Sista omgången drottningar på gång.

Årets raketstart av bisamhällena gjorde att den planerade drottningodlingen halkade efter. Flera delningar fick göras löjligt tidigt och nu har vi stått inför drottningbyten för att hamna på rätt sida genpoolen. 😅 Men lärorikt har det varit. Drottningodling är förvånansvärt intressant och Michael nördar och står i.
 
Året till ära så införskaffade vi riktiga apideor/parningskupor och fann dem otroligt smidiga att ha med att göra. Att vi inte skaffat sådana förr skakade vi bara på huvudet åt. 
 
 
Det enda knepiga momentet var insamlingen av bin för att ladda apideorna. Men väl gjort en gång behövde de i vårt fall knappast laddas om. Snarare tömmas på bin!? 
 
Laddat och klart! Just stoppat i en kläckfärdig cell och ca 2dl nervösa bin. 
 
Laddade ställer vi dem svalt och mörkt (fick vi lära oss efter ett stökigt första dygn) ett eller två dygn. Sedan har vi ställt ut dem närheten av hembigården för lite romantik. 
 
 
Vi plockar cellerna så snart damerna krupit. 
 
 
Efter kontrollerad stiftning plockar vi drottningarna, märker och burar. Några tjejer till sällskap åker med. Ett klart nervöst moment de första gångerna - fånga en kvick drottning. Märkningen och att få ned både henne och följebin i tillsättningsburen. *stön* 😅 Men rutin hjälper, som alltid, och nu går det tämligen problemfritt.  Michael är säker på hand. 
 
Den här avläggaren blev av med sin drotting på något sätt. De var iallafall sugna på en ny när hon introducerades. 😊
 
 
I år har vi bara råkat på en drottning som inte accepterades. Michael lyckades rädda henne - i sista stund - och tillsatte henne i ett annat samhälle, där det gick bättre. Michaels visdomsord: "Ha alltid en drottningbur i fickan när du är ute i bigården. Man vet aldrig vad man hittar." 
 
 
Drönarslakten har så smått börjat i några kupor och vi hoppas att denna sista omgång damer hinner paras innan drönarna tar slut. De kryper på söndag och skall därför i parningskuporna redan på fredag. 

Dragen går mot sitt slut.

Helknasig sommar! Snabba, ryckiga drag som drog igång och for över på, ibland, några dagar! 😅 Hallondraget, som brukar vara ett par veckor, var över på knappt en arbetsvecka. Uppehållet, som vanligtvis är mellan maskros och hallon, märktes inte ens. Massivt maskrosdrag, rapsen gav nästintill inget om vi jämför med förra året. Det enda den gjorde var att klogga igen den vettiga houngen genom att vilja kristallisera... Klöverdraget kom rekordtidigt och har varat, som tur är till typ nu. Linden blommade bort på lite mer än en vecka och gav i år en mystisk, mörk honung som visserligen doftar åt lindhållet och smakar åt lindhållet, men ser ut som lushonung. Inte i närheten av förra årets lindhonung. Hm... 
 
När är det dags att lägga på en låda till? Tja, när man knäcker nedersta skattlådan och det ser ut så här. 😄 Honung på åkerböna doftar fantastiskt. 😍
 
Otroligt nog så har vi fortfarande drag i några bigårdar (tusan vet vad de drar på för snart är allt bara brunt och öde) och de starkaste kuporna går precis plus. Bina drar ut vaxet och fyller på i cellerna. Men nu är det verkligen på sluttampen och vi har börjat plocka lådor. Gjorde andra slungningen förra veckan, men fasen vet om vi inte lika gärna kunde ha skattat av rubbet och börjat drivfodringen. Även om bina börjat avvisa lite drönare så finns det fortfarande gott om dem och vi hoppas att de kan stanna för sista varvet på drottningodlingen. 

Tända rökpust.

Efter ett antal varierande metoder för att få fart på pusten har vi nu reducerat ned proceduren till en för oss snabb och effektiv hantering. Inga tändstickor, äggkartonger, tretex eller rödsprit. Tips från coachen säger: Pust, pellets och en gasbrännare (denna från Clas Ohlson). 
 
 
Ett par nävar pellets, luta pusten så pelletsen hamnar mer åt ena sidan, bränn på med brännaren 30 sek och glödga pelletsen i botten, när det brinner bra så lutar man upp pusten igen och stänger toppen. Violá - rök hela dan. Snabbt, enkelt och effektivt. 
 
Det skall tilläggas att vi använder pusten mycket sparsamt i kuporna. Aldrig vid skattning, aldrig i flustret, och i övrigt så lite som möjligt. Att störa bina så lite som möjligt är ju alltid det eftersträvsamma. Men när pusten väl behövs skall den antingen redan vara tänd eller ta 30 sek att tända. Än mer sällan använder vi vatten att spreja på bina. Antingen behövs inget alls, eller så - när man skall ner och rota i yngelrummet en tid på dygnet bina inte vill ha oss där - använder man rökpusten.