Cidern är på flaska!

Hopps. Vi ligger lite efter med inlägg om ciderutvecklingen. Det kom lite jul emellan och stökade till det med tid för annat än blogg. Men Michael har varit flitig och gjort det han skall med cidern ändå. 
 
Det blev en andra omtappning efter efterjäsningen. Här står den omtappad och klar. Ordentligt mycket klarare än vid första omtappet.
 
 
Vi lämnade nån centimeter utifall det var bottensats (men det var inte alls mycket till bottensats) och silade det som kom ur häverten genom en diskbar tesil ifall det skulle komma med något som inte skulle med. 
 
 
Nu skulle det bli intressant att smaka!
 
 
Cidern var klar och doften fräsch. Ingen vinäger eller alkohol som slog upp i näsan. Glädjande nog så smakade den betydligt trevligare nu än vid första smakprovet. Inte alls så "spretig", som Michael (finsmakarn´) säger. ;) Dock lite blaskig och inte särskilt äpplig. :[  Kanske nåt som kommer. Den kittlade lite på tungan. Alltså fanns där lite kolsyra. Lovar bra inför tappning. 
 
Nu fick den stå någon dag till inför en slutlig giva socker för att hamna på flaska och där bli kolsyrad av sista gnuttan jästsvamp som finns kvar. 
 
Här räknade vi med 7 gram socker per liter för att få kolsyrat i flaskorna. Men vi fuskade lite och hamnade på 7,6 per liter till slut. Vi tror inte att några flaskor kommer att explodera av inre tryck av den lilla dosen. Proceduren är enkel. Skopa nån liter cider ur hinken och värm på spisen. Smält sockret där i och häll tillbaka i hinken. Rör om grundligt så att det blir ordentligt blandat. Tappa med hävert i diskade flaskor.
 
Michael stod på knä över badkarskanten och diskade 66 flaskor á 33 cl på tappdagen. Flaskor vi för övrigt tackar vår gode vän Anders för.
 
 
Till slut hamnade i alla fall cidern i flaska. Och SE vilken vacker och klar cider!
 
 
Det fick bli en bild på första lagret cider medans andra tappades för fullt vid sidan om.
 
 
Michael skulle ju "smaka hemmacider innan jul" och på dan före dopparedan passade han faktiskt på när jag rände ärenden. Hur cidern smakade var det fåordigt (eller till och med hemlighetsfullt) om. Jag blev ju utan och kan inte uttala mig. Men nog rätt nöjd vart han. Jag kan hållas. Nästa provsmakning blir i mörkaste januari. Då kan det behövas en äppelkick! 
 

Hur går det med äpplecidern?

Sent oktober satte ju ungar och Michael fart och gjorde en sista mustpress för året. Michael var fast bestämd att det på Rännagården skulle smakas cider innan jul... Så hur gick det egentligen med den där cidern?
 
Det skulle visa sig vara lite hektiskt här omkring med diverse snickeriprojekt och den där cidern som stod och puttrade i källaren blev liksom stående ett tag...
 
Men med några veckors försening (cidern blev ståendes en månad istället för två veckor, som var planerat) så blev den i alla fall omtappad. 
 
 
Med hävert gick det som en dans. 
 
 
En del grums och äppelbös trots silning vid mustandet. Det doftar vin, alkohol och allmänt syrligt.
 
 
Inte den klaraste cidern man sett, kanske. Vi får se om det är användbart över huvud taget. :)
 
 
Jästen verkar ha frodats i musten. Ett ett cm tjockt lager med jäst grumlade botten på jäshinken. Det har ju stått och puttrat på duktigt i källaren i fyra veckor. Lite för länge för en förstajäsning då jästen kan ge en del bismaker som man inte vill ha i sin cider. Doft och provsmakning på den omtappade cidern: Surt, kärvt, i bakgrunden alkohol och en väldigt svag äpplesmak. Det luktar åtminstone inte vinäger. En liten seger i det hela.
 
Ja, ja. Det blev i alla fall omtappat och fick nytt vattenlås och fick i uppdrag att stå på efterjäsning några veckor till. Mycket nyfiken på hur det här skall sluta... ;)