Växthus i byggplast.

Förra året hade vi på känn att vi skulle växa ur vårat växthus. Det finns ju alldeles för mycket roligt att odla! :)(Ok, undvik djungelgurka. Låter fräckt, ser kul ut, smakar som de hårda ändarna som finns på vanlig gurka, innehåller bara kärnor och trasslar in sig i allt annat du har i närheten).
 
Vi fick rationalisera och helt enkelt flytta alla tomater till ett eget växthus för att få plats med allt annat. Att det sen blev seklets sämsta tomatsommar är en annan historia. Gubben fick kli i fingrarna och smällde ihop ett växthus med byggplast och virke vi hade liggandes. Inte det vackraste, men funktion var målet och det skulle bli intressant att se om det skulle hålla för väder och vind. Och ge tomater, såklart.
 
Vilket för oss fram till detta blogginlägg. För efter höst- och vinterstormar, som slitit och ruskat i detta stackars växthus, var det en sen januarinatt med 15cm blötsnö som fick det att knäa. Om än bara lite. 
 
 
Japp, man ser vad som knasat sig. Blötsnön samlade sig på taket, trots att det är rundat och en del faller/åker av, blev det till slut för tungt för VP-rören och de vek ned sig. De skarpa vecken kan gnaga hål på plasten och rören har tappat spänsten. Det skall åtgärdas.
 
 
Konstruktionen är enkel. Lossa på byglarna som håller rörändarna. 
 
 
Två utbytta, två kvar... 
 
 
Alla knasade är utbytta! Blev som nytt :) Nu skall snart snedsträvorna i mitten bort och inredningen in igen. Tomaterna är försådda sedan några dagar. 
 
 
Nu skall taket nog hålla en säsong till.

Första utflykten.

Då var det dags att göra den första utflykten för våra 2 kycklingar som hönan har. Blåsigt och dant men tillräckligt fin dag för detta verkar hönan resonerat.
 
 
Familjemys! :)
 
 
Hela familjen samlad.
 
 
Mamma med barn, tupp eller höna vet vi inte än.
 
 
Tittut! Det är allt gott att värma sig hos mamma när det blåser.
 
Tuppen Sigge kollar så att allt går rätt till.

Rosta kaffe!

Gubben i huset rostar sedan några år kaffe för självbruk. Ränner och köper grönbruna bönor - råkaffe - från diverse tillhåll för finkaffe och roar sig med att, som sagt, rosta dem själv. I varmluftsugn, skall tilläggas.  
 
Man skulle lätt kunna tro att rostat kaffe luktar sådär gott som ett nyöppnat paket färdigt kaffe från butiken gör. Icke, kan man meddela. Snarare ett stökigt os som luktar som om någon kortslutit två elektriska kakor. Det kan ta en stund att vänja sig vid, men det går. En passus hade kunnat skrivas om rökutveckling, men nöjer mig med att tillägga att brandvarnare bör avbatteriifieras innan rostsessionen är över. Det kan annars gå vilt till under några sekunder.  
 
Först brer han ut bönorna på en plåt. Jämnt lager och inte för mycket. Bönorna sväller nämligen under rostprocessen och resultatet kan bli väldigt oenhetlig om bönorna täcker varandra. 
 
 
Ungnen är satt på 230grader. Monsoon Malabar heter kaffet för dagen.
 
 
Först händer inte mycket, men sen händer det mer. 
 
Kaffet tas i det här fallet vid första "crack". Bönorna poppar och hoppar till inne på plåten. Har man haft tungan rätt i mun så infaller detta ca 10-12min i i rostningen och bönorna har så här dags även fått annan färg och svällt upp och blivit lite puffiga. Man bör unvika oljebildning på bönorna då det tillför smaker som kan vara rätt oangenäma om man är oförsiktig. 
 
 
Färdigt! Nu skall de tydligen "luftas" i nån dag för att sedan kunna beredas på bästa sätt. Gubben beter sig som han fått julklapp och letar dofttoner och nyanser i kaffet. Nörd! :)