Biodlingen 2017 och tankar där om.

2017... Nu skall man ju skriva en summering och dra lysande slutsatser. :)
Lite har jag nog skrivit om förut, annat blir lite löst omnämnande allt efter som det dyker opp i skallen. 
 
Alla samhällen överlevde vintern 16-17 och var i hygglig ordning redan i april. Bra drag och varma dagar tidigt. Sen kom ett par veckors köldknäpp så de tvingades sitta inne i full yngelproduktion. Vinterfodret, som de hade kvar i relativ omfattning, gick åt i rasande fart. Hade kölden hållt i en vecka till så hade det inte gått lika bra. Tur i oturen återkom värmen och allt gick väl. 
 
Drottningodling i maj. Här har man mycket att lära och 2018 skall det läggas mer krut på detta. Vi vill bli vana i drottningodling och apideor står på inköpslistan. Istället för EN odlingsomgång blir det troligen flera. Går det alldeles för bra så kanske det räcker med en omgång 2018 ändå. 
Att larva om var inte så svårt som vi trodde (även om Michael hade mer fallenhet för det än jag...) och gick bra med antagning och odling. Nästa år blir det bara omlarvning och ingen stansning som vi också parallellkörde. 
 
 
Svärmförhindrande åtgärder? Ja, tack. :) Ett lärorikt år när det kommer till svärming. Är man inte tillräckligt duktig för att veta tecknen på förberedande svärming (2v eller åtminstone 1v innan) så får man arbeta desto hårdare och även missta en och annan svärm. Mycket lärdomar intagna under året om när det kan vara dags tidsmässigt och vilka tecken man skall kika efter. "Skaffa svärmtröga bin." Duh... Bra råd... Eller varför inte köpa honung i affären och slippa en jäkla massa bekymmer. Ännu bättre. >:(
 
Råden borde vara: 
 - Lär dig enkla svärmförhindrande åtgärder, så som utrymme i tid och nåt att bygga på för bina.
 - Lär dig tidiga tecken på svärmförberedning, så som reducerad äggproduktion i ett förövrigt starkt samhälle. 
 - Lär dig mer avancerade svärmförhindrande åtgärder, så som olika avläggarvarianter.  
 - Ha alltid med dig material för svärmfångst till bigården (och för övrigt också!?).
 - På sikt, säg en 2-5 års period, konvertera till så svärmtröga bin du kan. Det kommer spara både tid och arbete. 
 
Att läsa draget och uppehåll i detta har vi fått bättre öga för. Drag påverkar drottningodling, avläggarproduktion och vilka åtgärder man gör i bigårdarna. 
 
Årets surprise: Skendöd drottning! Hade Michael inte läst om det bara dagarna innan hade han nog hivat den döda drottningen i gräset, sörjt och skaffat fram en ny på nåt sätt; Han skulle märka drottningen som vanligt, men efter att hon fått sin gula plupp på ryggen så låg hon bara orörlig i märkburen. Benen spretade lite och hon kanske ryckte en aning i bakkroppen. Var hon klämd? Handskarna ger ju inte riktigt en jätteprecision med propoliskladd och veckat skinn. Tanken om skendöd dök upp. Tänk om det var så? Han öppnade märkburen och lade ned henne försiktigt på ramen hon kom från. Lite uppassningsbin samlades runt henne och efter nån halvminut spratt hon till, reste sig och kilade ned mellan ramarna. Fortfarande aktiv och producerande är hon nu invintrad och vi hoppas hon lever till våren. :)
 
Biblåsen reducerade arbetsbördan med en miljard procent, typ. Vi hade inte överlevt slutskörden utan den. Mycket väl investerade slantar. 
 
Släpkärra, eller ännu hellre, en rejäl bil för biverksamheten är ett måste. Vi tittade faktiskt tidigt 2017 på en transportbil, men insåg att det är mycket pengar som skall till. "Vi klarar oss på kombin detta året med." Hahaha! Det var nog tur att vi inte kikade på bil i augusti. Glöm kombin. Släpet var det som fick oss runt bigårdarna. Skuffen på kombin tar på sin höjd biblås, lite reservgrejer och en liten bigårds vinterfoder.
Lååånga tankar i korthet: Vi får ha släpkärran som the main carrier som går mellan bigårdarna 2018. Investeringarna förbehålles annat.
 
Investeringar, ja. Pust o stön. Biodling är inte gratis och har en respektingivande startsträcka (iallafall om man skall upp i storlek på odlingen). Startsträcka vad gäller både kunskap och pengar. "Biodling är en materialsport." Så sa en biodlarkollega för många år sedan innan vi börjat med bihållning. Vi är benägna att hålla med. Material går åt. Och det tar ett tag innan honungen skördad betalar tillbaka sig ekonomiskt. Emotionellt är det en annan sak. Egentappad honung tillhör något av det bästa som finns. 
Att investera EN gång och investera rätt! DET är riktigt svårt. Det kräver efterforskning, hands-on, och mycket planering. Samt en hel del råd från andra i den positionen man själv vill till. Vad har de gjort och hur tog de sig dit? Sedan får man plocka godbitarna och foga samman det som man tror fungerar för en själv. 
 
Något som resulterat i att vi skall prova bygga egna yngellådor och testa en ny botten till bikuporna. Enkla trälådor, för att de fungerar och är billiga. Nackdelen är investerad arbetstid. En ännu enklare botten än innan där vi troligen kommer kunna få ut två bottnar ur material vi bara fick en botten av innan. Färre moment och fler kupor = pengar att tjäna. 
Att spara pengar i bigården är svårt. Den tid som går åt går åt. Stressa inte i kuporna! Man skulle kunna reducera antalet besök på sikt, men det kräver en skicklig biodlare med erfarenhet. Att alltid se till att man har med sig tillräckligt material reducerar resor. Att effektivisera fodring och invintring gör också en del arbetsmässigt och vad gäller resor då fler bigårdar hinns med på en runda. 
Hastigheten på skattningen med biblås skall också nämnas (redan nämnt men kan nämnas igen tycker jag).
Effektiviseringen som vi ser det kommer hamna i slungrum och honungshantering. Där vi redan investerat och ökat på kapaciteten ordentligt, men där vi ser att det går att öka på ganska mycket till. Flytsilen var en bra bekantskap. Vi får däremot kika igen på slungning och avtäckning. Där går att göra mycket.
Honungshantering har också en lärokurva. Ympning, lagring, burkning och hinkning(?). Livsmedelsklassning och regelverk. Det är mycket att tänka på och noggrannheten får inte vika en tum. 
 
Slungrum och lager. Ett bättre utrymme att sköta slungning och honungshantering står högt på listan men är ett jäkla hästjobb. :P Vi har redan gjort en omgång med gjuten platta och allt därtill för att få ett varmt och bonat utrymme för diverse möjligheter. Vi gjorde allt själva och ser inte fram emot att göra allt en gång till. I och för sig nu mycket kunnigare och kommer kunna lösa allt snabbare än innan, men det är inget litet projekt från start till målgång. 
Lådlager är lite enklare (enligt Michael) att lösa då vi kan konvertera 'Lille-ladan' på gården till ett kallager för skattlådor. "Bara att lyfta hela ladan, med syll och allt. Gräva ur lite. Isolera och gjuta platta och sätta ny kantmur till syllen. En liten gjuten lastbrygga/ramp till det så kan vi dra runt grejerna med handtruck och pall. Häpp!" Låter lätt och prima. Men mycket jobb innan man är där... Frågan är om ny slunglokal och förråd står klart innan 2019? 
 
Allergi mot bistick är också en god motivator för bra logistik och effektivisering. Efter min ambulansfärd i augusti har min självsäkerhet fått sig en ordentlig törn, för att inte säga blivit omintetgjord. Jag känner mig inte alls lika bekväm runt bikuporna och jag är orolig och nervös med bin runt mig. Något som kommer göra att Michael får dra mer eller mindre hela lasset i bigårdarna under 2018. Visserligen går jag på vaccinering, men det går upp och ner och det är lååångt kvar innan jag kan säga att jag har immunitet. Biodlare skall upp i dubbel dos jämfört med medel-svensson för att få ännu bättre motståndskraft kontra risk. Jag är uppe i "en dos" och skall trappa upp mot dubbel med början i vecka 4. Känns jäkligt olustigt, då jag reagerar mer eller mindre varje gång. Trots extra sprutor som skall 'blockera' reaktion (samt att jag tar antihistamin och astmamedicin förbyggande). Mot ett gott syfte byter jag några dagars trötthet och klåda. Blä! 
Med det sagt blir det att tänka efter hur bigårdsbesöken kan bli en så bra enmansshow som möjligt. Lastning och lossning. Avläggarproduktion och skattning. Planering och att ha så bra hjälpmedel vi kan få tag i för tillfället, helt enkelt. 
 
Vintern har inneburit vila från biverksamheten. Vi har roddat med hus och trädgård. Sista veckan i december och första i januari har vi tagit mer eller mindre helsemester. Legat på soffan och blegat tv och läst. Moffat godis och annat som hör julen till. Efter nyår smyger Michael säkert i snickarbrallorna och börjar pilla på saker som behöver bli klara. Badrum och andra småsaker. ;)

Oxalsyran droppad och klar.

Inte bara nöjd med att ha säkrat äppleträden från håriga busar, som rådjur och hare, utan även att vi tog beslutet att oxalsyrabehandla samma helg. Väderprognosen såg inte så festlig ut så yngelfritt eller ej, droppas skulle det. :)
 
 
Bina satt i snygga, prydliga klot och var inte angelägna att hetsa upp sig för att vi droppade lite ljummen oxalsyra. Fick tipset att ha oxalsyran i en kylväska. Fyllde några PET-flaskor med nästan kokande vatten och stoppade i väskan. Oxalsyran hamnade intill. Den höll sig ljummen och trevlig hela turen runt i bigårdarna. Smidigt! 
 
 
Inte lika kul att leka tittut med bina i dagsläget. 

Vaxursmältning.

I början av oktober hade vi fått nog av lådstaplarna med ramar som stod inför ursmältning. Det kliade i fingrarna på Michael och efter att ha gjort ett halvhjärtat försök med vår lilla hemmasnickrade ursmältare (en sån med en ångare för tapet) så insåg vi att det gick alldeles för långsamt och att den hade för liten kapacitet. Det funkar utmärkt om det skall smältas ur några ramar eller en handfull lådor kanske. Men +30 lådor smälter man inte ur i ett huj. 
 
DÅ är det jäkligt bra att ha en lokal biförening där man som medlem får vissa förmåner. Så som att hyra hem en ursmältare med lite mera muskler för en yttepytte peng! :)
 
 
Eftersom biodlare är ett märkligt släkte som sällan kan hålla fingrar i styr har vaxursmältaren blivit lite modifierad med extra isolering, hjul, distanser och kranar och gängtejp för ett helt rörmokarlandslag. Små förbättringar här och där helt enkelt. 
 
 
Lite mera krut i den här ångmaskinen! Ladda nästan 30 ramar och hux-flux så forsar vaxet ur bottenutloppet. 
 
 
Här gäller det att hinna cirkulera glassbunkar i vänstervarv och ha koll på när det blir mer vatten än ånga i bunken. Varför inte större hink till vaxet? Glassbunke fungerar alldeles utmärkt vid nästa reningsprocess och omsmältning. Större doningar kändes omständigt. Kan ha fel. Men inte helt. ;)
 
Den tristare delen med ursmältning är rengöringen. Men mer ånga, Virkon S, skrapa och skurborste fick bukt med det mesta. Lånar man grejer är det bra om lämnar dem vidare i acceptabelt skick. 
 
Lånade grejer bör hanteras med försiktighet med tanke på kontaminering/smitta. Vaxet i sig smittar dåligt då det har inkapslande egenskaper. Men kokongrester, delar av döda bin, honung, pollen osv skall man se upp med. Grundlig rengöring innan (då vet man själv att det är skurat in i hörn och kanter även om den är rengjord av förre innehavaren). Några rundor med ånga och Virkon för att sterilisera. 
 
Ännu tristare är vidare hantering av ramarna. Vaxet är ju som en dans jämfört med kokonger och pollenrester. *gnisslar tänder* Skrapar man snabbt medans ramarna fortfarande är varma från ångan går det hyggligt. Men så snart de blir kalla igen klibbar propolis och helvetets kladd igen alla verktyg och handskar! *mera tandagnissel* 
 
Förra året körde Michael över ramarna med högtryckstvätt. Funkade rätt ok. Spåren i Hoffmannramarna och högtryckstvätt var som hand i handske. Men det var blött och kallt. I år lejde vi ut jobbet till dottern. ;)
 
Sista stapeln av en oändlighet av lådor och ramar inför avsköljning. 
 
Istället för högtryckstvätt testade vi diskning med Virkon S och efterskölj. Lika rena som vid högtryckstvättning blev de ju inte. Inte visuellt. Å andra sidan dödar väl Virkonet av lite annat som inte vatten, om än med högt tryck, gör? Nästa år skall vi testa hederlig gammal kaustiksoda. Sedan får vi testa att lämna in ramarna vid något tillfälle också. Därefter får vi utvärdera på vilket sätt de blir mest rena kontra arbetsinsats och kostnad och välja väg. 
 
Ett sista tips: Vaxursmälning bör ske så sent på säsongen att bina håller sig inne och inte är ute och flyger, såvida man inte vill ha totalt bikaos runt vaxsmältaren. Ett bi blir snabbt två...hundra. Och sen är det kört. Början av oktober var gränsfall och trots att vi säkrade upp med duggregn och 5 grader varmt så dök det upp ett och annat segt bi för att undersöka.