Drottningkaos och avläggare.

I lördags var det dags att skörda drottningarna vi odlat samt att göra avläggare. Våra stora odlingssamhällen har klarat sig från att svärma men det har varit väldigt nervöst. 
 
Låt mig inleda med att säga att lördagen var lärorik och att vi lärt oss otroligt mycket om drottningodling och avläggarproduktion. Både vad som fungerade alldeles utmärkt... och vad som gick precis åt fanders. ;) Erfarenheter som vi tar med oss till kommande odlingsförsök och avläggare. 
 
Det 16-17 grader och svag vind. Vi tyckte att det kanske var lite kallt och att det gott kunde ha varit närmre 25 för att inte kyla bina. Så här i efterhand är vi väldigt tacksamma över att det inte var varmare än det var. Biodling är rätt svettigt. Naturligtvis beroende på varierande grader av panik kopplat till nya lärdomar och insikter. Som jag sa - vi lärde oss massor av bra grejer i lördags. Bland annat om hur olika uppfattningar man kan ha om hur lång tid något skall ta på pappret jämfört med verkligheten. "Det här är en baggis. Vi är färdiga på tre-fyra timmar." Något vi påstod när vi började kl11.00. Klockan 22.30 plockade Michael undan det sista av kaoset... 
 
 
Dagen inleddes med nogranna förberedelser. Material plockades fram och vi gick igenom själva proceduren en gång till. Det mesta satt som det skulle och viss improvisation får man ju räkna med när man jobbar med bin. 
 
 
Även ute i bigården var det till en början ordning och reda.
 
 
Vi ställde i lugn och ro upp arbetsbänk med avläggarlådor och plockade och hade reda på allt. Följde lugnt och stilla ett mönster. Ungefär 3 yngelramar hamnade i varje avläggare. Tillsammans med pollen och lite honung. Alla med påsittande bin. Även en foderlåda av ramtyp fick plats. Några ramar med bin skakades ned i avläggarna som bonus. Sen var det dags att skörda lite drottningar.
 
 
Bilderna talar rätt mycket för sig själva. Jag ser dock mycket lugnare ut än vad jag var. Anledning? De höll på att krypa! 
 
I godan ro hade vi jobbat på och när jag skar loss den första drottningcellen ser jag hur drottningen lyfter på locket till cellen och kikar ut! Panik! Är det bara den här drottningen eller är det fler? Efter snabb inspektion ser vi att majoriteten drottningar är på väg ut. Okej. Nu gällde det att lägga på ett kol. Kommer de ut börjar de härja och ha ihjäl varandra. Inget bra. 
 
Tanken var ju att vi bara skulle skära cellerna och sonika stoppa dem rätt ned i avläggarna. Nu blev det istället bråttom att bura dem. Michael for som blixten fram och tillbaka för att rota upp burar och burproppar. Några krypfärdiga celler fick vi sätta tummen över locken på för att de inte skulle komma ut. Här gällde det att rädda det som räddas kunde, ungefär. När vi jobbade på bäst med att ta hand om dessa kom insikten att den andra odlingskupan faktiskt hade täckt sina drottningceller före detta samhället. Vilket borde leda till att de sannolikt även krupit före dessa. Denna gång blev vi blixtar bägge två...
 
En vacker drottning! Kan vara svår att hitta. Vi tycker att de kraftiga benen på en ungdrottning nästan är det enklaste sättet att se dem på. Bakkroppen kan vara varierande och mellankroppen ibland rätt luden.
 
Inte mycket att säga. Den något suddiga bilden ovan kan bara vara andrenalinpåslaget från drottningjakten i odlingskupa nr.2. Både vi och ungdrottningen på bilden var lite smått uppstressade. ;)
 
Bildbevis på drottningslakt(!).
 
 
Utav de antagna och utbyggda 28 cellerna var säkert hälften uppbitna och drottningarna inuti dödade. Alla resterande hade krupit. Så nånstans skall 14 mordiska damer finnas. Vi började lyfta ramar för att jaga spår. Vi hittade några krypandes på honungskakor. Vi kom till spärrgallret. Hittade fyra till. Spår av strider fanns på flera av drottningarna med skadade lemmar och antenner. Fan. Inte användbara drottningar. Sammantaget hade vi fyra hela, rena och alerta drottningar. Vi burade dem bums.
*Stön* :(
 
Men, ingen fara på taket. Vi hade åtminstone drottningar så det skulle räcka till våra avläggare. Nu blev det också mindre ordning på avläggarproduktionen. Drottningar högt och lågt och avläggare fick slängas samman i ett nafs. Mer kaos och mindre struktur. 
 
1. Istället för att blint lita på att man själv har koll på vilken dag det är i odlingskalendern - lita på bina. Notera!
2. Bura direkt efter täckning. Notera!
3. Mat och dryck är viktigt att förbereda för en dag med avläggarproduktion (hungriga biodlare blir monster med snäsig ton och tappat fokus). Notera!
 
Här har en drottning råkat krypa in i cellen igen. Eftersom de inte kan backa ut igen (japp, de fastnar),
så fick jag öppna cellen på sidan för att släppa ut henne. 
 
Efter en timmes drottningjaktmanöver var vi Back in business!
 
De inre plasttaken skall skäras lika stora som kupan. INTE sticka ut, för då fastnar de i yttertaken
när man skall lyfta av. Notera!
 
Vi fortsatte och gjorde några till från andra hembigården. 
 
 
 
Häpp!
 
 
Och så några miniavläggare som fick dela på en låda. Ett fluster bakåt och ett fluster framåt. De här är mer av typen drottningförvaring. Det kan ju komma till det att några drottningar inte överlever eller blir skadade eller inte lyckas para sig. Då kanske någon av dessa kan komma till pass. Lite av en chansning? Hursom. Vi har numera bin över hela gården. Hoppas på vackert väder, snabb parning och äggläggning så bitillsynsman kan komma och inspektera och godkänna flytt. 
 
Senare på kvällen kom en regnskur. 
 
 
Alla avläggare fick en fodergiva. Morgonen därpå fick vi minska flustret till ett - två bin i taget på grund av misstänkt röveri. Jädra skit. :( Vi hade ju redan minskat ned flustret till cirka fyra bin i taget, men ursprungssamhällena spiller ingen tid. 
 
Ett till två bin i taget.
 
Idag, tisdag, verkar avläggarna ha fått mera ordning på försvaret och håller det mesta stången. De flesta avläggarna drar även in pollen! Krypfärdigt yngel finns i alla avläggare så inom någon och då kommer det ta fart. 

Holka tornseglare.

Vi har, så länge vi bott här på gården, haft sommarsällskap av tornseglare. Under sensommaren, när häckning är över och ungarna blivit flygakrobater har de haft stort nöje i att i knippen om 10-20 stycken dyka tätt över våra huvuden när vi grejar på gården. "Riiii, riiii", låter det. Sedan swishar det om öronen när de sniker kalufsen. Säkert inget illa ment - de gillar inte vårt sällskap bara. :P
 
De har häckat under våra takpannor på storeladan där de uppenbarligen stortrivits. Tornseglarna fanns här när vi flyttade in och hur länge de bott här innan dess har vi ingen aning om. De första åren brydde vi oss inte särskilt mycket om dem, annat än att vi kom att döpa dem till "ligisterna", i brist på bättre vetande. Vi kom senare att ta reda på deras korrekta namn, tornseglare. Där till att uppskatta våra ligister, deras "riiii, riiii" och kamikazedyk över våra huvuden. Det var liksom inte sommar utan dem.
 
Lånad bild från wikipedia.
 
Men så blev det så att taket på storladan hade sett sina bästa dagar och hela konstruktionen var på väg att tacka för sig. Valet stod i att riva och bygga nytt eller försöka rädda det som räddas kunde. Det blev det senare. Semesten det året gick till att snickra ladugårdstak. Inte en av mina roligare semestrar (herrn i huset dock salig och fick lunka runt i snickarbyxor hela sommaren...).
 
Takpannor bort och plåttak på. Tornseglarna uppenbart ledsna året därpå. De kunde inte häcka och bygga bon under plåttaket. Vi hade dock en samling vanliga fågelholkar under öfsadröpet och de kunde med viss möda ta sig an nån eller några av dem. Men tornseglare är till ungeför 85 procent vingar och en vanlig högsmal holk var inte helt trivsam för dem. Lite som att åka buss med en sexmetersstege. Nu skall det erbjudas holk av annan modell. 
 
 
Michael rotade fram lite gamla brädor (alltså det där är lite intressant, för vi har hört eller läst nånstans att fåglarna helst vill ha en holk som ser lite gammal ut. En ny holk sticker ut för mycket och syns på långt håll och kan därav bli ratad. En grånad och mörk holk liksom döljer sig bättre. Sant eller ej har vi ingen aning om, men om det stämmer skämmer vi bort tornseglarna med riktigt gamla fasadbrädor). Sedan måttade vi efter en bild vi sett i en tidning och skred till verket. 
 
 
Det här kan nog funka. Den bredare ingången är anpassad för att tornseglarna skall få in sina breda axlar. Inget mästerverk i vanlig ordning, men för fem minuters ansträngning är det här ett slott. :)
 
Smack, smack så blev det hopsatt. 
 
 
Pang, pang, så hamnade de under öfset mellan trasten och gråsparven (som bor i de andra holkarna). 
 
 
Nu återstår att se om tornseglarna gillar vad de hittar. Vi vill gärna ha kvar ligisterna på gården. 

Drottningodling är tufft för nerverna...

I lördags var vi ute i bigården för att kontrollera att alla celler hade blivit täckta. Vilket de borde ha blivit. 
 
 
I ena kupan såg det ut så här. Det mesta var täckt eller så gott som täckt. Två celler var ratade och ett par, tre stycken hade bina lyckats hitta larver vid sidan om våra utvalda och dragit upp dubbelceller (och faktiskt en trippelcell). Det kan vara så att om man skall stansa ut celler för odling så får man vara noga med att ta bort eventuella larver som råkar slinka med på sidan om den man valt ut... Okej, det är härmed noterat. Dubbelcellerna (och den som var trippel) gjorde vi om till singelceller igen med en dyckert som vi sonika förde ned i cellen och dödade larven.
 
I andra kupan var det lite annorlunda... 
 
 
Här har vi största svärmfaran. De har täckt cellerna, eller är på väg att täcka. De ratade fem-sex stycken(?) och lyckades också göra några dubbla och en trippel. Dyckerten åkte fram igen. Men de borde ha täckt dem mer, eller? Det här tordes vara 6-7 dagen och de borde således vara täckta. Kanske tog vi väldigt späda larver så att vi ligger någon dag efter i schemat? De hade också - fråga mig inte hur det gått till - lyckats dra upp en handfull drottningceller från över fem dagar gammalt yngel? Vi spärrade ju drottningen i nedre lådan och lät det gå fem dygn. De borde då bara ha för gammalt yngel för att dra upp drottningar... Skumt. Vi rev alla vi inte odlat själva då det kan vara drottningar av lägre kvalitet på de som eventuellt är uppdragna på äldre yngel. Det kan mycket väl ha blivit kanondrottningar, det vet man ju inte, men vi håller oss till de vi odlat.  
 
Sen följde en stunds brainstorming... Vågar vi låta samhället bero? Kommer de hinna svärma innan lördag? Skall vi flytta drottningen och yngelrummet åt sidan och ha dragbina kvar på gamla platsen för att dämpa svärmlusten? Aaaargh. Dumma bin... ;) Vi konsulterade vår mentor på biföreningen, mest för att bara bekräfta eller dementera våra tankar om åtgärder. 
 
Klockan tickade iväg och efter att ha inspekterat drottningen, som var fet och stor - dvs inte nedbantad för att kunna svärma. Och sett att det fanns yngel och stift. Och att de nästan byggt ut hela den låda mellanväggar de fick för en vecka sedan, så slängde vi på en ny låda mellanväggar till yngelrum som de kunde bygga ut. Vi låter drottningen gå kvar och bina bygga och dra honung. Under strikt uppsikt! Vi får se om det straffar sig. 
 
 
Så här kommer det inte se ut i höst eller nästa år. Då kommer vi jobba med utjämning så att alla samhällen blir likvärdiga. Det är svärmdämpande och kan mycket väl generera mer honung. Längtar till lördag. Vi är på helspänn och har svärmkupa och material för infångandet redo utifall. Eller som vår mentor sa: "Det värsta som kan hända är ju bara att det går åt helvete. Så ta det lugnt." ;)