Bina vädrar vår och vi kollar vaxförrådet.

Som många kollegor rapporterat har vädret lockat bina att damma av vingarna för en snabb testflyg och städning. Även så våra kupor (bara observerat hembigården, men det vore underligt om inte de flesta andra bigårdar också inte passat på när solen låg på). 
 
Som en påminnelse på att vädret är ombytligt - Bigården för 2 veckor sedan:
 
 
Bigården igår:
 
 
 
Skall vi vara oroliga? Njae, egentligen inte. Än så länge är jag och Michael jämförelsevis bara rookie-biodlare, men kollar vi anteckningarna sedan start så ser vi konsekvent att en första rensning har gjorts mellan mitten av februari och mitten av mars (där vi har våra bin - poängteras). Exempel: 2017 luftade bina sig 15 februari, 2018 låg snön kvar till mitten av mars och första riktiga livstecken i kuporna skedde 23 mars. Håller man bara koll på fodret så kan man slappna av. Är kupan tung? Ta det "chill", som dottern säger. 😅 Vi kollar mer noggrant om några veckor när det är dags att skrapa lite bottnar.
 
Vidare är ju detta bara en första rensning. Den riktiga rensningen kommer med mycket varmare väder. Igår var lite bin ute och luftade sig och städade lite döda vinterkamrater. När det riktiga rensningen kommer så är det mycket mer bin ute och hela luften ovanför bigården dånar. Plus att det är bibajs precis överallt! 😆
 
 
När solen ligger på åker även värmen upp några grader i skattlådelagret. Under hösten kör vi ättiksyra för att hålla vaxmalen borta. Sedan tar vintern över med minusgrader och håller dem stången. Nu är det dags att fylla på med ättiksyran igen. Japp, den har dunstat och vi slår på några deciliter i varje lådstapel som får jobba fram tills när skattlådorna skall ut i bigårdarna igen. 😊
 
 

Takbygge till kuporna.

Nu när snön drog in och gjorde att vedskjulsbygget gick i stå, växlade vi över till kupsnickerier istället. 
 
 
Michael muttrar när har skruvar brädfoder i minusgrader, men blir snart glad när han får gå in och leka med sina maskiner i verkstan´. 😘 
 
Varianten av kuptak vi använder bedömer vi kostar för mycket att köpa färdigproducerade, och så länge vi kan komma över material i det närmaste gratis, är det lätt hänt att man tar till egen tid för att snickra själv. Det måste göras en avvägning vad gäller kostnad, tid för produktion, kontra färdigköpt. Det är lätt att skjuta sig i foten, men här är det än så länge värt en helg för hemproduktion. Andra tak duger säkerligen också, tiden får utvisa hur vi gör i framtiden. 
 
Lite strövirke välj ut och kapas snabbt och lätt med bordssåg och släde.
 
 
Virke för 15 tak...
 
 
Visst syns det att mannen läste ritningslära i fyra år? 😅 En enkel skiss för bygget:
 
 
Sarger till taken skjuts samman med klammerpicka och 50mm klammer. 
 
Sarger till 30 tak. 
 
För att fästa isolering lägger vi en sträng med billig fog-/limmassa runt kanterna.
 
 
Sedan klämmer vi dit 50mm frigolit. Just dessa skivor passar perfekt i måtten med två per tak breddledes. Nackdelen är att de är något långa.
 
 
Kalaset läggs i press över natten för att fogmassan skall härda.
 
 
Utstickande frigolit kapas med bladkniv och träsargen målas två gånger. 
 
 
Som yttre skydd och beklädnad används underlagspapp. Här är det lätt att lockas till att köpa för bra grejer. Men det duger utmärkt med rätt billig papp som skall läggas under tex ett plåttak. Tjockare papp är tyngre, svårare att klä lådorna snyggt med och än så länge är taken förvånansvärt lätta att hantera. Något vi uppskattar. Vi vill ha dem så lätta det bara går.
 
 
Snyggt och prydligt inslaget. Fasthäftat med häftpicka.
 
 
Nästan klart. Några kvar att klä in. 
 
I fält är de praktiska som tak och avställningsyta. Sargen går ned 70mm över kanten och de blåser inte av i första taget. Spännremmen är mest för Michaels skull. 😊
 
 
De äldsta taken vi har är fem år och forrtfarande i bra skick. Duger för oss. 
 
 

Tappmaskinen får nya klämmor!

Äntligen har vi fått tummen ur och beställt lite tuffare klämmor än medelklämman. Nu jäklar skall det förhoppningsvis bli tätare än tätast när det skall tappas! 
 
Problemet har varit övergången mellan slangen och böjen till kugghjulshuset. 
 
 
Ibland har det varit lögn i helv... att få slangen att nypa 100% tätt i övergången och då tjuvar det luft den vägen. 😠 Medföljande tjuvluft skapar bubblor och åker med ned i honungsburken. Är honungen på god väg att sätta sig (det går att tappa rätt styv honung med en kugghjulspump!?) så är det inte säkert att bubblor hinner upp och ut innan det blir stopp. Samt att om det inte är tätt så släpper det vakuum som finns i slangen och det kan bli luftfickor, vilket ställer till det med den inställda vikt man angivit tappmaskinen skall tappa... och det blir bara bus av alltihopa! Men nu. Förhoppningsvis. Har vi hittat rostfria klämmor som går att dra åt för kung och fosterland. 😊
 
 
Nu håller vi tummarna inför kommande tappningar och återkommer med en rapport om det var succé eller inte. 😄