Bottenrensning - årets första koll.

Vi börjar med ett biodlarhack. Nä, egentligen inte. Men Michael konstaterar att en rulle silvertejp kan fixa en trasig handske så att birundan kan fullgöras utan en extra tur hem för att hämta nya handskar.
 
Förra årets hansdskar kan vara som styv kartong och är man inte försiktig så kan de gå sönder. Här har det brustit vid tumsömmen. 
 
Som ny! 😄
 
Första riktiga rundan för året. Bottenrengöring och vända fluster till sommarläge. Liv i alla kupor än så länge, men foderstatus varierar kraftigt. 
 
Här skiljs agnarna från vetet inte bara när det kommer till bisamhällen, utan också om man är en rutinerad biodlare... Bilen lastad med extra tak, innertak, fluster, ett par bottnar - för man vet aldrig. Saker kan han hänt under vintern och behöver bytas. Stödfoder? Glömdes hemma 🙃 Skall självfallet vara med så man kan fixa det under samma resa. Michael lägger pannan i djupa veck, suckar och noterar ned detta till nästa års runda. Fasiken... 
 
Istället noteras de kupor som kändes lätta och en runda lades nästa dag. 
 
Inte bara kupor som behöver stödfoder, utan även vissa arbetsutövare. 😄
 
Vi gör det lätt för oss. På med en extra sarg, vik upp en flik av plastinnertaket närmast klotet och täck hörnet med öppnat foder så bina kan komma åt det om de tycker att det behövs. 
 
 
 
Rengöra bottnar, ja. Här har vi en nöt att knäcka. För om inte den nöten knäcks är det enda som knäcks här omkring våra framtida ryggar... 😅
 
Visst känns det bra att städa bikupans botten. Ut med nedfall, vax och grums. Skrapat, rent och snyggt. Men som vi gjort till dags dato, nämligen lyft kupan av botten, städat den och sedan lyft kupan tillbaks på plats, blir svårt att bibehålla som hållbar hantering. För ser vi till momenten att extremt oergonomiskt lyfta en foderfull kupa x 2 (av botten och på botten igen), är det ett recept för en ryggdödare. Det som talar till fördel för att faktiskt rensa bottnarna är ju att det blir fräschare, bina slipper göra det och kan istället koncentrera sig på klot, värme, yngel och annat som här vårvintern till. Absolut görbart när man har en handfull eller så med kupor. Men med planerad utökning? Väldigt tveksamt. 
 
En annan sak som talar till själva lyftets fördel är ju foderkoll. Man får väldigt bra inblick i foderstatus på en samhälle när man marklyfter hela klabbet. 😆 Och visst, man kan vara två i just detta arbetsmomentet. Halva bördan och alla fördelar. Nackdelar blir att man binder upp jobbet på två personer och det blir sonika två timlöner som skall täckas. 
 
Vidare kan man ha en mer tillgänglig botten. Men den sortens botten har vi lämnat därhän på grund av komplicerad tillverkning. Man kan även ha städflitiga bin. Absolut. Något vi redan noterat, men även de bästa samhällen kan ha en kass vinter och vara alltför generösa med nedfall. Ett annat sätt är att man bara skrapar ur det värsta som man kommer åt via flustret. Det öppnar upp så bin kommer ut och kan städa lättare. Tja, nu är i alla fall detta årets rensning gjord och det blir något att klura på över vintern. 
 
 

Kommentarer:

1 Karl-Johan:

Hm spännande. det borde ju inte bli en oöverstiglig utmaning att ni har samma typ av botten som ni har innan, men istället för att spika fast botten fräser ett spår för plywooden att glida i så har ni en utdragbar botten...
Då kan man ju enkelt byta botnen när flimsplyfan blivit för flimsig..

Klart ni måste bygga om alla bottnarna och ha ram av lite grövre trä så spåret får plats.

Svar: Det är också ett alternativ. Vi har provat enstaka bottnar, i tidig biodlarkarriär, med utdragbar botten. Men vi tyckte att, med materialets förmåga att krympa och svälla, och bin som tryckte propolis i tänkta glidspår, att det var en brottningsmatch när vi skulle dra ut de 'utdragbara' bottnarna. Det skulle säkert fungera med lite tweakande av mått och konstruktion, men då släppte vi det. Vi tar ditt förslag och sätter det på listan över möjliga lösningar. Tack! :)
Martina Karlsson

Kommentera här: