I år fick vi lindhonung igen! Hurra!
2017 var första året vi fick möjlighet att ställa upp kupa på ett linddrag. Ett samhälle drog in 50kg lindhonung på 2 veckor. 😍 Lindhonungen var en ögonöppnare! Vilken smak! 2018 försökte vi igen, men där gick det bet. Fem kilo smörkola. Vet i katten vad de kämpat sig till, men inte var det lindhonung i alla fall.
Nya tag i år. Platsen där vi fått möjlighet att ställa på linddrag (2 jättelindar) är lite speciell eftersom det inte finns något annat drag samtidigt på vänligt avstånd. Detta ger möjlighet till att få en mycket ren lindhonung. Och har bina att välja på att flyga på lind 30m från kupan, eller flyga 1,5km för lite blåklint, är de inte dummare än att de väljer linden. 😉
Lind i full blom! Låter som det gått en svärm i linden! 😅
På dagen har vi skattat ett lämpligt, starkt samhälle där drottningen styr med järnhand och bara tillåter en ytterst liten honungskrans i yngelrummet. Honungen hänvisas till skattlådorna! Efter skattningen har vi satt på två lådor utbyggda ramar redo för linddrag. På kvällen, när alla bin är hemma, lastade vi kupan i bilen och körde till destinationen. Bina tyckte det var varmt och uppskattade inte fullt ut bilfärden, men satt snällt kvar på kupan under hela spektaklet (vi körde med öppet fluster).
Ser lite läskigt ut kasnke, men det här är inga bekymmer.
Vi stoppade in lite lindblommor i flustret för att ge dem en försmak av vad som finns att hämta i närheten (inte en aning om det skulle vara en fördel att göra så, men det kan väl heller inte vara en nackdel).
Dagen efter gjorde vi ett morgonbesök.
God aktivitet och det var inga som helst bekymmer att se att de flög i en vid båge ut över åkerkanten, för att sedan sikta in sig på lindarna. Ett sniff vid flustret för att försäkra sig om draget avslöjar den mycket karaktäristiska doften av lindhonung. Utomordentligt trevligt! 😊
Efter tre veckor var det dags att skatta. Lindens sista blommor har gjort sitt och för att inte få in annat drag i lådorna får man passa och bevaka draget.
Jag stängde dragkedjan i halsen innan jag lyfte plasten, ja. 😅
När man öppnar en kupa som dragit på lind är det en häftig upplevelse. Doften gör en knäsvag. Underbar...
Fastbyggd innerplast brukar avslöja att bina är färdiga med översta skattlådan.
När vi knäcker isär lådorna avslöjar kupans honung även sin färg. Neongul/grön i knalliga nyanser. Bilderna gör inte färgen rättvisa. 😆
Vi blåser skattlådorna och tar med dem hem. En skattlåda lämnar vi eftersom det inte var så påfyllt och dessutom hade för hög fuktkvot. På kvällen flyttades samhället tillbaka till sin hembigård och en skattlåda från ett grannsamhälle fick lånas utifall de behövde mer mat än vad som fanns tillgängligt.
Den här honungen särhanteras och avtäcks för hand och slungas i vår första, handvevade, slunga. 😘
Silning. Bort med vaxflagor och eventuellt bös från kupan. 28kg vägde honungen till slut in på. Klart godkänt. 😋
I strålen ser man den karaktäristiska färgen i gul/grön.
Väl burkad avslöjar sig även en annan karaktär. Den gula färgen! Tyckte inte den var så gul när vi satt och tappade honungen, men väl nedburen i källaren och jämförd med försommarhonungen så var den ganska gul, ja. 😂
Den här delikatessbomben tappas i 250g burkar och är, hos oss, ett stabilt tillbehör till ostbrickan. Gröna, florala, toner och frisk, söt smak där man kan hitta lakrits, mentol och en överraskande, men också mycket smaklig, beska. Nästan lite pirrig på tungan. Man blir glad. 😄
@rannagardshonung på Instagram.
Ni skriver ”Mellanväggar eller utbyggt uppåt i 2 lådor.” om invintring. Menar ni yngellåda plus två lådor?