Ogräsångesten.
Japp, Här är den. Rakt upp och ned. Ogräsångesten. Man kan ju tycka att det här med försåddsångest skulle räcka för hela odlingsåret, men nej då. Här kommer ogräset! *stön* *pust*
Det är ju helt sjukt vad allt växer! Allt! Nu skall man ju vara tacksam och så, men man hinner ju knappt titta bort förrän det ser ut som en gräsmatta i landen. :(
Efter heroiska insatser under en eftermiddag har vi lyckats rädda mangolden och grönkålen ur den gröna djungeln som var sålådor.
Grönkålen var ett vackert virrvarr av förhöjd kål på grön botten. Men nu står bara det bästa majestätiskt kvar. :) Samt några rödlökar jag smög ned när Michael inte såg på i våras.
Nu återstår att rädda "mittenlandet", som just nu är ett enda misch-masch av gänglig morot, gräslök, oregano, ringblommor, ogräsrevor och nåt annat vi inte minns vad det var. Jag hade inte en aning om att ett grönsaksland faktiskt kan bli tovigt. Trassligt som hår!
Det lutar åt att jag får skicka Michael på det där för jag får ta en stund i skuggan med en kopp kaffe och se om ångesten är övergående eller bestående. ;)