Ympa med "död" ymp.
Vi antar att åsyftan till "levande" ymp består i att den är i kristalliseringsprocessen. Tillsätter man sådan honung till nyslungad/flytande honung tar ympen med sig den nya honungen i bara farten och kristalliserar den också. Smart. Och framför allt lätt. 😃
Att starta en ymp och röra den är ju en baggis om man har några hinkar eller så. Kylskåp och in och ut och röra och så vidare. Men när satsen honung som skall ympas hamnar uppåt ett ton eller två får ju ympen inte plats i kylskåpet längre... Hur gör man då? Utan kylrum eller andra fräcka grejer får man fundera. Alltså egentligen så är ju en levande ymp en död ymp. Man tar sonika färdigkristalliserad honung och blandar med ny okristalliserad. Rör om och ger så optimala förhållanden man kan för kristalliseringsprocessen. "Levande" eller "död" är olyckliga beskrivningar. Processen i sin helhet borde gå att upprepa i större skala. Så det gjorde vi.
Nyslungad, avskummad honung.
Tillsätter mycket finkristallin honung. Som honungsmakare skulle vi kalla den "smörig" i konstistensen. Ungefär 1½-2 burkar motsvarande tror vi.
Sedan rör vi hinken slät och homogen i färgen. 5 minuter ungefär (ymphonungen var ganska hård/kall).
Sedan rörde vi varje dag i fyra dagar. Resultatet blev mycket trevligt. 😊
Len, slät, mjuk och smörig. Fick stå och sätta sig i först 20-22 grader och ställdes efter två-tre dagar ned i källare i temp 18-20. Resultatet är mycket positivt.
Michael började dock muttra om rörverk och andra doningar då 40 hinkar x 2-5 min rörning tog sin tid. 😅 Men på med talbok i lurarna och dryck inom räckhåll, så är ett varv snart gjort.
Summa summarum: I med färdig honung i den nyslungade och rör som en hejjare. Vi gjorde så på all honung vi behåller i år (för-, hög- och sensommarhonungen) och konstaterar att ju finkristallinare honung som används som ymp - desto bättre blir resultatet. Men så är det ju även om man kör kylskåpsvarianten.