Vår och kycklingar.

En höna som blir typiskt ruvnödig får lite udda grejer för sig. Hon blir extra virrig, får extra bråttom och får ljud för sig. Ljud är alltid svårt att beskriva, men de får liksom ett skrockande "bopp... bopp... bopp... bopp..." för sig. Man riktigt hör på hönan att hon har bråttom. :) Några dagar efter de första tecknen i förändrat beteende så börjar damen i fråga bli mer och mer benägen att ligga länge på värpta ägg. I början bara aningen för länge. Sedan allt längre. Det drar ut på tiden och rätt som det är när man skall stänga för typpera på kvällen så sitter hon inte på pinnen med de andra. Hon har plattat ned sig i ett rede. Med största sannolikhet på några fina ägg.
Nu när vi lärt oss känna igen de första tecknen med nya ljud och att de får mer bråttom så får man någon veckas förberedelsetid. Vi kan föra ett resonemang om huruvida vi skall utöka flocken? Om det är för tidigt för en lyckad ruvning? Osv. 
 
Svårt att neka en ruvnödig höna några ägg att ligga på. Inte heller lätt att tunna ut flocken när det blir för trångt i hönshuset till hösten. :( Något att ta ställning till, som sagt. 
 
 
 
I påskas (långfredag för att vara mer precis) så kom det som på beställning lite nytillskott. Vi kikar in i hönshuset och kollar läget. 
 
I dörren möter oss en av förra årets bordskycklingar - Fluffy. 
 
 
Inne i hönehuset har kycklingburen fått flytta in igen. Där får mamman och de nykläckta vara ifred från de andra i ungefär två veckor så kycklingarna hinner växa till sig lite och socialisera sig lite med de andra typpera. 
 
Det är en av Sussex-tvillingarna Junith som fick ruvlust (förstagångsmamma). Hon undrar vad jag pysslar med när jag tar fram kameran. 
 
 
Under sig har hon ett par veckogamla, konstant pipande yrväder:
 
 
Som synes har de redan fått vingfjädrar. Den ena kommer nog få en klassiskt sussexmönster. Den andra kommer nog bli typ, beige á la Fluffy? Skall bli kul att se dem utvecklas och växa till sig. :)
 
Och knappt så hann dessa minidunisar kläckas förrän nästa höna plattade sig i ett rede. Hm. Ett större hönshus hade varit kanon. 
 
 
Denna dam får vi återkomma till ett par veckor in i maj. 

Försåddsångest?

Hmph... För några månader sedan flödade inspirationen. Odlingarna skulle bli ett dukat bord av prunkande växtlighet.
 
Nu? Nja. -7 grader om natten och +4 i snålblåst om dagen är ju inte riktigt det man tänker sig när det skall försås. I växthuset får man stelfrusna fingrar och såjorden är för kall och inspirationen följde med temperaturen nedåt. Blä! Alla andra verkar dessutom ha försått sitt för längesen och har mycket finare plantor än jag. Mina stackare har knappt hittat upp och verkar mest rangliga och stå och darra av köld på fönsterbrädet. *depp, depp* :(
Verkar som om jag får tar ett snack i år igen med den som bestämmer vädret. Skärpning!
 
Men oavsett. Lite har trots allt skett. Vi har snyggat i landen med kompost och jord. Även har det gödslats på ordentligt. Inte helt illa. 
 
 
Tomatväxthuset har även preppats för sommaren. Jordsäckar på plats. Ja, det blev så i år också. Vår kompost räcker inte till för både land och tomatodlingen. Vi planerar vidare på utökad kompost.
 
Tomathuset inne på tredje året nu och står än stadigt med hel plast. 
 
Nu väntar vi bara på tomaterna. Och det blir säsongens fultomater: Ser du en fin tomat - sno kärnor! Vad som kommer upp blir en överraskning. :) Vi hann/orkade inte beställa snyggtomater på nätet. Det går nog detta också. 
 
 
Några omgångar diverse tomater har såtts. När det var lagom för första omplanteringen försår man nästa batch.
 
 
Sådd är såklart även slanggurkan för inläggningen (jag och Michael äter inlagd gurka i vänstervarv - det går åt!). Jag fick även ett ryck och ville testa melon. Vi får se om det blir nåt. Växer gör de i alla fall!
 
Nyss omplanterade och lite ledsna. 
 
Den uppmärksamme observerar att vi även blivit med fikonträd (inslagen i brunt papper till vänster)! Vet inget om fikonträd, men nu skall det läsas på. Jag skall se om jag kan snika in fikonträdet i växthuset när inte Michael ser på. Den får hamna där han vill ha paprikan. Hihi. Oups! ;)
 
 
 
Ute går det ju upp och ned. Nu vill vi ha bra väder och värme! Stön... Något att glädjas åt i alla fall är detta:
 
 
Undrar man vad detta är så är det det som blev utav detta test. Michael trodde den förlorad i höstas när bladen föll... men än verkar det finnas liv. Helt hispig av denna fantastiska upptäckt (ehh...) skall denna spirande stump växtlighet nu vårdas ömt. ;) 
 
Gläds gör han även åt grönkålen som också den är försådd. Mycket bestämd över att i år skall inga rådjur äta vår/hans grönkål. Än så länge: rådjur - Michael 2-0.