Ett varv i bigårdarna efter veckans blåst.

När det tjuter i knutarna och knakar i timmerväggarna ser man inre bilder om hur kuptak fladdrar för vinden och kupor ligger i kullblåsta travar. En biodlare vet känslan. Kusin med känslan om huruvida vinterfodret skall räcka etc, etc. 😅 Så dagen efter det värsta busvädret körde vi ett bigårdsvarv för att kolla den inbillade förödelsen.  
 
Men ingen fara på (kup)taket. Gård efter gård stod på plats och i kuporna kurade bin i godan ro.
 
 
Bigården nedan har översvämningsproblem tidig vår så de har fått behålla EPS-lådorna.
 
En av de nya bigårdarna från 2018. Den nya platsen klarade blåsten bra.
 
Vindskyddat inne på en gammal gödselplatta. 
 
Den här bigården står om skuggsidan på en granskog och snön ligger kvar länge. Här känns det bäst med EPS också. 
 
Ny bigård från 2018. Hahaha 😁 Mycket bilder på skogskant bakom kupor på rad. 
 
Nygammal bigård från 2018. Avläggarna står kvar på EPS så länge. 
 
I hembigården, som står i hyggligt lä, surrade det om flustren när solen låg på. Damerna passade på att städa ut lite fallna kamrater. Nej, nej, nej. In med er igen. Ingen vår i sikte än på flera månader. 😘
 
 
Allt som allt var det ingen fara med vare sig bortblåsta tak och trasiga kupor i drivor. Istället var läget lugnt och vi konstaterade att än så länge var även nedfallet modest. Nu sover vi godare till slutet av februari i alla fall. Sen börjar kusinen, inledningsvis omnämnd, att gnaga. 😉

Nyårsmjöd och växthusvin.

Michael gick och surrade om att göra mjöd och i kombination med att vår vinstock i växthuset (med rankor som tar över halva växthuset i vild fajt med fikonträdet 😅) slog rekord i att producera druvklasar, gjorde vi slag i sak och beställde lite lämplig jäst från Humlegårdens Ekolager för att få gjort lite viner. 
 
Mjöd kan smakmässigt komma i spridda skurar och som ovan (mjöd-)drickare kan smaken vara rätt så: "nja". 😬 Kanske lite som första gången man dricker iste eller iskaffe eller kumbucha. Inte allas grej och viss tillvänjning krävs. En kollega gjorde mjöd för ett par år sedan som vi fick smaka på och nog var det en smällkaramell i både alkohol och smak. Kollegan var överlycklig, men det fanns lite för mycket "nja", för vår del. Senare har vi smakat på Mjödhamnens alster och vi får nog lov att säga att de har en mer nedtonad profil och är mer försiktiga med smaksensationen. Mer vinprofil än vikingabrygd. Lite mer i vår smak. Så vi tänker att vi provar och hoppas att vi lyckas få fram något mer lågmält. 
 
För att lätta lite på honungsbetoningen (som kan vara lite svår att komma överens med) plockade vi lite körsbär som smaksättare. En kombination som kanske ger mjödet en lite fruktigare och mildare karaktär. 
 
4,5 kg honung ned i jäskärlet. 
 
 
2 kg körsbär kokas upp i några liter vatten. Kokades i mer än 10 minuter. 
 
 
Lite utav det varma körsbärsvattnet användes för att skölja den sista honungen ur burkarna. 
 
 
När körsbären kokat sig mosiga östes bären över honungen. 
 
 
Sedan fylls det på med mer kokt vatten och sedan kallvatten upp till cirka 20 liter. Medans brygden svalnar till jästvänlig temp förbereds jästen. Ta inte för mycket kokt vatten för det tar ett jäkla tag för 20 liter vatten att kallna! 😁
 
 
Som Michael skötte honungsblandning sköljde jag druvor till druvvinet. 
 
 
Ned i nästa jäshink. 
 
 
Inte så att jag tänker ställa mig barfota och trampa fram vårt vin, nej. Istället kokade vi upp vatten, skållade druvorna i omgångar och mosade dem med potatisstöten! 
 
 
Resultat likvärdigt, fast med färre kärnor mellan tårna. 😊 Sedan fylldes även detta kärl upp mot 20 liter och jäst tillsattes vid rätt temp. På med lock, vattenlås och invänta det mysiga gurglandet från kommande jäsning. Druvorna kom igång över natten och på morgonen bågnade locket och vattenlåset fräste. Mjödet var mera saktmodigt och efter viss oro kom även den jäsningen igång ordentligt dag tre! 
 
Efter tre veckor har allt lugnat ned sig och det har blivit dags att göra en omtappning. 
 
 
 
Druvvinet är rätt så kolsyrat. Vi får se om det blir kvar eller om det jäser bort i nästa jäsrunda. Nedan är även så mjöden omtappad och körbärsmoset bortsilat. 
 
 
Intressanta färger! Mjödet är rosa och ganska klart redan. Vinet är grumligare och mer grågrönt. Hm. Nytt vatten i vattenlåsen och ned i källaren på efterjäsning. 1 till 2 månader.
 
 
Sedan var det dags för tappning. 😋 Usel bild, men vinet åkte på vinflaska för efterlagring ytterliggare och mjödet fick tappas på 33:or för praktiskt backlagring. 
 
 
 
Hur smakar det och hur blev det!?
 
Vinet på druvor är fortfarande något grumligt (blir mer grumligt vid kylskåpsförvaring). Doftar och smakar  - vin. Går onekligen att bli rund under fötterna på. Något spretigt och vill en massa saker överallt. Hoppas det lugnar ned sig med nåt års lagring. Vårt plommonvin lugnade sig och hittade smakerna efter 1-2 år i lugn och ro. Svagt mousserande.
 
Körsbärsmjödet doftar fantastiskt. Honungen och sötman går först, sen hittar man fruktiga toner och "röda bär", som man säger. Len smak, inte så sött som det doftar. Mjödsmak, men lätt sådan. Smakar mindre körsbär än vi hoppades. Något flyktigt och bärigt som snabbt åker förbi smaklökarna. Mycket svagt mousserande. Hade nog varit en roligare dryck om man tillsatt några gram socker vid tappning för att få till lite bubblor. Men vi skall inte klaga. Efter ett glas eller två smakar det fantastiskt. 😄 Plus att det blev så otroligt klart efter sista tappningen. 
 
 
Ett glas sommar lagom till nyår. Mycket trevligt. 😉

Oxalsyrabehandlat och klart!

Nu orkade inte Michael vänta längre. Vädret lovade att hålla sig runt nollan och när det lackar mot jul har man annat att stå i än att oroa sig över att få oxalsyran avhandlad. 😅
 
I somras, vid ett av besöken till lokala (nåja) redskapshandlarn´, så passade vi på att hamstra på oss de här vettiga plastflaskorna. 
 
 
Oxalsyra i torrform redan portionerad i behållaren. Blanda 250g socker med 250g vatten och häll i. Skaka om och behandla bigården! Så lätt. Om inte annat så kan vi ju nästa år använda samma behållare, men tillföra egen torrvara och blanda som innan. Vi tyckte oavsett att det verkade smidigt!
 
Dagen efter blandning laddade Michael en kylväska med varmvatten i petflaskor och stuvade oxalsyran runt om. På tio minuter var allt varmt och mysigt och redo för avfärd. 
 
Kylväskan passade dessutom som handsken på golvet i nya bi-bilen. Måste vara ett tecken! 😉
 
Sedan var det bara att köra racer mellan bigårdarna och hålla syrablandningen ljummen och ingreppen minimala. Från innertak av till droppat och innertak på tog det kanske tio sek. Inga större kostigheter. Alla bigårdarna avhandlade på tre tim. 
 
En av årets nya bigårdar. 
 
Utav de 63 invintrade samhällena verkade två, tre stycken lite väl klena och vi får se om de håller genom vintern. Alla tre sena avläggarna vi gjorde är starka och vi såg ingen volymskillnad på dem och produktionssamhällen från i år. Alla kuporna är fulla med mat och nu när oxalsyran är droppad kan vi summera att vi gjort allt vi kunnat för att få levande bin med oss till våren och går något åt skogen får vi skylla på något annat.