Ett varv i bigårdarna efter veckans blåst.
När det tjuter i knutarna och knakar i timmerväggarna ser man inre bilder om hur kuptak fladdrar för vinden och kupor ligger i kullblåsta travar. En biodlare vet känslan. Kusin med känslan om huruvida vinterfodret skall räcka etc, etc. 😅 Så dagen efter det värsta busvädret körde vi ett bigårdsvarv för att kolla den inbillade förödelsen.
Men ingen fara på (kup)taket. Gård efter gård stod på plats och i kuporna kurade bin i godan ro.
Bigården nedan har översvämningsproblem tidig vår så de har fått behålla EPS-lådorna.
En av de nya bigårdarna från 2018. Den nya platsen klarade blåsten bra.
Vindskyddat inne på en gammal gödselplatta.
Den här bigården står om skuggsidan på en granskog och snön ligger kvar länge. Här känns det bäst med EPS också.
Ny bigård från 2018. Hahaha 😁 Mycket bilder på skogskant bakom kupor på rad.
I hembigården, som står i hyggligt lä, surrade det om flustren när solen låg på. Damerna passade på att städa ut lite fallna kamrater. Nej, nej, nej. In med er igen. Ingen vår i sikte än på flera månader. 😘
Allt som allt var det ingen fara med vare sig bortblåsta tak och trasiga kupor i drivor. Istället var läget lugnt och vi konstaterade att än så länge var även nedfallet modest. Nu sover vi godare till slutet av februari i alla fall. Sen börjar kusinen, inledningsvis omnämnd, att gnaga. 😉