Okulering - Hur blev det?
Nu var det spännande. Hur hade det gått med okuleringen? Skulle det bli pannkaka eller skulle det bli nåt över huvud taget? Michael var nyfiken så han hoppade och det var knappt jag hann med att få ut kameran och knäppa av några kort innan han snittat vulktejp som en kirurg på ackord.
Men nog hade det hänt grejer. Vi som tyckte att tejpen kanske rört sig lite under veckorna vi gått och sneglat på raden grundstammar. Och visst var det så. Om man ursäktar sig det lite suddiga kortet så ser man att knoppen, ögat, vi okulerat in har växt så att tejpen spruckit. :)
Det ser lovande ut och Michael ser nöjd ut han med.
Det är pilligt...
...men till slut gick det bra även med den sista.
Nu vet vi ju inte riktigt hur det skulle se ut om okuleringen tagit sig, men det såg med våra amatörögon rätt okej ut alltså. ;)
Såret (t-snittet vi gjorde) har börjat vallas över och ögat sitter fast och ögat har till och med börjat bilda knoppen inför nästa år. Med andra ord ser det ganska lovande ut. Tycker vi.
Nu väntar vi på våren och att knoppen skall börja växa. Då binder vi upp den och låter den växa parallellt med grundstammen. Året där på (alltså 2018) kan vi kapa grundstammen och låta det nya trädet bli ett Vikarydsträd. Man får inte ha bråttom när det kommer till att göra fler äppleträd... Hm. Precis min stil... Eller kanske inte. Jag som kollar på film genom att snabbspola partier som verkar trista. Tur att Michael är med på det här projektet. ;)