Tomatskörd (och no-nonsens plommonmarmelad!)
Woohoo! Dags för lite konservering av tomater inför vintern. En runda i tomathuset blev en lagom skörd för en första omgång med tomatkross. Och jo, det är en jäkla skillnad på hemmagjord och köpe. Fördel hemmagjord då, såklart. ;)
En större korg hade varit klädsamt. Som det är nu trillar tomater överallt när man försöker plocka lagom. :)
Sedan är det bara att hålla det basic. Känner man mig vet man att här blir det inga Mona-Lisor. Här blir det så enkelt som möjligt och sedan ner i burk. Punkt. SÅ... därför blir det en snabb sköljning, följt av ett enkelt grovhack där jag bara delar tomaterna i två eller om jag orkar fyra bitar. Små tomater åker i hela.
Luktar så jäkla gott!
Föga överraskande så hamnar det på spisen. Vatten behövs knappast, men om man har bråttom *harkel* så kan man slå i en deciliter vatten i botten för att få igång koket. Tomaterna skall bara bli lite mosiga! Sedan lägger jag de mjuka tomaterna i köksassistenten och kör med kniv så det hackas till lagom konsistens. Efter det är det tillbaka på spisen igen. Ett uppkok på kanske tio minuter eller så. Klart för att hällas upp i diskade burkar. Tomaterna skall vara så varma som möjligt när de hälls upp. När burken är tämligen fylld åker locket på och då passar jag på att vända burken upp och ned några sekunder så insidan locket blir skållat. Man får vara lite snabb för burkarna blir snabbt varma så de inte går att ta i. På detta sätt brukar vi göra och tomatkrosset har inte möglat eller blivit dåligt för oss. De burkar som vi haft längst (vi äter ju upp dem!) har vi haft mer än halvåret i alla fall. Detta år med tomatskörd hoppas vi kommer klara sig till nästa sommar.
Samma dag skickade Michael denna bilden till mig:
Han hade passat på att göra plommonmarmelad! En upprepning av förra årets kanonmarmelad!
Förra året blev här på Rännagården den sämsta någonsin när det kom till äppleskörd. Vi har ingen aning om vad som kan gått fel, men knappt ett äpple vi fick. Otroligt deppigt och äpplemustningen var hotat (som dock ordnade sig till slut efter ett par äventyr). Men plommon det fick vi. Så det knakade i de stackars plommonträden. Vi kompenserade den usla äppleskörden med plommen. Färska plommon, frysta plommon, plommonvin, plommoncider, plommonkräm och plommonmarmelad. Vi kan avslöja att det är rätt begränsat vad man kan göra med plommon. Jo, faktiskt. Är man inte kreativ så ger inte internet särskilt mycket på plommonreceptfronten alltså.
Efter att ha letat nätet runt efter ett enkelt recept (som passar mig) så hittade Michael detta i en bok vi hade i bokhyllan. Typiskt... Det var Ica Kurirens - Safta, Sylta, Konservera, Frys in. Håll i er nu för det här blir riktigt enkelt:
3 kg sköljda och urkärnade plommon.
8-9 dl socker per kg plommon.
1 msk färskriven ingerfära (eller en kanelstång, eller kardemummakärnor, eller inget alls).
Skumma av med jämna mellanrum.
Koka tills marmeladen klarar geléplovet.
Klart.
Inget konserveringsblask eller bös. Frukt och socker skall koka. Det räcker. No-nonsens. Häll på burk. På med lock. Vänd för att skålla locket. Ställ sedan att vila och invänta ploppet från locket då det vakuum som bildas i burken när det svalnar drar in locket ordentligt. Kolla noga så alla lock buktar inåt när de svalnat.
Hur det smakar? I början kan ingerfäran vara framträdande, men redan efter ett par veckor har ingerfäran gift sig väl och gått samman smakmässigt med plommonen. Någon som bara blir bättre och bättre över månaderna. Gör man marmeladen nu är den en fullträff runt nyår. Macka, ost och plommonmarmelad är klart beroendeframkallande. ;)
Åh vilken mysig och inspirerande blogg ni har!! Här kommer jag kika in fler ggr =)