Tomatskörd (och no-nonsens plommonmarmelad!)

Woohoo! Dags för lite konservering av tomater inför vintern. En runda i tomathuset blev en lagom skörd för en första omgång med tomatkross. Och jo, det är en jäkla skillnad på hemmagjord och köpe. Fördel hemmagjord då, såklart. ;)
 
En större korg hade varit klädsamt. Som det är nu trillar tomater överallt när man försöker plocka lagom. :)
 
Sedan är det bara att hålla det basic. Känner man mig vet man att här blir det inga Mona-Lisor. Här blir det så enkelt som möjligt och sedan ner i burk. Punkt. SÅ... därför blir det en snabb sköljning, följt av ett enkelt grovhack där jag bara delar tomaterna i två eller om jag orkar fyra bitar. Små tomater åker i hela. 
 
 
Luktar så jäkla gott!
 
Föga överraskande så hamnar det på spisen. Vatten behövs knappast, men om man har bråttom *harkel* så kan man slå i en deciliter vatten i botten för att få igång koket. Tomaterna skall bara bli lite mosiga! Sedan lägger jag de mjuka tomaterna i köksassistenten och kör med kniv så det hackas till lagom konsistens. Efter det är det tillbaka på spisen igen. Ett uppkok på kanske tio minuter eller så. Klart för att hällas upp i diskade burkar. Tomaterna skall vara så varma som möjligt när de hälls upp. När burken är tämligen fylld åker locket på och då passar jag på att vända burken upp och ned några sekunder så insidan locket blir skållat. Man får vara lite snabb för burkarna blir snabbt varma så de inte går att ta i. På detta sätt brukar vi göra och tomatkrosset har inte möglat eller blivit dåligt för oss. De burkar som vi haft längst (vi äter ju upp dem!) har vi haft mer än halvåret i alla fall. Detta år med tomatskörd hoppas vi kommer klara sig till nästa sommar.
 
 
 
Samma dag skickade Michael denna bilden till mig:
 
Han hade passat på att göra plommonmarmelad! En upprepning av förra årets kanonmarmelad! 
 
Förra året blev här på Rännagården den sämsta någonsin när det kom till äppleskörd. Vi har ingen aning om vad som kan gått fel, men knappt ett äpple vi fick. Otroligt deppigt och äpplemustningen var hotat (som dock ordnade sig till slut efter ett par äventyr). Men plommon det fick vi. Så det knakade i de stackars plommonträden. Vi kompenserade den usla äppleskörden med plommen. Färska plommon, frysta plommon, plommonvin, plommoncider, plommonkräm och plommonmarmelad. Vi kan avslöja att det är rätt begränsat vad man kan göra med plommon. Jo, faktiskt. Är man inte kreativ så ger inte internet särskilt mycket på plommonreceptfronten alltså.  
 
Efter att ha letat nätet runt efter ett enkelt recept (som passar mig) så hittade Michael detta i en bok vi hade i bokhyllan. Typiskt... Det var Ica Kurirens - Safta, Sylta, Konservera, Frys in. Håll i er nu för det här blir riktigt enkelt:
 
3 kg sköljda och urkärnade plommon. 
8-9 dl socker per kg plommon.
1 msk färskriven ingerfära (eller en kanelstång, eller kardemummakärnor, eller inget alls).
Skumma av med jämna mellanrum.  
Koka tills marmeladen klarar geléplovet. 
Klart. 
 
Inget konserveringsblask eller bös. Frukt och socker skall koka. Det räcker. No-nonsens. Häll på burk. På med lock. Vänd för att skålla locket. Ställ sedan att vila och invänta ploppet från locket då det vakuum som bildas i burken när det svalnar drar in locket ordentligt. Kolla noga så alla lock buktar inåt när de svalnat. 
 
Hur det smakar? I början kan ingerfäran vara framträdande, men redan efter ett par veckor har ingerfäran gift sig väl och gått samman smakmässigt med plommonen. Någon som bara blir bättre och bättre över månaderna. Gör man marmeladen nu är den en fullträff runt nyår. Macka, ost och plommonmarmelad är klart beroendeframkallande. ;)
 
 
Marmelad och tomatkross som skall ner i källaren för vintervilan. Snart blir det ett par omgångar till! 
 
 

Dressyrträning.

Idag har Elsa tränat dressyr för Christina Strand på Vedums ridverksamhet. Där har vi båda fått möjligheten att fördjupa oss i dressyr. Jag under gårdagen och idag var det Elsas tur.
 
Då vi inte har någon egen häst så har Elsa fått låna sin favorithäst Thor, som är inlånad till ridverksamheten. En fantastisk ponny, snäll och framåt.
Självklart blir lille hästen extra piffad med flätor i både man och svans. Ska man träna dressyr så måste man ju vara fin.
 
 
 
Dags att gå ut till paddocken för att värma upp.
 
Elsa på Thor. En häst som är otroligt mysig. Numera Elsas favorit.
 
Klantig som man är så är inte kamerabatteriet laddat och givetvis hittar man då massa fina potentiella tillfällen man vill föreviga. 
 
 Nästan lite Cowboy-känsla över bilden på Christina Strand.
 
Christina gav oss värdefulla nycklar för vår framtida utveckling. Elsa fick beröm och Christina tyckte att Elsa tog emot information bra. Sade Christina t.ex. till att Elsa skulle göra på ett vis så gjorde Elsa så och resultatet av det blev jättebra.
 
Elsa är lycklig och stolt över lektionen. Massa cred. till Camilla Strandäng som driver ridverksamheten och som fortsättningsvis utbildar oss båda och tagit oss dit vi är idag. Det är ju bara så himla kul och speciellt att fara runt på en häst! :)

Invintra bina med foder i påse.

Vi må vara helt ute och cykla, men nånting var det som fick oss att testa. Mestadels var det nog det faktum att behöva köpa alt. tillverka foderlådor till invintringen. Visst funkar glassbunkar och hinkar och diverse kreativa attiraljer... men det vore gott att slippa släpa runt och förvara ytterligare en pryl som bara används en gång om året, typ. Jag menar skall man ha, säg hundra bisamhällen, så måste man förvara etthundra foderlådor. Det är värdefull yta som kan användas till bättre saker när det kommer till biodling. En sarg har man redan. Multifunktionell dessutom. En påse tar liten plats. Den också med flera funktioner. Kombinerar man detta så borde det bli en skrymmande last mindre. Eller? Vi måste testa.
 
Sagt och gjort. På tåget till Beecome hoggade vi tåg-wifi och surfade efter en påse som kunde duga. Nån månad senare hade vi fått ett par varuprover och hittade en som passade rätt bra, faktiskt!
 
Lite lagom blek i tidig vårsol... Inte kamerablyg här inte. :P 
 
 
Michael hivade i 20 liter och kollade efter läckor. Verkade fungera bra. Till och med så bra att hela påsen gick att lyfta ur sargen med sina 20 liter utan att påsen gav vika eller läckte. Bra! Några tester senare hade vi bestämt oss för denna modell. Tydligen en påse för styckdetaljer till slakt. Man klär insidan av en kartong med påsen och fyller med kött, helt enkelt. Svetsade fogar ger en platt botten. Livsmedelsgodkänd.
 
Spännande, men hur skulle den hantera sig i fält? Vi beställde en omgång påsar för just detta.
 
 
Michael snickrade distanser att ha till fodersargen
 
 
Jag tvättade lecakulor... :(
 
Inte fullt så nöjd som man kan tro av bilden, men låt gå... ;)
 
Vi införskaffade även en dränkbar pump för att blanda sockerlösning. Det blev en tripp till Biltema... 
 
 
Socker hade vi ju redan så det var bara att blanda. 
 
 
Pumpen fungerade rätt okej. Ungefär som man läst om pumpar och sockerlösning. När lösningen tjocknade blev det tufft för vår lille pump och motorskyddet slog ifrån efter ett tag. Sedan startade den och gick med intervaller om cirka 2-5 minuter. Men hursom - blandat blev det. 
 
Sockerlösning är rätt kladdigt! Se till att slangen sitter fast! *harkel*
 
 
 
Så blev det äntligen av att testa på riktigt! Ut i bigården och skatta och ställa iordning ramarna. Plasten under innertaket drog bak för att skapa ett utrymme för bina att komma upp. Sedan sattes sargen på. I med distansen/bigången!
 
 
I med påsen!
 
 
Vik över kant. Sedan fyllde vi på lite lecakulor som flytbojar till bina och där efter 12,5 liter 60%-ig sockerlösing. Eftersom vi var lite osäkra på hur påsen skulle sköta sig så häftade vi fast den i distansen och satte ett par tejpbitar över kanten ned till bigången så att inte påsen skulle vika sig. Det gjorde vi efter vi fyllt på med lecakulor och foder så inte påsen skulle få för sig att sträcka sönder sig. 
 
 
 
För att locka bina upp till fodret så rilade vi ned lite sockerlösning i bigången. Sedan på med innertak och yttertak.
Det gick lite knackigt i början med påsen och hur den skulle skäras till och vikas ned i bigången, men vid fjärde kupan hade man fått lite snits på´t. ;)
 
 
Michael var ute dagen därpå och kollade hur det gick med infodringen och kunde konstatera att det gick hur bra som helst. Bina vandrade så snällt över kanten fram och tillbaka för att hämta ned fodret. :)
Efter denna omgång med 12,5 liter så portioneras resten ut i tre stycken 4 liters doser med någon veckas mellanrum eller två. I slutändan skall de vilket fall ha fått cirka 20 kg torrsubstans. När invintringen är klar får vi utvärdera hur det var att infodra med påse.