Tomatsäsongen är över.

Vi kan tacka oss själva över att vi investerade i en bevattningsanordning till tomatväxthuset. Utan den hade vi haft en hög med tomatkompost lagom till juni. 😅 Det var bara så in i bomben hektiskt i somras och att springa och vattna stup i ett, likt förra året, hade resulterat i tomatkatastrof. Men, som sagt, med slang tillkopplad och en autovattnarmojäng som droppbevattnade tomaterna vid behov, överlevde de stackars krakarna och kunde producera en del tomater åt tomatsugna. 
 
Hihi. Minitomatisar! Ingen aning vilken sort, men de avlånga, orange är bara så jäkla goda! 😋
 
Men nu har frosten redan nupit och det är mer brunt än grönt i växthuset. Michael plockade av de sista tomaterna - som synes även gröna - för att städa rent hus. 
 
 
Här skymtas bevattningssystemet. 
 
 
Tomatplantorna hamnar i komposten och säckarna bärs ut. De sprättas och töms på jord för jämna till på tomten (hönsen gräver ju badgropar i gräsmattan så man stukar fötter i vänstervarv när man klipper gräset!). 😣
 
Så vad fasen gör man med gröna tomater? Michael visste råd och ett-tu-tre så hade han picklat dem i en 1-2-3 lag med lite kryddor! 
 
 
Vi har inte smakat än, men ryktet säger att det skall vara väl ätbart i sällskap med en bit stek, potatis, sås och vinbärsgelé. Låter som ett söndagstillbehör med andra ord. Nu skall vi bara se om burkarna får plats bland tomatkross och inkokta tomater och diverse varianter av de två... Michael har varit flitig, den rackarn´. 😄
 
 

Grönkål - dags att plocka in det sista.

Jo´rå, så att... Michael går och sträcker sig och ser stöddig ut när grönkålen kommer på tal. Bara ett och ett halvt grönkålshuvud(eller vad säger man?), gick åt till rådjuren. 
 
Han hade (eller vi för den delen) högflugna planer om att grönsakslanden skulle stängslas in och skyddas, men vi hann eller orkade inte med det. Istället täckte Michael över grönkålen med odlingsväv under vinter och senhöst. Och nog hade rådjuren smaskat i sig grönkålen om de kommit åt. Men nu var det bara lite på ett hörn de kom åt när väven blåst av under en höststorm. Kålen stod emot både snö och kyla och vind och kunde skördas både till höns och oss hela hösten fram till nu, typ. För nu, är det dags att ta hand om de sista kvistarna och kalla grönkålsåret 2017 avslutat. 
 
Inte mycket kvar när vi plockat och knipsat. Bara några stammat och småblad. 
 
Nog hade de kunnat stå kvar in till februari, men det som var kvar var inte övermäktigt att skörda så va´fasen. In med böset. ;) 
 
Sagt och gjort. Det sköljdes och rensades. Egentligen bara att skära bort det grövsta av bladnerven...
 
 
Sedan en snabb förvällning. 5 minuter kanske. 
 
 
Vi sköljder den avrunna grönkålen snabbt i kallt vatten och kramar sedan ur den. Det blir en kompakt boll. Stoppa bollar i fryspåsar och platta till. Det tar inte mycket plats i frysen när det väl är klart. Vad man har här är ett hyggligt grönkålsbestånd. Såg mäktigare ut i landet än här i påsar. Hm. 
 
 
Frys in. Tvärlätt och användbart i det mesta. Ungarna ser lite suspekt på grönkålen, men äter om det serveras i grytor osv. :)

Dåligt äppleår = dags att beskära.

Inte helt sant, men inte heller helt fel. Våra äppleträd blommade någorlunda friskt och det såg ut som om det skulle kunna bli något utav det hela. Rikligt med humlor och bin surrade och mådde i träden. Men lömska nätter med frost och glåmiga dagar med blåst gick hårt åt blomningen. Det var över på en vecka och helgen där efter stod plommonträden i vacker skrud och se plommon, det fick vi massor av. Äpplen? Kanske 10-talet fördelat på 7 träd! Som tur var gick det bättre hos mor och far i Hedared och Michael och Elsa for dit en helg och fyllde bagagen med lånta äpplen så vi kunde få till åtminstone en omgång med äpplemust. Tack, mamsen och papsen! :)
 
Så i brist på frukt för träden att lägga krut på kan de lägga den på annat. Så som att läka och samla kraft till nästkommande år. Vi beslutade oss för att gallra. Något vi gjort tidigare år, med gott resultat, när skörden uteblivit. Med det goda resultatet menar vi att det har blivit finare träd och stabilare skörd kommande år. 
 
Ja, inte klipper vi träd nu om någon undrade. Det gjorde vi i somras.
 
 
Hööög tid att gallra ur den här stackaren. Risigt värre. För att inte tala om hur misshandlad man blir när man försöker klippa gräset in under den här kraken. Nog är nog och bort med krafset. Luftigt och mer plats för sol. Tack och bock. Nu håller vi tummarna för att det skall bli mer frukt på den här än vad vi fått de senaste 4-5 åren, då det varit tunt och gärna lite skorvigt. 
 
Under vintern skall det runt träden ösas hönsgödsel som får dela med sig av sina godsaker och rinna med regn och smältvatten ned i marken till rötterna, nu när inte gräset snor åt sig allt. 
 
 
Glad är jag också åt att vi gjorde insatsen att skydda småträden från rådjur och hare redan i fredags. 
 
 
Och Vikarrydymparna - absolut!
 
 
I söndags såg det ju ut så här:
 
 
Inte lika roligt att knacka ned käppar och häfta nät då inte. Så *klapp, klapp* på axeln där.