Hönsmamman badar sandbad.

Typpegården utökas med smått och gott. Gula dunpipisar som 'piper'. :)
 
Typpemamma Sussex har på kuppen blivit mycket tillgiven i och med ruvning och ett par kycklingkullar. Mer tillgivna höns är trevligare än höns som flaxar åt alla håll bara man öppnar dörren till hönshuset. Så bara bonus, just nu.
 
När vädret bjuder på torka blir det snabbt trångt vid närmsta grop med damm/jord/sand. Men då de andra hönsen tog en stilla siesta fick mamman och kycklingen tillfälle att bada lite tillsammans.
 
 
 
 
Sen kom Sixten för att kolla så inget fuffens förekom. 
 
 
Hahaha... Han är bara för skön, Sixten. ;)

Vår och kycklingar.

En höna som blir typiskt ruvnödig får lite udda grejer för sig. Hon blir extra virrig, får extra bråttom och får ljud för sig. Ljud är alltid svårt att beskriva, men de får liksom ett skrockande "bopp... bopp... bopp... bopp..." för sig. Man riktigt hör på hönan att hon har bråttom. :) Några dagar efter de första tecknen i förändrat beteende så börjar damen i fråga bli mer och mer benägen att ligga länge på värpta ägg. I början bara aningen för länge. Sedan allt längre. Det drar ut på tiden och rätt som det är när man skall stänga för typpera på kvällen så sitter hon inte på pinnen med de andra. Hon har plattat ned sig i ett rede. Med största sannolikhet på några fina ägg.
Nu när vi lärt oss känna igen de första tecknen med nya ljud och att de får mer bråttom så får man någon veckas förberedelsetid. Vi kan föra ett resonemang om huruvida vi skall utöka flocken? Om det är för tidigt för en lyckad ruvning? Osv. 
 
Svårt att neka en ruvnödig höna några ägg att ligga på. Inte heller lätt att tunna ut flocken när det blir för trångt i hönshuset till hösten. :( Något att ta ställning till, som sagt. 
 
 
 
I påskas (långfredag för att vara mer precis) så kom det som på beställning lite nytillskott. Vi kikar in i hönshuset och kollar läget. 
 
I dörren möter oss en av förra årets bordskycklingar - Fluffy. 
 
 
Inne i hönehuset har kycklingburen fått flytta in igen. Där får mamman och de nykläckta vara ifred från de andra i ungefär två veckor så kycklingarna hinner växa till sig lite och socialisera sig lite med de andra typpera. 
 
Det är en av Sussex-tvillingarna Junith som fick ruvlust (förstagångsmamma). Hon undrar vad jag pysslar med när jag tar fram kameran. 
 
 
Under sig har hon ett par veckogamla, konstant pipande yrväder:
 
 
Som synes har de redan fått vingfjädrar. Den ena kommer nog få en klassiskt sussexmönster. Den andra kommer nog bli typ, beige á la Fluffy? Skall bli kul att se dem utvecklas och växa till sig. :)
 
Och knappt så hann dessa minidunisar kläckas förrän nästa höna plattade sig i ett rede. Hm. Ett större hönshus hade varit kanon. 
 
 
Denna dam får vi återkomma till ett par veckor in i maj. 

11 fjäderfän.

Nu har vi totalt 11 fjäderfän i hönsgården. Det är stortuppen Sixten, lilltuppen Pip, (Madame) Agda, Fluffy (en av bordskycklingarna som Elsa döpte...), Grå, Brun och Svart (Hedemoratöser), Junith och Junith och Judith och Judith. Sigge, Agda och töserna Hedemora är gamla i gården och varit med förr, som man säger. Något som fick en att dra på munnen när det kom snö och minusgrader härom veckan. ;)
 
Erfarenheten låter tala för sig. Fina damen Agda rubbade inte en tå i ansträngning att ta sig ut i kyla och snö. Hon satt kvar inne och var fullt nöjd med att bara titta ut. Hedemoragänget hade inga betänkligheter över snön (eller någon väderlek överhuvudtaget - de går ut och låter sig bli väderbehandlade oavsett). Men så hade vi ju nytillskotten som bara upplevt sol och sommar. 
 
Betedde sig som vanligt och hade bråttom ut när man öppar luckan men tvärnitar halvvägs ut inför detta nya vita. Hahaha. Man riktigt såg hur deras hjärnor gick på högvarv. "Vad var detta?"
 
 
Så småningom,  dock, kom de ut. Fluffy (gräddbrun till höger ovan) är väldigt på och måste vara med hela tiden. Nyfiken som bara den. Hon kunde inte hålla sig utan hoppade till sist ut. Följd av Pip (bakom henne ovan). Även Juditharna och Junitharna vågade sig till sist ut (systrarna Junith är de som ser ut som klassiska Sussexhönor - från Sixten, fast med lite brunt på ryggen - från Hedemora Brun). Juditharna är fördel Sussex, men saknar den svartvita kragen.
 
Det var även dags att få igång värmelampan och efter en stunds grejande för Michael och en stunds upptäcksfärd för typpera, så parkerade systrarna Judith sig på sittpinnen närmast värmelampan. Fick nog intrycket av att de var måttligt imponerade av snön.
 
Gott inklämda mellan vintersolen och värmelampan. Ibland är det fint att vara höna. ;)
 
 
 
Sigge har som vanligt full koll och spanade in Michael när han dokumenterade livet i hönsgården. Och Sixten, Sixten går ut om han måste. Serveras det matrester måste han ju gå ut och presentera läckerheterna för damerna. Även om det råkar vara lite snöigt.
 
 
Fast idag är det mest regn och slaskigt. Hedemoratöserna har konstaterat att det är dåligt med mask, trots väta. Brun ligger under värmelampan och jäser. Pip övar på att gala. Sixten ser road ut och triumferar.