Sigge är död. Leve Sigge!

Vår första tupp, Sixten "Sigge", dog i vintras. 😢 En massiv tupp av Sussex-modell. Muskulös, ståtlig och vacker. Snäll mot de svaga - tuff mot... egentligen ingen. Han var en riktig räka (förutom om någon annan ungtupp försökte visa framtårna - då small det bra i hönsgården). 😅 Mot damerna var han en charmör och gentleman. Försökte förvirrat styra upp eller distrahera damerna om det uppstod bråk i rangordningen. Blandat resultat. Men, som sagt, nu är det över. Han blev hes, en vecka senare somnade han i på pinnen. Så Sixten är död! Leve Ny-Sixten!
 
6 kilo ursnäll gammel-Sixten! 😘
 
Knappt 3 kilo ny-Sixten! 😘
 
Den nya Sigge är en Leghorn med personlighet. Vi har bekantat oss med honom och han har blivit fint fostrad av damerna i typpegården. Ingen tvekan om vilka som bestämmer där inte. Kollektivet sätter gränser, men allt efter han blir mer vuxen har de gett honom mera utrymme. Nu mera sköter han sig mycket fint och galer som han skall, tar hand om sina skyldigheter bra och är lika snäll mot alla - precis som Sigge. 😊
 
 
Den flyttbara hönsgården i vinterskrud. Sigge håller koll. Damerna levererar 5-6 ägg dagligen. Ett hägnat paradis för en Sixten. 

Årets första kycklingar.

Hm. 😊 De är lite sena i år våra höns. Vanligtvis brukar de vara heta på ruvning redan i början på mars. Jo, vi hade en höna som blev ruvsugen och ville surna till i januari... men det tyckte vi var lite för tidigt, så den räknar vi inte. Vi avstyrde henne utan större bekymmer och efter några dagar tappade hon lusten. 
 
Men nu var mammahönan tillbaka med siktet inställt på minitypper. Och så som i ett trolleritrick så möttes vi av denna syn när vi kikade in efter ägg i redena en morgon i helgen. 
 
 
"pip, pip, pip, pip, pip, pip, pip", sa de och var alldeles mjukgosiga. Mammatyppan håller stenkoll och tolererar en gnutta kel med kycklingarna, men drar skarpa gränser med knorranden och blickar som säger att: ett mys till och skjorta e tom. 😅 Vi respekterar så klart hennes åsikter. 
 

Få djur är så nyfikna som höns.

Idag var det starka vårvibbar och solen inte bara kryssade mellan molnen (kändes det som), utan den sken med god vigör och smälte snö och värmde söderväggar. Så till den grad att vi fick släppa badrumsrenoveringar och ta oss an hönshuset. Ett boende som sett bättre dagar vad gäller städning och luftning. Det är inge kul att vränga typpe-huset ut och in när det är -5 grader eller fläktar en frisk nordanvind som har inställningen att här skall det inte snålblåsas. :(
 
Men som sagt idag var det fördel sol och hönsen fick sin skit rensad och sitt strö bytt som värsta lyxkryssningen. Och höns är nyfikna. Vissa mer än andra. Kunde inte låta bli att ta ett par bilder på damen som promt ville ned i påsen med smutsig strö för ett sista krafs. Hahaha. :D
 
 
 
Tre gånger fick vi lyfta ur hönsfröken för att kunna slutföra jobbet. Sista gången passade vi på att doppa hennes fötter i olja mot fotkvalster då vi ändå hade henne i famnen. Smått förnärmad gick hon över till det nya ströt för att kontrollera om det krafsbart. Vilket det var.