rannagarden.blogg.se

Traditioner finns det många av. Från somliga nedärvda från tidigare generationer. Breda, stora och alla gör dem. Till somliga nyskapade och så små och nischade att de bara sker inom till familjen exempelvis. Icke desto mindre verkar 'traditionslagarna' lika oavsett. Från att somliga tar det ganska så lätt och resonerar att: ja, ja, ibland så får man hoppa över saker till förmån för annat. Till somliga som ser ut som om man just gett dem en örfil när man föreslår en utlandsresa över midsommar eller kanske att vi kan köpa pepparkakorna i år istället för att baka dem (nu hör jag Michael kippa efter andan och ser hur han tar sats för ett brandtal  - allt inom 'traditionslagarnas ramverk)? 😅

 

December attackerade överraskande snabbt och tog oss helt på sängen. På något vis var vi på det klara med att visst köpte vi julklappar, men december? Nej, nej. Alldeles för mycket november kvar för att oroa sig. Men se. Rätt som det var var det ju Lucia och hela klabbet. Och vi bommade den avsedda pepparkakssöndagen då vi skulle bakat upp lagret för ett par veckors seriöst pepparkaksmissbruk! Nooooooo! 😲

 

Fram skrider Michael. Tar traditionstjuren vid hornen och angör en pepparkaksdeg. Här skulle det inte köpas pepparkakor, inte. Det skulle bakas!

 

 

Barnen skickas till skolan (jag smet till jobbet) och Michael kliver upp i ottan, tar sats med kaffe och mjöl och kavel och tar över köket i en pepparkaksbatalj. Tre timmar av stansande, ungspassande och knådande senare är slaget över. Som segrare står mannen i huset. Bytet är fällt. Pepparkaksfrosseriet är räddat. Tacka de högre makterna för traditioner och de ståndaktiga hjältar som står upp för dem. 😁 I allafall hävdas det så om man är en Michael som bor på Rännagården.