Ett sätt att sälja honung...

...är att sälja till uppköpare i bulk. 
 
När skörden av honung ökar blir det att ligga i för att hinna kränga detta naturguld i burkat tillstånd via återförsäljare och/eller på diverse marknader. Visst kan man vara oändligt kreativ, men det skall finnas tid, möjlighet och en balans när det kommer till inlagt arbete också. Det blir någonstans där man får krypa till korset. Att bulksälja blir helt enkelt väldigt smidigt. Och som volymproducent en nödvändighet. Bara grovsilat ned i lämpligt kärl. Inget efterarbete. 
 
I vintras sålde vi överskottshonung till en kollega som drabbades av förra sommarens torka. Det var inte så mycket så det enklaste var att lasta bilen och åka en sväng. En affär som innebar inte bara honung, utan även visning av facilteter, prat om biodling och företagande. Mycket trevligt. 😊
 
Nu i början av hösten, var Krister Linell, från Svenska Biprodukter AB (SB), inbjuden att prata på vår biförening. En presentation av sig själv, företaget och biodling i sverige och utomlands. Michael var där och lyssnade. Återberättat var det tydligen en mycket intressant presentation/föreläsning/diskussion. Ett samtal med Krister efteråt resulterade i att vi fick lite mer matnyttigt hemskickat brevledes. 
 
Vi skickade av lite honung till "Mantorp", Staplad, plastad och klar.
 
Brevet resulterade i ytterligare kontakt med SB och vi beslutade att helt enkelt testa att sälja av en del av detta års överskottshonung till dem. Vi kör ett prov, sa vi! 😅
 
Vi valde att skriva ett leveransavtal, inget förskott eller delbetalning utan allt på ett bräde, och efter underskrifter och mail kom ett kuvert med streckkoder som skall klistras på locken till kärlen. SB bokar frakt och skickar frakthandlingar. Gratis upphämtning över 600 kg. Vad vi behövde göra var att göra upphämtning tillgänglig och honungen leveransklar. 
 
Här är honungen lastad och lastbilen åker iväg i bakgrunden. 
 
 
Okej... Nu då? 😄 Här följer lite egna funderingar: 
 
 - Hade vi inte följt leveransen via fraktbolagets hemsida så hade vi inte vetat att leveransen kommit fram. Det hade varit trevligt med någon form av bekräftad leverans från SBs lager. Ett mail? "Leveransen mottagen och allt ser bra ut." Nu kanske det bara är vi som är nojiga (nervösa förstagångsleverantörer 😂), men vi har jobbat hårt för honungen och det är inte utan ångest man lastade honungen på lastbilen. Det var ändå dryga tusen kilo med långa arbetspass och rätt mycket stolthet på lastpallarna. 

 - "Betalning inom 30 dagar efter invägning", var långa trettio dagar, tycktes det. Kanske av samma anledning som ovan - förstagångsleverantörer 😉. Men pengarna infann sig till slut på kontot och dagen efter det kom ett brev med "Leveransbesked" innehållandes angiven vikt på levererad honung och den utbetalda summan. Se där. 
 
 - SB är en bulkuppköpare som lånar ut kärl och om vi skall leverera till SB kommande säsong skall vi se över möjligheten att låna hem en IBC tank/Container. 
 
 - I grunden var själva proceduren enkel - kontakt, frakt och betalning. Dock var det en del kontakt fram och tillbaka för att allt skulle bli rätt. Frakthandlingar, hur godset skulle se ut och pallas och gällande utbetalning. Men så är det väl. Fråga hellre två gånger. Nästa gång blir vi ju andragångsleverantörer, och således mycket mindre nervösa. 😁
 
 
Vi skickar ett mail till Svenska Biprodukter AB med våra tankar om första punkten. 
 
 
Det finns fler bulkuppköpare på marknaden och koncepten är liknande. Vad som känns viktigt för oss är smidigheten. Upphämtning mer eller mindre ett måste från och med nu och det är svårt att komma ifrån att en snabb betalning är uppskattat. Vi kanske testar någon mer innan nästa säsong drar igång.  

Dags att rengöra pusten.

Jag har skrivit om det förut, men vad fasen. Tål att nämnas igen. 😅
 
Numera eldas endast med pellets. Här skriver jag om hur vi gör för att tända pusten. Vi upplever att det inte sotar lika mycket som när vi körde lite blandat med stickor och tretex och kartong. Men hur skulle det bli att rengöra pusten. Svårare eller enklare. Tja, here goes. 
 
Ett styck sotig pust. Typ 2 mm sot i hållaren och 5 mm i mynningen!
 
Läggs i blöt. Balja med vatten som täcker det sotiga. 
 
 
 
Nu blev det liggandes i en vecka, så lite längre än vad jag tänkt mig. Men inte spelar det någon roll. 
 
 
Väl ur baljan spolas det värsta bort med vattenslang. En gammal diskborste får gå några varv tillsammans med mera spolning. och på nån minut är det klart för nästa säsong. 
 
 
Pelletsen kändes, förutom då att det verkade sota lite mindre, även spontant inte lika tjärig som när vi eldade stickor och tretex osv. Nöjd. 😀

Rengöra slungutrustning.

Michael, min mångsidige man som för det mesta är lugn och stabil, går igång på vissa specifika saker. Brusar upp, blir irriterad och till och med så grinig att han rynkar ögonbrynen. 😆 Saker som särskillt utlöser denna tornado av ondska är ologik, avsaknad av konsekvensanalys och förpackningar (nämnda saker har oskarpa underkategorier och grenar). Men hamnar dessa utöver detta i kombination så är jordens undergång nära... 😘
 
Ett gott exempel är när han (för många år sedan nu - pre Facebook till och med! 😉) mailar VD´n för Fjällbrynt (innan märket köptes upp och såldes flera gånger om och innan tillverkningen flyttades från Fjällbryntland) och frågar om denne själv provat att öppna en förpackning Messmör?! En mailkonversation och två månader senare är den folie som täcker förpackningen gjord tjockare och går att få av i ett stycke utan att gå sönder och utan kladd. Michael har kvar mailen...
 
 
 
Så oväntat att när det kommer till rengöring utav slungutrustning kan Michael (och även jag) se en del brister i konstruktion och möjligheter. Tex: måste slungan vara så djup att man inte når med till botten med arm och skurborste - bekvämt? Varför sitter tappkranen inte i botten och istället lite ovan sidokant så att man alltid får honung kvar i slungan? Varför har all utrustning skarpa hörn och skarvar som är svårstädat och smutssamlande? Tungt och bakvänt att plocka isär och rengöra... En slunglinje är ju en mardröm i rengöring! Nu har vi ju ingen avtäckningsmasking än, men väl en vaxskruv. En honungs- och vaxtorped när det kommer till avtäcking, men en missil i misströstan när det skall städas. Nog finns förbättringspotential även när man kikar in i en storköksindustri, men där kan tillverkarna inom honungsindustriutrustning lära sig en hel del. 😠 Michael rynkar ögonbrynen...  
 
Efter en djupdykning ned i rengöringsalternativ (inom livsmedlesindustri och restaurang) hittade Michael ett alternativ vi ville testa. Nackdelen var att allt kostar en arm och ett ben och bägge barnen i pant. Men skam den som ger sig. Det tog bara fem månader av dagligt genomsök innan ett lämpligt alternativ dök upp på Blocket. 
 
En resa senare har vi grejerna i bilen. 
 
 
En högtrycksångtvätt med hetvattenfunktion. 
 
 
 
Man kommer långt med vatten och armbågssmörja ("elbowgrease", som jänkarna säger), men vatten i slungrummet och runt motorer och frekvensomriktare är mindre bra. I allafall i den mängd som går åt för att få en vaxskruv ren. Högtrycksångtvätten blåser ånga i 8 bar och vid behov kan den leverera varmvatten för tyngre spolning. Ångan tränger in och trycket gör att skarvar och hörn blåses rena. Bonus blir att regöringsmedel inte behövs då ångan inte bara rengör från honung, vax och propolis utan även desinficerar ytan. Tämligen effektiv manick som alltså kommer åt där skurborsten får det svårt. Sådant gillar inspektören. 😇 Mekanisk rengöring där 'det värsta' avlägsnas är ju att rekommendera då hetångan smälter vaxet, och man vill inte belägga utrustningen, omgivningen eller sig själv med smältvax. 
 
Efter den första rengöringen av slungutrustningen med tvätten konstaterar vi att så här ren var den banne mig inte ens när vi köpte prylarna! Skinande, spegelblankt. Michael ser potential för rengöringsproceduren i kommande slungrum.