Vinbärsgelé med eftersaft.
Lite på sluttampen med vinbären, men skit samma. Har man kvar kan man göra nytta av dem. Glöm snygga bilder på flasksaft-med-hemmagjord-etikett och ge-bort-glasburkar. Orkar man så kan man fantisera nåt snyggt. Just nu är det rätt befriande att bara få det burkat och i frysen...
Traditionellt så har Michael även i år gjort gelé på vinbären. Röda vinbär (våra svarta vinbär misshandlades svårt under flera år av alla krafter som kom åt och gav till slut upp. Michael kämpar dock hårt för att återinföra de svarta bären på gården igen). De röda däremot. Vilken kämparglöd! År efter år! Massa vinbär. :) Det enda vi kanske gör är att aska dem då och då och kanske gallra några gamla grenar. Tacksamt arbete som passar mig. ;)
Efter gemensam ansträngning (Michael hojtar och plockar, jag suckar och himlar med ögonen och plockar, barnen gnäller och plockar), så kan vi skörda för en årsförbrukning gelé och saft. När jag funderar lite på det inser jag att vi faktiskt äter ganska mycket gelé. Vi är en geléätande familj. Till steken, grytan, kycklingen, kalkonen, köttfärslimpan och biffen. Vilket för mig till att vi också äter ganska mycket av de nämnda rätterna... För att citera vår ljuvliga dotter: "Ingen jävla gryta!"
Men nu var det gelé och eftersaft som gällde. Och det börjar enkelt med vinbärsbusken.
Den här gör oss självförsörjande på vinbärsgelé.
Vi plockar i 2-liters glassburkar. Fem-sex stycken räcker till en omgång gelé och saft. Vi gör detta gånger två för att säkra upp förbrukningen. Koka hellre två omgångar än en stor. Gelén är tuff att få bra i för stora kok (för oss iaf).
Ner i grytan tillsammans med nån deciliter vatten för att få fart på koket.
Vi gör det enkelt för alla inblandade och förklarar att det kokar upp. En potatisstämp mosar de lättkokta bären. Bärmassan hälls i en saftsil och får rinna av. Efter ett tag tappar man tålamodet och börjar klämma på silen för att det skall gå fortare. Bärmassan är varm och man blir kladdig om händerna. Med lite kamp blir det ca 3 liter bärsaft att koka vidare. Michael kör 9dl socker per liter bärsaft och det har funkat kanon alla gånger. Koka upp, låt sjuda, skumma av kontinuerligt. När koket klarar gelétestet (googla!) är det färdigt. Häll i diskade burkar och på med locket. Men se upp! Burkarna blir varma nåt så in i helv... När burkarna sedan svalnar ploppar burklocken in och det blir vakum i burken. Tätt och bra. Håller utan bekymmer i ett par år minst!
Men sen blir det eftersaft. Något vi började med för två år sedan då det verkade synd att slänga de kokta bären som fortfarande hade kvar att ge. Så ner i grytan igen. På med 3 liter vatten. Koka upp en gång till. Ordentligt! Tillsätt även en ekologisk citron i skivor för medkok.
Ett varv till i saftsilen.
Ner i grytan och koka upp igen. Den här saften skall frysas så man kan dra ned på sockret. Ca 5dl per liter funkar. Mindre om man inte är rädd för lite syrlig kärvhet. Skumma av om det behövs. Smaka av så att balansen mellan sött och syrligt blir som önskat. Häll upp i nåt som klarar att frysas.
Resultatet av en omgång bärkok. Klart för förvaring. Inte snyggt men praktiskt. ;)
Så roligt att följa din blogg. Du skriver så otroligt bra och målande. Ni gör ett kanonjobb på er lilla gård. // Hanna