettigt. 
 
Fyra dagar senare kikade vi i samhällena och hittade tomma burar, välmående drottningar och en massa stift. :)

Skaftet var ju ändå för långt.

Tyckte i alla fall jag... 
 
Händelse som lyder:
Jag och och min mamma skulle röja lite lite i trädgården. Ta ned några stora buskar och gräva upp i ett eftersatt land. Buskarna lämnade en hel del större grenar och annat efter sig som krävde större insatser. Jag plockade fram vår grentugg och gjorde kort varsel om alla grenar och annat den kunde flisa i sig. Såå... När vi nästan var klara med allt tyckte jag nog att visst var det lite väl mycket bös kvar i tuggens inmatning och det ville liksom inte tuggas ned. Hm. Om man nu bara kunde 'putta på' med något lämpligt. Man kommer ju inte åt med handen. En räfsa som vi använt verkade passa just lagom för att 'peta lite med'. Mamma sa att: "Skall du vekligen använda den för att greja där i?" Jag tyckte att vad då? Jag skall ju bara peta på det där sista... *brak, brak* *knak, knak* Så stod jag förvånat där med ett skaft till räfsan en så där 40 cm kortare. Hur gick det till? ;)
 
Michael kom förbi en stund senare och hittade en räfsa något kortare än medel. Han tittade av någon anledning på mig. Och jag förklarade att det hände en liten olycka när de där mycket dumma, sista grenkrafset inte ville åka ned i tuggen... *tyst paus när han bara tittade på mig* Så suckade han och förklarade att min licens för att få köra grentuggen härmed är indragen på obestämd tid. Sen gick han och satte på kaffe. 
 
 

Drottningkaos och avläggare - År 2.

Med förra årets drottningodling och avläggare i bagaget av lärdomar var vi övertygade om att vi skulle fixa årets odling och delningar bekymmersfritt. Hahaha!
 
Sååå. Förra veckan var det dags att skörda drottningar och göra avläggare. På torsdagen skulle drottningarna krypa och då hade vi bestämt att det skulle vara fint väder. Så var det bara. Något annat var inte acceptabelt. Michael hade väderprognosen på fickan 24/7 och hurrade och buade om vartannat. Ena dagen skulle torsdag-fredag bli kanonfina. Nästa stund regn. Sedan fin fredag. Sedan fin torsdag, usel fredag. Och så höll det på i en vecka. Aaaaaaaaah. Man kan ju få anfall för mindre! :(
 
Michael for runt och riggade lite mer bibänkar i bigårdarna dagarna innan. Vädret såg inte lovande ut..
 
Vått, blött och vått igen...
 
Så kom dagen för drottningskörd. På morgonen visade termometern 6 grader och på himlen låg en tjock molnmassa... Stön. Inte OK! Prognosen för dagen visade att det skulle lätta, bli sol och krypa närmare 15-16 grader framåt eftermiddagen. Vi bet ihop.
 
Klockan 13 hade Michael fått nog. I skuggan låg temperaturen på cirka 15 grader. Nu skulle det göras avläggare om så jorden går under samtidigt! Allt var förberett. "Nu kör vi!"
 
 
Vi skördade burarna och stoppade dem i ett block frigolit med hål lämpliga för burarna. Trots att vi hade preppat burarna med lite honung inuti så hade drottningarna slukat den födan och några letat sig tillbaka in i cellen för den sista fodersaften. Väl där kan de inte backa ut igen utan fastnar. Och då får man hjälpa dem ut. 
 
Man får vara rätt delikat på hand för att inte skada tjejerna när man skalar cellväggar.
Men det gick bra!
 
Första bigården var väl inget praktexempel i organiserat arbete. Man kan säga att vi var lite ringrostiga. Hursom. Till slut var vi klara. Två avläggare och två miniavläggare (sistnämnda ej på bild). 
 
 
I andra bigården gick det mycket smidigare. Vi jobbade efter hur solen gick över bigårdarna och betade av dem i så god temperatur som bara möjligt. 
 
 
Vi passade även på att skatta första vändan för året. Premiär för vår inköpta lövblås! När alla avläggarna var klara och samhällena återställda blåste vi bina ur skattlådorna för att undvika totalkaos. Skattlådorna skickades sedan in i bilen för hemtransport. 
 
 
 
Gick över förväntan smidigt med lövblåsen. Går att arbeta själv utan problem. Inte mycket bin kvar efter ett par vändor mellan ramarna. Blåser man ut bina mot kuporna så flyger de hem mer eller mindre omgående. Lätt en motiverad investering! Bra jobbat! :)
 
Är det tätt mellan bigårdarna behöver man ju inte släcka rökpusten. *host* Det gäller bara att veva ned rutorna och hålla ut pusten. :)
 
I nästa bigård gjordes två kraftiga avläggare. Dessa flyttade Michael till annan bigård då vi inte vill ha för mycket bin på just här.
 
Tveksam bild i motljus, om någon undrar... ;)
 
Bina hamnade i denna testbigården. Tillsammans med två avläggare från befintliga kupor. 
 
 
Och det var ungefär det vi hann med för dagen. 12 avläggare och skattning av tre och en halv bigård. Inte på långa vägar det vi planerat hinna med. Vad gör vi nu då? Drottningar kvar och halvklart med utökningen. Michael ringde vår mer erfarna kollega/mentor. Kort sammanfattning av längre samtal:
 
Michael - "Bla, bla, inte hunnit med, bla, drottningar över, dåligt väder, bla, bla." *svammel och stress*
Mentor - *funderar* "Man kanske skall ta det varligt med vad man tror sig hinna med på en dag?" 
Michael - "... Ah. Du tänker så." *insikt* 
 
Michael - "Hur gör man med drottningar man får över? Går de att spara några dagar ifall det är dåligt väder liksom?" 
Mentor - "Det går ju att skicka drottningar på  posten, och det tar ju några dagar. Har de bara mat och några följebin så kan man nog ha dem burade ett par dagar."
 
Ibland är det bra med mer erfarna biodlare. Inget att förlora. Vi fångade lite ströbin här och var (verkligen en brokig skara) och petade ned dem med de drottningar vi hade kvar. Lite honung smetat på buren fick bli förvaringskost. Så fort vi fick en timma uppehåll och sol så kunde vi göra avläggar-räder i snabba utfall. :)
 
 
Och se. Fredagen bjöd på ett par timmar sol och 17 grader. Drottningarna och följebina var det full fart på!
 
HEJ!
 
 
Ett sista ingrepp på lördagen resulterar i 18 avläggare. 
 
 
Alla avläggarna får minifluster då det är lite draguppehåll i flera bigårdar i väntan på klöver och hallon. Röveri lär det bli oavsett. Frågan är bara i vilken skala?
 
Två-bin-i-taget-storlek på flustret hjälper till i början. 
 
 
Nu återstår att ta hand om skattningen. 25 lådor raps- och maskroshonung. Hmm. Dags att börja jobba med slungrumslogistiken. 
 
 
Summering:
Om någon undrar så har vi haft vår bitillsynskvinna på besök för två veckor sedan och vi fick godkända papper på alla bigårdar. Ingen flytt av honung eller material över församlingsgränser före dess.
 
Lövblås = kärlek. :) Drottningodling nästa år får bli med enbart omlarvning istället för i kombination med stansning. Hanteringen var enklare och mottagandet lika bra, vilket motiverar den proceduren och kostnaden. Vi kommer antagligen odla i ett par omgångar istället för en stor. Det sprider riskerna och parerar till viss del för dåligt väder. Vi funderar även smått på parningskupor, men är inte övertygade än. Det blir en lite annan hantering och vi får fundera på den.
 
Nu återstår bara att det här jäkla regnandet skall ta paus och temperaturen leta sig mot 20-strecket så drottningarna kan få en chans att komma ut och para sig. Michael kollar vädret 24/7 och hurrar och buar... ;)