Hönsmamman badar sandbad.

Typpegården utökas med smått och gott. Gula dunpipisar som 'piper'. :)
 
Typpemamma Sussex har på kuppen blivit mycket tillgiven i och med ruvning och ett par kycklingkullar. Mer tillgivna höns är trevligare än höns som flaxar åt alla håll bara man öppnar dörren till hönshuset. Så bara bonus, just nu.
 
När vädret bjuder på torka blir det snabbt trångt vid närmsta grop med damm/jord/sand. Men då de andra hönsen tog en stilla siesta fick mamman och kycklingen tillfälle att bada lite tillsammans.
 
 
 
 
Sen kom Sixten för att kolla så inget fuffens förekom. 
 
 
Hahaha... Han är bara för skön, Sixten. ;)

Ta vara på vaxet. Även småkrafs!

Ja, även småkrafs. Känns det lite löjligt att ta reda på alla småsmulor? Lite överarbetat? Jag säger att så länge vax är en bristvara så är många bäckar små...
 
Numera har vi alltid med oss en liten låda när vi åker runt i bigårdarna. Man hittar ju lite vildbyggen här och där, och lite ovanpå ramarna när bina bygger fast innertaket och en och annan drottningcell eller kanske drönarceller mellan under- och överlister i yngellådan. Man skrapar och pillar detta när man ändå har vägarna förbi i kupan eller kikar efter nåt. Lite med vänstern emedan högern fixar med något annat. Detta krafs knölar man ihop och stoppar i fickan eller direkt i lådan vi har med. På ett par månader har det blivit lite grand i lådan. Härom dagen smälte vi ihop det bara för att kolla hur mycket det blev.
 
 
Dryga halvkilot prima vax på smulor och krafs. Här slängs inte småkrafset i gräset längre. Är man ändå i kupan och ändå ägnar tiden att skrapa bort det kan man ju lika gärna ta hand om det. Man har bara att vinna. :)  
 

Vikarydymparna - hur går det?

Ja, hur går det? Först inget vidare... Sedan rätt okej. Nu, troligen väldigt bra! :)
 
vårkanten beskar vi ympträden för att stimulera tillväxt av okuleringen. Ganska snart blev vi varse att något inte stod rätt till. Ympträden började växa, men inte på okuleringen. En undersökning av vad som gått fel gav svaret att ögonen vi okulerat in hade torkat. I höstas hade de växt fast och börjat växa. De växte till och med så de spräckte vulktejpen vi lindat okuleringen med. Men där var det nog som det gick fel. Okuleringen är känslig för uttorkning. Och utan skydd i form av tejp eller gummilapp torkade de helt enkelt fortare än vad de hann växa fast. Skit också... 
 
Men ingen depp utan pepp! :) Okuleringen ger ju möjlighet för hängslen och livrem och vi gjorde istället en enkel skarvymp på stumparna av grundstammarna som var kvar. Inga bilder på just inympningen, men nedan visas det rent praktiskt med klassiskt "kyrkfönster". 
 
En slits skärs och ympen sticks ned...
 
...bara så långt att det sparas ett kyrkfönster som skall hjälpa till med läkningen av ympskarven.
 
Ympkvisten stabiliseras med eltejp och sårpasta kletas på all öppen ved. 
 
Vi ympade in två ympämnen på varje grundstam. Och så här blev det:
 
 
Ympar man in två eller kanske till och med tre ympkvistar ökar man ju sina chanser ifall någon ymp inte tar sig. När man bekräftat att ympen tagit sig väljer man den som växer starkast och klipper bort den svaga. Vilket vi nu gjort. 
 
Riklig bevattning. 
 
Sedan beskärning. 
 
 
 
 
Alla grenar utom Vikarydympen (som har starkast tillväxt) klipps bort. Sårytorna behandlas med sårbalsam. Nu skall ympen få fortsätta växa till sig och nästa år skall den stagas upp med en riktpinne så att det äntligen kan börja bli ett riktigt träd!
 
 
Två grundstammar tog sig inte alls och de skall ympas om till våren. Annars så ser det i nuläget ut som om vi har åtta Vikarydäppleträd på gång! :)