Holka tornseglare.
Vi har, så länge vi bott här på gården, haft sommarsällskap av tornseglare. Under sensommaren, när häckning är över och ungarna blivit flygakrobater har de haft stort nöje i att i knippen om 10-20 stycken dyka tätt över våra huvuden när vi grejar på gården. "Riiii, riiii", låter det. Sedan swishar det om öronen när de sniker kalufsen. Säkert inget illa ment - de gillar inte vårt sällskap bara. :P
De har häckat under våra takpannor på storeladan där de uppenbarligen stortrivits. Tornseglarna fanns här när vi flyttade in och hur länge de bott här innan dess har vi ingen aning om. De första åren brydde vi oss inte särskilt mycket om dem, annat än att vi kom att döpa dem till "ligisterna", i brist på bättre vetande. Vi kom senare att ta reda på deras korrekta namn, tornseglare. Där till att uppskatta våra ligister, deras "riiii, riiii" och kamikazedyk över våra huvuden. Det var liksom inte sommar utan dem.
Lånad bild från wikipedia.
Men så blev det så att taket på storladan hade sett sina bästa dagar och hela konstruktionen var på väg att tacka för sig. Valet stod i att riva och bygga nytt eller försöka rädda det som räddas kunde. Det blev det senare. Semesten det året gick till att snickra ladugårdstak. Inte en av mina roligare semestrar (herrn i huset dock salig och fick lunka runt i snickarbyxor hela sommaren...).
Takpannor bort och plåttak på. Tornseglarna uppenbart ledsna året därpå. De kunde inte häcka och bygga bon under plåttaket. Vi hade dock en samling vanliga fågelholkar under öfsadröpet och de kunde med viss möda ta sig an nån eller några av dem. Men tornseglare är till ungeför 85 procent vingar och en vanlig högsmal holk var inte helt trivsam för dem. Lite som att åka buss med en sexmetersstege. Nu skall det erbjudas holk av annan modell.
Michael rotade fram lite gamla brädor (alltså det där är lite intressant, för vi har hört eller läst nånstans att fåglarna helst vill ha en holk som ser lite gammal ut. En ny holk sticker ut för mycket och syns på långt håll och kan därav bli ratad. En grånad och mörk holk liksom döljer sig bättre. Sant eller ej har vi ingen aning om, men om det stämmer skämmer vi bort tornseglarna med riktigt gamla fasadbrädor). Sedan måttade vi efter en bild vi sett i en tidning och skred till verket.
Det här kan nog funka. Den bredare ingången är anpassad för att tornseglarna skall få in sina breda axlar. Inget mästerverk i vanlig ordning, men för fem minuters ansträngning är det här ett slott. :)
Smack, smack så blev det hopsatt.
Pang, pang, så hamnade de under öfset mellan trasten och gråsparven (som bor i de andra holkarna).
Nu återstår att se om tornseglarna gillar vad de hittar. Vi vill gärna ha kvar ligisterna på gården.
Så otroligt fint av er att tänka på Tornseglarna. Nu blir jag nyfiken på hur det går. // Hanna